A freedom-oriented lifestyle blog

Tag: ultrasound

The second pregnancy part III – Insurance and week 20 ultrasound

I left the pregnancy story at week 14 + 0 in the previous post and how I chose the hospital to give birth at and I wish to clarify. The hospital you choose is where you will give birth if nothing urgent happens along the way. Then of course you go to the nearest hospital and they by law must take you in even though you are not registered there.
My registration at Bulovka took a little longer than usual as I did not yet have a pregnancy insurance and it was only this week that I turned around and actually considered taking out an insurance policy due to reasons that will be explained below.

I do all my planning with my midwife and she came for a home visit to discuss birthing options and Othilia got to hear little brother’s heart beat.

Jag lämnade graviditetsberättelsen vid vecka 14+0 i förra posten och hur jag valde sjukhus att föda vid och för att klargöra. Det sjukhus man väljer är det man föder vid om inte något akut händer på vägen. Annars åker man till det närmaste och enligt lag måste de ta emot dig även fast du inte är registrerad där. 
Min registrering vid Bulovka tog dock lite längre tid än vad som är normalt då jag ännu inte hade en graviditetsförsäkring och det var först i denna vecka som jag svängde och faktiskt övervägde att teckna en försäkring av förklaringar som kommer nedan.

Pregnancy insurance 

In order to obtain a long-term stay permit in the Czech Republic, the Czech state requires that you take out a health insurance with one of the players in the country.

We are a bit outside the system here in the Czech Republic and for different reasons we are not entitled to any of the state health insurances. It doesn’t matter to us as for ideological reasons we do not want a state insurance, so we have a completely private health insurance, which is approved by the Czech state. This insurance doesn’t include a pregnancy insurance for me, but  I can upgrade to an insurance which includes pregnancy cover with the insurance company. We had asked what one would cost before we went with our health insurances and the price was outrageous in relation to what the actual cost is for a birth here in the Czech Republic. We knew what Othilia’s entire birth, the days on maternity ward, all the tests, and my emergency operation after the blood loss costed (53,000 CZK or about 2000 Euro) and we felt that we could take that cost ourselves instead.

However, we contacted the insurance company after our week 12 ultrasound and were able to get a new quote as everything looked good at that ultrasound. Now we got a much cheaper cost proposal of 75,000 CZK (ie about 2500 Euro or about 25,000 SEK) and then all examinations until the birth are included in that insurance as well. 
We accepted this new offer, which was much closer to the actual cost of giving birth in this country. I can add that it is much cheaper to give birth here than it is in, for instance, Sweden.
To clarify, this is a new health insurance for me, so this cost is not on top of my original one. I got the money back for what time it was left of the old one and signed this new health insurance for a full year, which also includes the pregnancy. So in all, this was a good price option for us.

Now insurance and maternity hospital were arranged and I was now in the second trimester.

All this, registering at a maternity hospital and dealing with the insurance company and the paperwork needed to sign a pregnancy insurance, was happening in the beginning of the second lock down in the Czech Republic. Fortunately, lock down in the Czech Republic doesn’t mean that you can’t be outdoors. So we got to hang out with friends at a small airport and Othilia got to get the first feeling of a cockpit.

För att få ett “long-term stay permit” i Tjeckien, så kräver den tjeckiska staten att man tecknar en sjukförsäkring med någon av aktörerna i landet.

Vi står lite utanför systemet här i Tjeckien och av vissa skäl så är vi inte berättigade någon av de statliga sjukförsäkringarna. Det gör oss inget då vi av ideologiska skäl inte vill ha statliga försäkringar, så vi har tecknat en helt privat sjukförsäkring, som dock fortfarande är godkänd av den tjeckiska staten. I denna försäkring ingår inte en graviditetsförsäkring för mig utan en sådan får man teckna separat med företaget. Vi hade frågat vad en sådan skulle kosta innan vi tecknade vår familjeförsäkring och det var hutlöst mycket i förhållande till vad den faktiska kostnaden är för en förlossning här i Tjeckien. Vi visste vad Othilias hela förlossning, dagarna på bb, alla tester, samt min akuta operation efter blodförlusten kostade (53 000 CZK eller ca 2000 Euro) och vi kände att vi isåfall fick ta den kostnaden själva istället. 

