A freedom-oriented lifestyle blog

Tag: week 20

The second pregnancy part III – Insurance and week 20 ultrasound

I left the pregnancy story at week 14 + 0 in the previous post and how I chose the hospital to give birth at and I wish to clarify. The hospital you choose is where you will give birth if nothing urgent happens along the way. Then of course you go to the nearest hospital and they by law must take you in even though you are not registered there.
My registration at Bulovka took a little longer than usual as I did not yet have a pregnancy insurance and it was only this week that I turned around and actually considered taking out an insurance policy due to reasons that will be explained below.

I do all my planning with my midwife and she came for a home visit to discuss birthing options and Othilia got to hear little brother’s heart beat.

Jag lämnade graviditetsberättelsen vid vecka 14+0 i förra posten och hur jag valde sjukhus att föda vid och för att klargöra. Det sjukhus man väljer är det man föder vid om inte något akut händer på vägen. Annars åker man till det närmaste och enligt lag måste de ta emot dig även fast du inte är registrerad där. 
Min registrering vid Bulovka tog dock lite längre tid än vad som är normalt då jag ännu inte hade en graviditetsförsäkring och det var först i denna vecka som jag svängde och faktiskt övervägde att teckna en försäkring av förklaringar som kommer nedan.

Pregnancy insurance 

In order to obtain a long-term stay permit in the Czech Republic, the Czech state requires that you take out a health insurance with one of the players in the country.

We are a bit outside the system here in the Czech Republic and for different reasons we are not entitled to any of the state health insurances. It doesn’t matter to us as for ideological reasons we do not want a state insurance, so we have a completely private health insurance, which is approved by the Czech state. This insurance doesn’t include a pregnancy insurance for me, but  I can upgrade to an insurance which includes pregnancy cover with the insurance company. We had asked what one would cost before we went with our health insurances and the price was outrageous in relation to what the actual cost is for a birth here in the Czech Republic. We knew what Othilia’s entire birth, the days on maternity ward, all the tests, and my emergency operation after the blood loss costed (53,000 CZK or about 2000 Euro) and we felt that we could take that cost ourselves instead.

However, we contacted the insurance company after our week 12 ultrasound and were able to get a new quote as everything looked good at that ultrasound. Now we got a much cheaper cost proposal of 75,000 CZK (ie about 2500 Euro or about 25,000 SEK) and then all examinations until the birth are included in that insurance as well. 
We accepted this new offer, which was much closer to the actual cost of giving birth in this country. I can add that it is much cheaper to give birth here than it is in, for instance, Sweden.
To clarify, this is a new health insurance for me, so this cost is not on top of my original one. I got the money back for what time it was left of the old one and signed this new health insurance for a full year, which also includes the pregnancy. So in all, this was a good price option for us.

Now insurance and maternity hospital were arranged and I was now in the second trimester.

All this, registering at a maternity hospital and dealing with the insurance company and the paperwork needed to sign a pregnancy insurance, was happening in the beginning of the second lock down in the Czech Republic. Fortunately, lock down in the Czech Republic doesn’t mean that you can’t be outdoors. So we got to hang out with friends at a small airport and Othilia got to get the first feeling of a cockpit.

För att få ett “long-term stay permit” i Tjeckien, så kräver den tjeckiska staten att man tecknar en sjukförsäkring med någon av aktörerna i landet.

Vi står lite utanför systemet här i Tjeckien och av vissa skäl så är vi inte berättigade någon av de statliga sjukförsäkringarna. Det gör oss inget då vi av ideologiska skäl inte vill ha statliga försäkringar, så vi har tecknat en helt privat sjukförsäkring, som dock fortfarande är godkänd av den tjeckiska staten. I denna försäkring ingår inte en graviditetsförsäkring för mig utan en sådan får man teckna separat med företaget. Vi hade frågat vad en sådan skulle kosta innan vi tecknade vår familjeförsäkring och det var hutlöst mycket i förhållande till vad den faktiska kostnaden är för en förlossning här i Tjeckien. Vi visste vad Othilias hela förlossning, dagarna på bb, alla tester, samt min akuta operation efter blodförlusten kostade (53 000 CZK eller ca 2000 Euro) och vi kände att vi isåfall fick ta den kostnaden själva istället. 

