För att helt förstå del II i denna serie om mitt anarkokapitalistiska synsätt, så rekommenderas att du först läst del I i denna serie innan du ger dig i kast med nästa stycke.

Det jag vill ta upp i denna del är att i människors iver att tvinga andra människor att leva under deras egna moraliska principer skapas polariseringar i samhället och en “vi mot dem”-mentalitet som inte är bra för någon. Det finns massor av olika livsåskådningar och sätt som människor väljer att leva sitt liv på och problem uppstår när människor tvingas ge bort sin makt över sina egna liv till ett våldsmonopol i utbyte mot en rösträtt och jag ska förklara varför.
Alla har sin vision av vad som är det perfekta samhället och du som fortfarande tror på politiken och demokratin, drömmer om hur bra samhället skulle vara om bara socialdemokraterna, sverigedemokraterna, moderaterna, kyrkan eller kommunisterna fick bestämma allt. Det du kanske inte tänker på är att du ger bort din makt över dig själv till staten. Missnöjet gror sedan när din röst inte visar sig vara värd så mycket som du trodde. Det kan vara att du hamnade i minoritetsgruppen och en annan grupp fick fler röster, eller så röstade du på ett parti som senare visar sig bryta de vallöften som du ansåg vara viktiga. Eller så röstade du på ett parti som inte ens klarade spärren för att få en av de åtråvärda platserna i riksdagen (hur demokratiskt är det egentligen?). Sedan ser du hur andras moraliska värderingar blir till lagförslag och policys, vilka du inte alls håller med om, och du börjar leta efter anledningen till att samhället går emot dig. I en demokrati är det väldigt få som blir nöjda när valresultatet har presenterats. De som inte har dina värderingar blir plötsligt grupper som du tar ut din frustration på för att du inte får som du vill ha det och det är i detta ögonblick som ett samhälle polariseras. Det är “de” som inte röstade som du gjorde eller som vill ha ett annat system som blir dina motståndare och istället för att tillåta att vi har olika livsåskådningar så kommer ännu mer krav på att inskränka andras livsval. I och med att det demokratiska systemet innebär att andra får makten över ditt liv så skapas murar mellan individer som tycker olika. I din frustration missleds du att tro att det är invandrare, männen, kvinnorna, borgarna, kommunisterna, socialisterna, kapitalisterna eller de som bor i storstädernas fel (listan kan göras lång), att du inte får leva ditt liv som du vill.

Du kanske också tänker hur bra världen skulle vara om bara alla förstod att det bästa vore om du eller ditt favoritparti fick bestämma. Men oavsett om du vill lösa världsfattigdomen, skydda de svaga eller ge alla människor tak över huvudet, så kommer varken du eller staten att lyckas oavsett hur goda intentionerna är. För varken du eller en stat kan själva betala för att nå ert mål, utan pengarna måste i så fall tas från andra som faktiskt producerar dem. Om de inte håller med att ditt eller statens system är det bästa för att lösa dessa problem och vägrar ge sina resurser till er kommer du och staten behöva använda våld och tvång för att få de resurser ni kräver och då är varken du eller staten bättre än en tjuv eller slavägare.
Så medan du kämpar för alla ska tvingas in i din utopi, så växer gapet mellan dig och dina medmänniskor och det kommer visa sig att när du med tvång försöker styra över andra människor så leder det till konflikter och en “vi mot dem”-mentalitet.

Istället för att behandla människor som en kollektiv massa där olika grupper tvingas ställa sig mot varandra i rädsla för att förlora makten över sina egna liv så anser jag med mitt anarkokapitalistiska synsätt att människor bör ses som fria individer som frivilligt ska kunna välja det system de vill leva med och där det är viktigt att individen när som helst kan byta system om man inte trivs med det. Sköter sig ett system dåligt så är det ingen som kommer vilja använda sig av det och då kommer det systemet att försvinna. För detta krävs det att man kan ha flera system i ett och samma geografiska område. Det är endast då som människor kan få tillbaka makten över sina egna liv och du behöver inte längre bry dig om att grannen har annorlunda värderingar än dig, för grannens val påverkar inte längre dina valmöjligheter och friheten för hur du väljer att leva ditt liv. Det är enbart i ett anarkokapitalistiskt civilsamhälle som detta är möjligt. Det bästa exemplet som verkligen belyser detta är att det vore omöjligt för anarkokapitalister, socialliberaler, kristna, muslimer, socialister och andra livsåskådningar att få ha sitt eget system i ett kommunistiskt civilsamhälle. I värsta fall blir man torterad och mördad bara för att man har andra åsikter och värderingar. Däremot skulle kommunister och alla andra kunna ha sina egna system i ett anarkokapitalistiskt civilsamhälle under förutsättning att de inte tvingar någon att delta mot sin vilja.

Så det du bör ta fasta på är att det är möjligt att du kan få leva i din egen utopi, men du kommer aldrig kunna göra det om du vill tvinga människor in i vad du anser är det rätta.

Jag vill avsluta med att tipsa om ett YouTube-klipp som är väl värt att titta på som givit mig inspiration till att skriva denna del, samt rekommendera en av de bättre böckerna jag har läst om demokrati.

Demokratins baksida av Frank Karsten

Om jag var kung av Larken Rose (lätt engelska):

Dela gärna artikeln om du tyckte detta var intressant och kommentera gärna om du tycker att något som var svårt att förstå eller har synpunkter!

Signerat: Ulrika