Vi kontaktade dock försäkringsbolaget efter vårt vecka 12 ultraljud och kunde få en ny offert då allt såg bra ut vid det ultraljudet. Nu fick vi ett betydligt billigare kostnadsförslag på 75 000 CZK (dvs ca 2500 Euro eller ca 25 000 SEK) och då ingår alla undersökningar fram till förlossningen i den försäkringen också. Vi tackade ja till denna nya offert som låg betydligt närmare den faktiska kostnaden här i landet. Jag kan tillägga att det är betydligt billigare att föda barn här än vad det är i exempelvis Sverige. 
För att klargöra så är detta en ny sjukförsäkring för mig, så denna kostnad är inte ovanpå min ursprungliga försäkring. Jag fick pengarna tillbaka för den tid det var kvar av den gamla och undertecknade denna nya sjukförsäkringen för ett helt år, som också inkluderar graviditeten. Totalt sett var detta helt plötsligt ett prisvärt alternativ för mig.

Nu var försäkring och förlossningssjukhus ordnade och jag var nu en bit inne i den andra trimestern.

Second trimester and hanging out at the new metrofarm during the second lock down in the Czech Republic in 2020. Goats needed to be herded so we did that. Thank you Caroline for taking this picture!

The second trimester begins

I felt good the first weeks of the second trimester and the only thing that happened was a blood test for the triple test in week 16 when they also looked for bacteria in my urine and my general condition.

Then came week 18 and nausea and the strong aversions came back with full force. It was now that the symphysis pubis dysfunction also began to manifest itself and my mobility and social energy decreased drastically. I was not used to this as I never had pains in the joints when I was pregnant with Othilia. I have learned that I can avoid pain if I walk with the right posture, i.e. have the pelvis below my upper body all the time when I walk (imagine that you try to push the tailbone down towards the ground when you walk). However, it is not possible to keep that posture when I’m with Othilia and then I have a pelvic belt on hand, as well as an absolutely wonderful TENS device that helps me get rid of the pain effectively so far.

My blood pressure had also started to drop, as it had during my previous pregnancy with Othilia, so I got dizzy from too rapid movements. All this meant that I now had to go down to the lowest gear to cope with the days with Othilia. I have been absent socially and that is because this pregnancy is much tougher than the previous one. I also want to point out that this is definitely not a difficult pregnancy, it’s just that the pregnancy I compare with was the one with Othilia and the pregnancy with her was very easy in comparison. For example, I had no problem hiking 10-15 km in the Alps at the beginning of the third trimester with her. I would not be able to do that now.

Us during the good weeks, I could carry both children without any effort!

Jag mådde bra de första veckorna i andra trimestern och det enda som hände var ett blodprov för trippeltestet i vecka 16 då de även tittade efter bakterier i mitt urin och mitt allmäntillstånd. 

Sedan kom vecka 18 och mitt illamående och den starka aversionen kom tillbaka med full kraft. Det var nu som även foglossningen började ge sig tilllkänna och min rörlighet och den sociala orken minskade drastiskt. Jag var inte van med detta då jag aldrig hade känningar i fogarna när jag var gravid med Othilia. Jag kan dock undvika smärta om jag går med rätt hållning, dvs ha bäckenet precis under min överkropp hela tiden när jag går (tänk dig att du försöker trycka ned svanskotan i backen när du går). Det går dock inte att hålla den hållningen när jag är med Othilia och då har jag ett bäckenbälte tillhands, samt en helt underbar tens-apparat som hjälper mig att få bort smärtan väldigt bra än så länge.

Mitt blodtryck hade också börjat sjunka, det gjorde även det vid min förra graviditet med Othilia, så jag fick en yrsel av för hastiga rörelser.  Allt detta gjorde att jag nu fick gå ned på lägsta växeln för att orka med dagarna med Othilia. Jag har varit frånvarande socialt en del och det är för att denna graviditet är mycket tuffare än den förra. Jag vill även poängtera att det absolut inte är en svår graviditet, det är bara att den graviditet jag jämför med var den med Othilia och graviditeten med henne var väldigt lätt i jämförelse. Exempelvis hade jag inga problem att vandra 10-15 km i alperna i början av tredje trimestern med henne. Det skulle jag inte klara av att göra nu. 