Vi kontaktade dock försäkringsbolaget efter vårt vecka 12 ultraljud och kunde få en ny offert då allt såg bra ut vid det ultraljudet. Nu fick vi ett betydligt billigare kostnadsförslag på 75 000 CZK (dvs ca 2500 Euro eller ca 25 000 SEK) och då ingår alla undersökningar fram till förlossningen i den försäkringen också. Vi tackade ja till denna nya offert som låg betydligt närmare den faktiska kostnaden här i landet. Jag kan tillägga att det är betydligt billigare att föda barn här än vad det är i exempelvis Sverige. 
För att klargöra så är detta en ny sjukförsäkring för mig, så denna kostnad är inte ovanpå min ursprungliga försäkring. Jag fick pengarna tillbaka för den tid det var kvar av den gamla och undertecknade denna nya sjukförsäkringen för ett helt år, som också inkluderar graviditeten. Totalt sett var detta helt plötsligt ett prisvärt alternativ för mig.

Nu var försäkring och förlossningssjukhus ordnade och jag var nu en bit inne i den andra trimestern.

Second trimester and hanging out at the new metrofarm during the second lock down in the Czech Republic in 2020. Goats needed to be herded so we did that. Thank you Caroline for taking this picture!

The second trimester begins

I felt good the first weeks of the second trimester and the only thing that happened was a blood test for the triple test in week 16 when they also looked for bacteria in my urine and my general condition.

Then came week 18 and nausea and the strong aversions came back with full force. It was now that the symphysis pubis dysfunction also began to manifest itself and my mobility and social energy decreased drastically. I was not used to this as I never had pains in the joints when I was pregnant with Othilia. I have learned that I can avoid pain if I walk with the right posture, i.e. have the pelvis below my upper body all the time when I walk (imagine that you try to push the tailbone down towards the ground when you walk). However, it is not possible to keep that posture when I’m with Othilia and then I have a pelvic belt on hand, as well as an absolutely wonderful TENS device that helps me get rid of the pain effectively so far.

My blood pressure had also started to drop, as it had during my previous pregnancy with Othilia, so I got dizzy from too rapid movements. All this meant that I now had to go down to the lowest gear to cope with the days with Othilia. I have been absent socially and that is because this pregnancy is much tougher than the previous one. I also want to point out that this is definitely not a difficult pregnancy, it’s just that the pregnancy I compare with was the one with Othilia and the pregnancy with her was very easy in comparison. For example, I had no problem hiking 10-15 km in the Alps at the beginning of the third trimester with her. I would not be able to do that now.

Us during the good weeks, I could carry both children without any effort!

Jag mådde bra de första veckorna i andra trimestern och det enda som hände var ett blodprov för trippeltestet i vecka 16 då de även tittade efter bakterier i mitt urin och mitt allmäntillstånd. 

Sedan kom vecka 18 och mitt illamående och den starka aversionen kom tillbaka med full kraft. Det var nu som även foglossningen började ge sig tilllkänna och min rörlighet och den sociala orken minskade drastiskt. Jag var inte van med detta då jag aldrig hade känningar i fogarna när jag var gravid med Othilia. Jag kan dock undvika smärta om jag går med rätt hållning, dvs ha bäckenet precis under min överkropp hela tiden när jag går (tänk dig att du försöker trycka ned svanskotan i backen när du går). Det går dock inte att hålla den hållningen när jag är med Othilia och då har jag ett bäckenbälte tillhands, samt en helt underbar tens-apparat som hjälper mig att få bort smärtan väldigt bra än så länge.

