The third trimester started with a week 28 appointment with my midwife. She came for a home visit and checked that everything looked good with both little brother and me. I’m monitoring my own blood pressure, blood glucose levels and looking out for protein in urea and other general things, so I updated her on that.
The next event was the week 32 appointment and this was an ultrasound to look at the growth of little brother and to check the amount of amniotic fluid, the umbilical cord and the placement of the placenta. Little brother measured completely average on all parameters and I was also doing good as long as I’m not triggering the pain in the pelvis. Everything looked good except for that little brother had turned and has since the week 32 examination been in breech position.
For the past few weeks I have been on a mission to gently try to convince little brother to turn again to a head downward position. So far my mission has failed, but I’m hoping that he will turn again in the coming weeks. He likes to have his head stuck under my left rib cage and this is starting to get a bit uncomfortable for me. It feels like he’s pushing my lungs and stomach further up in my torso so I get easily out of breath and I can’t eat as much as I want. The 36 weeks registration at the hospital is coming up in week 37 so I will find out what their strategies are to turn little brother around.
Den tredje trimestern började med en vecka 28-undersökning med min barnmorska. Hon kom hem till oss och kontrollerade att allt såg bra ut för mig och lillebror. Jag övervakar mitt eget blodtryck, blodsockernivåer och protein i urinen och andra allmänna saker så det uppdaterade jag henne om.
Nästa händelse var vecka 32-undersökningen och där gjordes ett ultraljud för att titta på lillebrors tillväxt och för att kontrollera mängden fostervatten, navelsträngen och placentan. Lillebror mätte helt genomsnittligt på alla parametrar och min status var bra så länge jag inte utlöser smärtan i bäckenet. Allt var bra förutom att lillebror vänt sig och har sedan vecka 32 varit i sätesbjudning.
Under de senaste veckorna har mitt uppdrag varit att försiktigt försöka övertyga lillebror att åter vända sig med huvudet nedåt. Hittills har mitt uppdrag misslyckats, men jag hoppas att han kommer att vända sig igen de närmaste veckorna. Han tycker om att ha huvudet under mina vänstra revben och det börjar bli lite obekvämt för mig. Det känns som att han skjuter mina lungor och mage längre upp i min torso så jag blir lätt andfådd och jag kan inte äta så mycket jag vill. 36 veckors-registreringen på sjukhuset kommer i vecka 37 så jag kommer att ta reda på vad deras strategier är för att vända lillebror.
Lockdown again
During this period, the third lockdown occurred in the Czech Republic. Or let’s just say that the second lockdown from October hasn’t gone away, the restrictions on human’s freedom has only become tighter now.
This takes a toll on your mental health and it is not easy to stay positive for the coming birth when everything is so uncertain. In normal times I would by now have a solid plan on where I will give birth in April, who will be there to help me through the birthing and where and with whom Othilia will be with when we are at the hospital. The answer to these questions until now is that I do not know. The hard lockdown has been extended to April 5th (the first call was that it would be until March 21st), so we’ll just have to wait and see what happens in April. This is an anxiety that I would not want to have.
Under denna period inträffade den tredje nedstängningen i Tjeckien. Eller egentligen är det den andra nedstängningen från oktober förra året som inte har försvunnit, begränsningarna i människors frihet har bara blivit stramare nu.
Ens mentala hälsa tar stryk av detta och det är inte lätt att vara positiv för den kommande födelsen när allt är så osäkert. I normala tider skulle jag nu ha en gedigen plan om var jag ska föda i april, vem som kommer att vara där för att hjälpa mig igenom förlossningen och var och vem som kommer att vara med Othilia när vi är på sjukhuset. Svaret på dessa frågor fram tills nu är att jag inte vet. Den hårda nedstängningen har förlängts till 5 april (första beskedet var att det skulle bli till 21 mars), så vi får bara vänta med att se vad som händer i april. Det här är en ångest som jag inte skulle vilja ha.
Preparing Othilia
We have begun the process to prepare Othilia for her upcoming role as a big sister and that soon a baby will join our family. She is only 2.5 years old so I don’t have high expectations that she understands what it means, but we think she is on board with having a baby in the family. She is very caring towards her dolls and stuffed animals and we have books about babies coming to the family that we read to her. We talk about little brother and she can point and hug my belly when we bring up little brother. One funny anecdote happened when I first read a book to her about babies in the stomach. She laughed so much in disbelief that a baby could be in mummy’s belly. Who would have figured that talking animals would be more real and accepted by her than a baby in the belly.
Vi har påbörjat processen för att förbereda Othilia för hennes kommande roll som storasyster och att det snart kommer en bebis till vår familj. Hon är bara 2,5 år så jag har inte stora förväntningar på att hon förstår vad det betyder, men vi tror att hon är ombord med att ha en bebis i familjen. Hon är mycket omtänksam mot sina dockor och uppstoppade djur och vi har böcker om bebisar som kommer till familjen som vi läser för henne. Vi pratar om lillebror och hon kan peka och krama min mage när vi tar upp lillebror. En rolig anekdot hände när jag först läste en bok för henne om bebisar i magen. Hon skrattade så mycket i misstro att en bebis kunde vara i mammans mage. Vem kunde tänka sig att talande djur skulle vara mer verkliga och accepterade av henne än en bebis i magen.
Now I have entered the last month as pregnant and the next blog post will be about this, the week 36 registration at the hospital and the art of turning breech babies around.
Parts I, II , III and IV of this pregnancy story are now available as links.
Nu har jag gått in den sista månaden som gravid och nästa blogginlägg kommer handla om detta, vecka 36 registreringen på sjukhuset och hantverket att vända på barn i sätesbjudning.
Del I, II, III och IV av denna graviditetsföljetong finns nu som länkar.