Week 20 ultrasound

It was now time for the week 20 ultrasound and it was booked with another obgyn doctor at the clinic I am registered at and unfortunately the female obgyn doctor doesn’t give as good of an impression on me as the doctor I had earlier. I’m used to a thorough examination after having an absolutely wonderfully thorough examination of Othilia in week 20 at an obgyn clinic in Tallinn, Estonia. The male doctor at the week 12 examination was also very thorough, but unfortunately this examination did not feel as good. The female doctor went through everything very quickly and I noticed a lot of things that she missed to check that were checked at Othilia’s week 20 examination. She looked at the big things such as the function of the heart, but I have booked another examination in week 28 with another company to check a little more. What we most wanted to see was little brother’s face as we have a picture of Othilia in 3D from week 20, but unfortunately little brother hid his face during this examination so we never got the chance to see him. We hope this can be changed at my next extra examination.

Little brother waving to us!

Nu var det dags för vecka 20 ultraljudet och det var inbokad hos en annan obgyn på den klinik som jag är registrerad vid och tyvärr ger inte den kvinnliga obgynläkaren lika bra intryck hos mig. Jag är van med en noggrann undersökning efter att ha haft en helt underbart noggrann genomgång av Othilia i vecka 20 hos en obgyn i Tallinn, Estland. Den manliga läkaren vid vecka 12 undersökningen var också väldigt noggrann, men denna undersökning kändes tyvärr inte lika bra. Den kvinnliga läkaren gick igenom allt väldigt fort och jag noterade en massa saker som hon missade att kolla som kollades vid Othilias vecka 20 undersökning. De stora sakerna såsom hjärtats funktion tittade hon på, men jag har bokat in en till undersökning i vecka 28 med ett annat företag för att se lite mer. Det vi mest ville se var lillebrors ansikte då vi har en bild på Othilia i 3D från vecka 20, men tyvärr så borrade lillebror in sig och gömde ansiktet vid denna undersökning så att vi aldrig fick chansen att se honom. Vi hoppas på att det kan ändras nu vid min nästa extra undersökning.  

We are leaving this blog post with Othilia at the new Metrofarm! Winter was coming and soon it would be christmas.

The continuation of the pregnancy story will be in part IV soon and there the second part of the second trimester, week 20-28, will also be described. See you!


Fortsättningen av gravidföljetongen kommer i del IV snart och där kommer även andra delen av andra trimestern, vecka 20-28, klaras av. Vi ses!

The second pregnancy part II – it is a boy and choosing a maternity hospital

I left you in the previous post with a ticking heart in week 9 and a loose plan for this pregnancy. I came back to the obgyn clinic the following week to take a blood sample before the KUB test (combined ultrasound and biochemical test) to see the risk of carrying a child with, among other things, trisomy 21.


Jag lämnade er i förra inlägget med ett tickande hjärta i vecka 9 och en lös plan för graviditeten. Jag kom tillbaka till obgyn-kliniken veckan efter för att ta ett blodprov inför KUB-testet för att se risken för att bära ett barn med bland annat trisomi 21.

Week 12 ultrasound

The week 12 ultrasound went very well and I had an obgyn doctor who was very knowledgeable and thorough. It was also at this ultrasound that we clearly saw that it was a little boy lying in there growing. Let’s just say that we were not able to avoid seeing what gender our baby had.

As I’m 37 years old when I’m expecting child number 2, I had plans to do the Panorama test, an extended genetic test, if the week 12 ultrasound did not look excellent. The calculated risk of trisomy 21 in this case was 1:10 000 (it is 1:190 for my age) and I was also told by my obgyn that he rarely met pregnant women my age who had such good values ​​on all the markers they look at. I felt that the Panorama test was unnecessary after hearing all that. Instead, I would agree to do the triple test through my obgyn clinic to investigate the risks of the other two trisomies (13 and 18), among a few other genetic defects, a few weeks later.

Now that everything looked good, we could also go public with the happy news that we were expecting a little brother to join our family in the spring of 2021.

Little brother at week 12!

Vecka 12 ultraljudet gick väldigt bra och jag hade en obgyn-läkare som var väldigt kunnig och noggrann. Det var även vid detta ultraljud som vi klart och tydligt såg att det var en liten pojke som låg där inne och växte. Låt oss bara säga att vi inte kunde undvika att se vilket kön vår bebis hade.