Mitt blodtryck hade också börjat sjunka, det gjorde även det vid min förra graviditet med Othilia, så jag fick en yrsel av för hastiga rörelser.  Allt detta gjorde att jag nu fick gå ned på lägsta växeln för att orka med dagarna med Othilia. Jag har varit frånvarande socialt en del och det är för att denna graviditet är mycket tuffare än den förra. Jag vill även poängtera att det absolut inte är en svår graviditet, det är bara att den graviditet jag jämför med var den med Othilia och graviditeten med henne var väldigt lätt i jämförelse. Exempelvis hade jag inga problem att vandra 10-15 km i alperna i början av tredje trimestern med henne. Det skulle jag inte klara av att göra nu. 

Week 20 ultrasound

It was now time for the week 20 ultrasound and it was booked with another obgyn doctor at the clinic I am registered at and unfortunately the female obgyn doctor doesn’t give as good of an impression on me as the doctor I had earlier. I’m used to a thorough examination after having an absolutely wonderfully thorough examination of Othilia in week 20 at an obgyn clinic in Tallinn, Estonia. The male doctor at the week 12 examination was also very thorough, but unfortunately this examination did not feel as good. The female doctor went through everything very quickly and I noticed a lot of things that she missed to check that were checked at Othilia’s week 20 examination. She looked at the big things such as the function of the heart, but I have booked another examination in week 28 with another company to check a little more. What we most wanted to see was little brother’s face as we have a picture of Othilia in 3D from week 20, but unfortunately little brother hid his face during this examination so we never got the chance to see him. We hope this can be changed at my next extra examination.

Little brother waving to us!

Nu var det dags för vecka 20 ultraljudet och det var inbokad hos en annan obgyn på den klinik som jag är registrerad vid och tyvärr ger inte den kvinnliga obgynläkaren lika bra intryck hos mig. Jag är van med en noggrann undersökning efter att ha haft en helt underbart noggrann genomgång av Othilia i vecka 20 hos en obgyn i Tallinn, Estland. Den manliga läkaren vid vecka 12 undersökningen var också väldigt noggrann, men denna undersökning kändes tyvärr inte lika bra. Den kvinnliga läkaren gick igenom allt väldigt fort och jag noterade en massa saker som hon missade att kolla som kollades vid Othilias vecka 20 undersökning. De stora sakerna såsom hjärtats funktion tittade hon på, men jag har bokat in en till undersökning i vecka 28 med ett annat företag för att se lite mer. Det vi mest ville se var lillebrors ansikte då vi har en bild på Othilia i 3D från vecka 20, men tyvärr så borrade lillebror in sig och gömde ansiktet vid denna undersökning så att vi aldrig fick chansen att se honom. Vi hoppas på att det kan ändras nu vid min nästa extra undersökning.  

We are leaving this blog post with Othilia at the new Metrofarm! Winter was coming and soon it would be christmas.

The continuation of the pregnancy story will be in part IV soon and there the second part of the second trimester, week 20-28, will also be described. See you!


Fortsättningen av gravidföljetongen kommer i del IV snart och där kommer även andra delen av andra trimestern, vecka 20-28, klaras av. Vi ses!

Hitting the halfway mark – week 20 ultrasound in Tallinn

One of the reasons we went to Tallinn was to get the week 20 ultrasound done, where you can scan the organs of your fetus etc., for any anomalies. We found a private company, specialized in ultrasounds during pregnancy, in Tallinn and we called them and got an appointment within a week for half the price (100 Euro) we would have paid if we had done it in Sweden.

En av anledningarna till att vi åkte till Tallinn var att få vecka 20 ultraljud gjort, där de scannar fostrets organ m.m för eventuella anomalier. Vi hittade ett privat företag, som specialiserat sig på ultraljud under graviditeten, i Tallinn och vi ringde dem och fick tid inom en vecka till halva priset (100 Euro) jämfört med vad vi skulle ha betalat om vi hade gjort det i Sverige.

This is Ulrika with “det lilla livet” at twenty full weeks in to the pregnancy.  We got a new date of birth and it is now set to 5th of September. This is a correction of six days since the last ultrasound in Torrevieja, but only a two day correction if we calculate the birth date from the first day of the last menstruation cycle Ulrika had.