Då jag är 37 år nu när jag väntar barn nummer 2 så hade jag planer på att göra Panoramatestet, ett utökat genetiskt test, om vecka 12 ultraljudet inte såg utmärkt ut. Jag kände dock att det inte behövdes efter att få reda på att den uppmätta risken för trisomi 21 i detta fall var 1:10 000 (ligger på 1:190 för min ålder) och att jag från min obgyn fick höra att det var sällan han träffade gravida kvinnor i min ålder som hade så bra värden på alla markörer de tittar på. Istället skulle jag acceptera att göra trippeltestet via min obgyn-klinik för att undersöka riskerna för de två andra trisomierna (13 och 18), samt några andra genetiska defekter, några veckor senare. 

Nu när allt såg bra ut så kunde vi även gå ut med den glada nyheten att vi till våren 2021 väntade en liten bror till familjen.

Ulrika’s family came to visit us in late September and Othilia got the honor of telling them that she would become a big sister! Thank you Rebecca for this lovely photo!

My status during the first trimester

Between week 6 and week 12/13 I felt very low. I experienced another type of nausea and aversion that I didn’t experience with my previous pregnancy. With Othilia, I vomited every day and was triggered by many odors, but the nausea was not constant. After vomiting, I usually felt pretty good. This time I didn’t vomit once, but had nausea that was far up my throat all the time. This time I didn’t have a problem with the smell of coffee, however, I could not stand either the smell or taste of red meat. I have had more aversions this time around, but the strongest was the one towards red meat.

The fatigue was not of this world this time either. But now I had a two-year-old as well, so I want to say that I was much more tired this time than when I carried Othilia.
I started to feel better after week 12/13 and I got a few weeks of well-being before the nausea struck again. More about that in the next blog post.

Othilia turned two during those days of nausea and fatigue. We managed to create a lovely birthday party for her even though I wasn’t feeling well. Thank you Caroline for such a lovely photo of our daughter.

Mellan vecka 6 och vecka 12/13 mådde jag väldigt dåligt. Jag upplevde en annan typ av illamående och aversion som jag inte upplevde med förra graviditeten. Med Othilia kräktes jag varje dag och triggades av många lukter, men illamåendet var inte konstant. Efter en kräkning mådde jag rätt så bra. Denna gång kräktes jag inte en enda gång, men hade ett illamående som satt långt upp halsen hela tiden. Denna gång hade jag inte problem med kaffedoften, däremot klarade jag inte av varken lukt eller smak av rött kött. Jag har betydligt fler aversioner denna gång, men den starkaste var den mot rött kött.  

Tröttheten var inte av denna värld heller denna gång. Nu hade jag dock en tvååring också, så jag vill säga att jag var mycket tröttare denna gång än när jag bar på Othilia. 
Jag började må bättre efter vecka 12/13 och jag fick några veckor av välmående innan illamåendet slog till igen. Mer om det i nästa blogginlägg.

Register at a maternity hospital

Depending on where in the Czech Republic the maternity hospital is located, the rules for registration may be different. For all maternity hospitals in Prague, registration opens on the day you enter week 14+0. You can not register earlier. For hospitals outside the Prague area, later registrations apply and I had to make a choice before week 14+0 which hospital I want to give birth to little brother in. I have so far counted 7 maternity hospitals located in or near Prague so I had research to do.

With Othilia, I had chosen Rakovnik, a hospital about an hour from where we live in Prague. Rakovnik is the maternity hospital with the absolute best reputation for what I was looking for. This time Rakovnik must be my second choice as I want to stay at home as long as possible before we go in as we now also have a little Othilia at home. Rakovnik also has a later registration, so depending on what the Corona situation looks like in April, I can always fall back on Rakovnik as a maternity hospital.

What I’m looking for is a place to give birth to a child that feels like a home birth, but that is located in a hospital area. I got that feeling at Rakovnik, but this time I needed to find a place closer to our home to welcome our little brother.

My first choice this time has fallen on Bulovka and their birthing center. There is a newly opened ward in the hospital area where midwives are responsible for the birth. At the same time, you are only a short way from the maternity ward at the hospital, where doctors are responsible for the birth and where you go if your birth suffers from complications. At the maternity center you can rent a maternity apartment and this is where I hope to go if no complications arise. I hope to have as good an experience here as I had at Othilia’s birth at Rakovnik.


Beroende på var i Tjeckien förlossningssjukhuset ligger så kan reglerna för inskrivning vara olika. För alla förlossningssjukhus i Prag så öppnar registreringen den dag du går in i vecka 14+0. Du kan inte skriva in dig tidigare. För sjukhus utanför Pragområdet gäller senare registreringar och jag behövde innan vecka 14+0 göra ett val för vilket sjukhus jag vill föda lillebror i. Jag har hittills räknat till 7 förlossningssjukhus som finns i eller i närheten av Prag så jag hade lite att göra. 

Med Othilia hade jag valt Rakovnik, ett sjukhus cirka en timme från Prag. Rakovnik är det förlossningssjukhus med absolut bäst rykte för vad jag letade efter. Denna gång får Rakovnik vara mitt andrahandsval då jag vill stanna så länge som möjligt hemma innan vi åker in då vi nu även har en liten Othilia hemma. Rakovnik har även en senare registrering så beroende på hur Corona-situationen ser ut i April så kan jag alltid falla tillbaka på Rakovnik som förlossningssjukhus

Det jag letar efter är en plats att föda barn på som känns som en hemförlossning, men som är på ett sjukhusområde. Den känslan fick jag på Rakovnik, men denna gång behövde jag finna en plats närmare vårt hem att välkomna vår lillebror.

Mitt försthandsval denna gång har fallit på Bulovka och deras förlossningscenter (birthing center). Det är en nyöppnad avdelning på sjukhusområdet där det är barnmorskor som är ansvariga för förlossningen. Samtidigt som du är ett stenkast från förlossningsavdelningen på sjukhuset där läkare är ansvariga för förlossningen och dit du kommer om din förlossning drabbas av komplikationer. På förlossningscentret kan man hyra en förlossningslägenhet och det är dit jag hoppas på att få komma om inga komplikationer uppstår. Jag hoppas på att få lika bra upplevelse här som jag hade vid Othilias födelse vid Rakovnik.

Bye for now! During a few weeks in October and beginnning of November I felt good and we could be outdoors exploring rural parts of the Czech Republic.

In order not to make the texts too long, I say goodbye for this post and welcome you to continue reading in part III a little later.


För att inte göra texterna för långa så säger jag hejdå för detta inlägg och välkomnar er att lite senare läsa fortsättningen i del III. 

 

Hitting the halfway mark – week 20 ultrasound in Tallinn

One of the reasons we went to Tallinn was to get the week 20 ultrasound done, where you can scan the organs of your fetus etc., for any anomalies. We found a private company, specialized in ultrasounds during pregnancy, in Tallinn and we called them and got an appointment within a week for half the price (100 Euro) we would have paid if we had done it in Sweden.

En av anledningarna till att vi åkte till Tallinn var att få vecka 20 ultraljud gjort, där de scannar fostrets organ m.m för eventuella anomalier. Vi hittade ett privat företag, som specialiserat sig på ultraljud under graviditeten, i Tallinn och vi ringde dem och fick tid inom en vecka till halva priset (100 Euro) jämfört med vad vi skulle ha betalat om vi hade gjort det i Sverige.

This is Ulrika with “det lilla livet” at twenty full weeks in to the pregnancy.  We got a new date of birth and it is now set to 5th of September. This is a correction of six days since the last ultrasound in Torrevieja, but only a two day correction if we calculate the birth date from the first day of the last menstruation cycle Ulrika had.

Detta är Ulrika med “det lilla livet” vid tjugo hela veckor in i graviditeten. Vi har ett nytt födelsedatum och det är nu satt till 5:e september. Detta är en korrigering med sex dagar sedan det sista ultraljudet i Torrevieja, men bara en tvådagarskorrigering om vi beräknar födelsedatumet från den första dagen i den sista menstruationscykel som Ulrika hade.

Loote Ultraheliskriining OÜ is where we did the ultrasound and the company can be found in a large glass building here.  The entrance can be seen in the right corner of the picture and inside their is an information desk where you can ask for directions. It is really easy to get here from old town in Tallinn (buses 5, 17 and 23 are recommended) and the journey takes around 30 minutes and tickets can be bought from the driver (2 Euro per ride) or buy a QR-code ticket here (1 Euro per ride).