Detta är Ulrika med “det lilla livet” vid tjugo hela veckor in i graviditeten. Vi har ett nytt födelsedatum och det är nu satt till 5:e september. Detta är en korrigering med sex dagar sedan det sista ultraljudet i Torrevieja, men bara en tvådagarskorrigering om vi beräknar födelsedatumet från den första dagen i den sista menstruationscykel som Ulrika hade.

Loote Ultraheliskriining OÜ is where we did the ultrasound and the company can be found in a large glass building here.  The entrance can be seen in the right corner of the picture and inside their is an information desk where you can ask for directions. It is really easy to get here from old town in Tallinn (buses 5, 17 and 23 are recommended) and the journey takes around 30 minutes and tickets can be bought from the driver (2 Euro per ride) or buy a QR-code ticket here (1 Euro per ride).

Loote Ultraheliskriining OÜ är stället vi gjorde ultraljudet och företaget hittade vi i en stor glasbyggnad här. Ingången kan ses i bildens högra hörn och innanför dörrarna finns en informationsdisk där du kan be om vägbeskrivning till entrén. Det är väldigt lätt att komma hit från Gamla stan i Tallinn (busslinjerna 5, 17 och 23 rekommenderas) och resan tar cirka 30 minuter. Biljetter kan köpas från föraren (2 Euro per tur) eller köpa en QR-kod biljett här (1 Euro per tur).

Loote Ultraheliskriining OÜ are situated at the fourth floor in the same corridor as Nova Vita (an IVF-treatment company) and other companies. Dr. Marek Šois, who is the gynaecologist here, is excellent and very professional, and he is fluent in English, which is exactly what we were looking for here in Tallinn. His receptionist speaks poor to none English, so we did all of our communications through e-mail and it worked really well.

Loote Ultraheliskriining OÜ ligger på den fjärde våningen i samma korridor som Nova Vita (ett IVF-behandlingsföretag) och andra företag. Dr Marek Šois, som är gynekologen här, är utmärkt och mycket professionell, och han talar flytande engelska, vilket är exakt det vi letade efter här i Tallinn. Hans receptionist talar dålig till ingen engelska, så vi skötte all vår kommunikation via e-post och det fungerade väldigt bra.

The waiting room where we could relax after the ultrasound. We are really pleased with all the information we got during the 45-minute long ultrasound and organ screening. Here is a list of the things our doctor examined during the ultrasound:

  • Finger, toes and all the organs in the right place.
  • Measurements of I) the brain: Cerebellum, Falx Cerebri, the Ventricles, Corpus Callossum, the Optic Nerve, Plexus Choroideus, II) the head: Nose bone, distance between the eyes together with checking the lenses and the pupils, and looking for cleft lip and cleft palate, III) The spine and all its segments IV) the heart (the axis, septum, chambers and heart valves), V) other organs: diaphragm, lungs, kidneys, liver, spleen and the femur bone.
  • Blood flow in Willis circle, common carotid arteries, heart, aortic arch with branches, lungs, abdominal aorta, liver, spleen, kidneys and vena cava.
  • Filtration rates in the kidneys, the lung capacity and breathing
  • Esophagus and swallowing function.

Also, the volume of the amniotic sack and fluid, the placenta, the umbilical cord (the blood flow), cervix length and distance between the cervix and placenta were measured.

Väntrummet där vi kunde slappna av efter ultraljudet. Vi är väldigt nöjda med all information vi fick under detta 45-minuters ultraljud och organscreening. Här är en lista över de saker som vår läkare undersökte under ultraljudet:

  • Fingrar, tår och att alla organ är på rätt ställe.
  • Mätningar av I) hjärnan: Cerebellum, Falx Cerebri, Ventriklarna, Corpus Callossum, Optiska nerven, Plexus Choroideus, II) Huvudet: näsbenet, avståndet mellan ögonen och kontroll av linserna och pupillerna, samt tittade efter gom- och läppspalt, III) Ryggraden och alla dess delar IV) Hjärtat (axeln, septum, kamrar och hjärtklaffarna), V) Övriga organ: diafragman, lungor, njurar, lever, mjälte och lårbenet.
  • Blodflöden i Willis cirkel, karotisblodkärlen, hjärta, aortabågen med dess grenar, lungor, aortan, lever, mjälte, njurar och vena cava.
  • Filtreringshastigheter i njurarna, lungkapaciteten och andningen
  • Esofagus och sväljningsfunktion.