Loote Ultraheliskriining OÜ är stället vi gjorde ultraljudet och företaget hittade vi i en stor glasbyggnad här. Ingången kan ses i bildens högra hörn och innanför dörrarna finns en informationsdisk där du kan be om vägbeskrivning till entrén. Det är väldigt lätt att komma hit från Gamla stan i Tallinn (busslinjerna 5, 17 och 23 rekommenderas) och resan tar cirka 30 minuter. Biljetter kan köpas från föraren (2 Euro per tur) eller köpa en QR-kod biljett här (1 Euro per tur).

Loote Ultraheliskriining OÜ are situated at the fourth floor in the same corridor as Nova Vita (an IVF-treatment company) and other companies. Dr. Marek Šois, who is the gynaecologist here, is excellent and very professional, and he is fluent in English, which is exactly what we were looking for here in Tallinn. His receptionist speaks poor to none English, so we did all of our communications through e-mail and it worked really well.

Loote Ultraheliskriining OÜ ligger på den fjärde våningen i samma korridor som Nova Vita (ett IVF-behandlingsföretag) och andra företag. Dr Marek Šois, som är gynekologen här, är utmärkt och mycket professionell, och han talar flytande engelska, vilket är exakt det vi letade efter här i Tallinn. Hans receptionist talar dålig till ingen engelska, så vi skötte all vår kommunikation via e-post och det fungerade väldigt bra.

The waiting room where we could relax after the ultrasound. We are really pleased with all the information we got during the 45-minute long ultrasound and organ screening. Here is a list of the things our doctor examined during the ultrasound:

  • Finger, toes and all the organs in the right place.
  • Measurements of I) the brain: Cerebellum, Falx Cerebri, the Ventricles, Corpus Callossum, the Optic Nerve, Plexus Choroideus, II) the head: Nose bone, distance between the eyes together with checking the lenses and the pupils, and looking for cleft lip and cleft palate, III) The spine and all its segments IV) the heart (the axis, septum, chambers and heart valves), V) other organs: diaphragm, lungs, kidneys, liver, spleen and the femur bone.
  • Blood flow in Willis circle, common carotid arteries, heart, aortic arch with branches, lungs, abdominal aorta, liver, spleen, kidneys and vena cava.
  • Filtration rates in the kidneys, the lung capacity and breathing
  • Esophagus and swallowing function.

Also, the volume of the amniotic sack and fluid, the placenta, the umbilical cord (the blood flow), cervix length and distance between the cervix and placenta were measured.

Väntrummet där vi kunde slappna av efter ultraljudet. Vi är väldigt nöjda med all information vi fick under detta 45-minuters ultraljud och organscreening. Här är en lista över de saker som vår läkare undersökte under ultraljudet:

  • Fingrar, tår och att alla organ är på rätt ställe.
  • Mätningar av I) hjärnan: Cerebellum, Falx Cerebri, Ventriklarna, Corpus Callossum, Optiska nerven, Plexus Choroideus, II) Huvudet: näsbenet, avståndet mellan ögonen och kontroll av linserna och pupillerna, samt tittade efter gom- och läppspalt, III) Ryggraden och alla dess delar IV) Hjärtat (axeln, septum, kamrar och hjärtklaffarna), V) Övriga organ: diafragman, lungor, njurar, lever, mjälte och lårbenet.
  • Blodflöden i Willis cirkel, karotisblodkärlen, hjärta, aortabågen med dess grenar, lungor, aortan, lever, mjälte, njurar och vena cava.
  • Filtreringshastigheter i njurarna, lungkapaciteten och andningen
  • Esofagus och sväljningsfunktion.

Läkaren gjorde även mätningar på volymen på fostersäcken och fostervattnet, placentan, navelsträngen (samt blodflödet), längden på livmoderhalsen och avståndet mellan livmoderhalsen och placentan.

The best things were that everything looked good and that we got to see a 3D picture of our little girl! We paid an extra 15 Euro to get a photo copy of this picture.
She was sleeping and didn’t really want to wake up and change position (she seems to like to snuggle her face in towards Ulrika’s spine), even though the doctor was shaking her. Ulrika had to lie on her side to get “det lilla livet” to turn towards the stomach. She was laying really deep down in the pelvis so the measurements on certain structures in the brain had to be performed using the vaginal ultrasound.