Läkaren gjorde även mätningar på volymen på fostersäcken och fostervattnet, placentan, navelsträngen (samt blodflödet), längden på livmoderhalsen och avståndet mellan livmoderhalsen och placentan.

The best things were that everything looked good and that we got to see a 3D picture of our little girl! We paid an extra 15 Euro to get a photo copy of this picture.
She was sleeping and didn’t really want to wake up and change position (she seems to like to snuggle her face in towards Ulrika’s spine), even though the doctor was shaking her. Ulrika had to lie on her side to get “det lilla livet” to turn towards the stomach. She was laying really deep down in the pelvis so the measurements on certain structures in the brain had to be performed using the vaginal ultrasound.

Det bästa var att allt såg bra ut och att vi fick se en 3D-bild av vår lilla tjej! Vi betalade en extra 15 Euro för att få en fotokopia av denna bild.
Hon sov och ville verkligen inte vakna och byta position (hon verkar gilla att gosa in hennes ansikte mot Ulrikas ryggrad), även fast doktorn skakade henne. Ulrika var tvungen att ligga på hennes sida för att få “det lilla livet” att vända sig mot magen. Hon låg riktigt djupt ner i bäckenet så måttet på vissa strukturer i hjärnan behövde utföras med hjälp av ett vaginalt ultraljud.

We can really see whose mouth our girl has inherited when comparing child pictures (Pontus top left and Ulrika bottom right) 🙂

Vi kan verkligen se vems mun vår flicka har ärvt när vi jämför barnbilder (Pontus uppe till vänster och Ulrika längst ner till höger) 🙂

So how is Ulrika feeling? I’m feeling much better comparing to my vomiting and nauseous weeks between week 6-7 and 12, but now I’ve gotten to experience how it feels like when you have low blood pressure. My symptoms now are dizziness, bad head aches, fatigue and feeling weak and like I’m about to faint.
Interestingly, I now have lower blood pressure than when I got dengue fever and had to have two IV-bags of saline to get my blood pressure up. Apparently this is completely normal during the second trimester, so I rest, drink water and take my supplements and add extra magnesium. The lowest point of blood pressure is in the middle of the second trimester, so I’m waiting for the blood pressure to naturally rise during the second half of the pregnancy.

This was the second report of our pregnancy journey, which just hit the halfway mark. The pregnancy feels more real now after this ultrasound, while before it just felt artificial and unreal. It also helps that I’ve started to feel more real kicks than before. So we are just waiting for the autumn and to have her here with us.

Så hur känner sig Ulrika? Jag känner mig mycket bättre jämfört med mina kräknings- och illamåendeveckor mellan vecka 6-7 och 12, men nu har jag fått uppleva hur det känns när man har lågt blodtryck. Mina symtom är nu yrsel, tråkig huvudvärk, trötthet och känsla av svaghet och att jag är på väg att svimma (ser stjärnor).
Intressant är att jag nu har lägre blodtryck än när jag drog på mig denguefeber och var tvungen att ha två IV-påsar saltlösning för att få upp mitt blodtryck. Tydligen är detta helt normalt under andra trimestern, så jag vilar, dricker vatten och tar mina tillskott och lägger till extra magnesium. Den lägsta punkten i blodtrycket är i mitten av andra trimestern, så jag väntar på att blodtrycket kommer att öka naturligt under den andra halvan av graviditeten.

Detta var den andra rapporten från vår graviditetsresa som just träffade halvvägsmilstolpen. Graviditeten känns mer verklig nu efter detta ultraljud, innan kändes det bara artificiellt och overkligt. Det hjälper också att jag nu har börjat känna mer riktiga sparkar än tidigare. Så nu väntar vi bara på hösten och att ha henne här hos oss.

© 2021 Ankor på vift

Theme by Anders NorenUp ↑