Det bästa var att allt såg bra ut och att vi fick se en 3D-bild av vår lilla tjej! Vi betalade en extra 15 Euro för att få en fotokopia av denna bild.
Hon sov och ville verkligen inte vakna och byta position (hon verkar gilla att gosa in hennes ansikte mot Ulrikas ryggrad), även fast doktorn skakade henne. Ulrika var tvungen att ligga på hennes sida för att få “det lilla livet” att vända sig mot magen. Hon låg riktigt djupt ner i bäckenet så måttet på vissa strukturer i hjärnan behövde utföras med hjälp av ett vaginalt ultraljud.

We can really see whose mouth our girl has inherited when comparing child pictures (Pontus top left and Ulrika bottom right) 🙂

Vi kan verkligen se vems mun vår flicka har ärvt när vi jämför barnbilder (Pontus uppe till vänster och Ulrika längst ner till höger) 🙂

So how is Ulrika feeling? I’m feeling much better comparing to my vomiting and nauseous weeks between week 6-7 and 12, but now I’ve gotten to experience how it feels like when you have low blood pressure. My symptoms now are dizziness, bad head aches, fatigue and feeling weak and like I’m about to faint.
Interestingly, I now have lower blood pressure than when I got dengue fever and had to have two IV-bags of saline to get my blood pressure up. Apparently this is completely normal during the second trimester, so I rest, drink water and take my supplements and add extra magnesium. The lowest point of blood pressure is in the middle of the second trimester, so I’m waiting for the blood pressure to naturally rise during the second half of the pregnancy.

This was the second report of our pregnancy journey, which just hit the halfway mark. The pregnancy feels more real now after this ultrasound, while before it just felt artificial and unreal. It also helps that I’ve started to feel more real kicks than before. So we are just waiting for the autumn and to have her here with us.

Så hur känner sig Ulrika? Jag känner mig mycket bättre jämfört med mina kräknings- och illamåendeveckor mellan vecka 6-7 och 12, men nu har jag fått uppleva hur det känns när man har lågt blodtryck. Mina symtom är nu yrsel, tråkig huvudvärk, trötthet och känsla av svaghet och att jag är på väg att svimma (ser stjärnor).
Intressant är att jag nu har lägre blodtryck än när jag drog på mig denguefeber och var tvungen att ha två IV-påsar saltlösning för att få upp mitt blodtryck. Tydligen är detta helt normalt under andra trimestern, så jag vilar, dricker vatten och tar mina tillskott och lägger till extra magnesium. Den lägsta punkten i blodtrycket är i mitten av andra trimestern, så jag väntar på att blodtrycket kommer att öka naturligt under den andra halvan av graviditeten.

Detta var den andra rapporten från vår graviditetsresa som just träffade halvvägsmilstolpen. Graviditeten känns mer verklig nu efter detta ultraljud, innan kändes det bara artificiellt och overkligt. Det hjälper också att jag nu har börjat känna mer riktiga sparkar än tidigare. Så nu väntar vi bara på hösten och att ha henne här hos oss.

Being a pregnant traveler – first 15 weeks

We thought it would be interesting to write a blog post about our experiences being pregnant and nomads traveling the world. We are not doing this pregnancy the traditional way, so at least we can tell you about our pregnancy journey so far.
We are still in the planning stage for the rest of the pregnancy so we will update you about the future when we know more. For now, here is how the first 15 weeks have been for us.

Vi tänkte att det vore intressant att skriva ett blogginlägg om våra erfarenheter av att vara gravid och nomader som reser runt i världen. Vi gör inte denna graviditet på det traditionella sättet, så vi kan åtminstone berätta om vår graviditetsresa hittills.
Vi är fortfarande i planeringsstadiet för resten av graviditeten, så vi kommer att uppdatera er om framtiden när vi vet mer. Just nu kan vi berätta hur de första 15 veckorna har varit för oss.

Ulrika’s belly appeared last week and some days it is bigger than other days (like this day).  The picture is taken around week 15 in sunny Barcelona.

Ulrikas mage visade sig förra veckan och vissa dagar är den större än andra dagar (som denna dag). Bilden är tagen runt vecka 15 i soliga Barcelona.

We got a positive pregnancy test after Christmas while we still where in Paphos (Cyprus) and we were excited to celebrate the new year being three humans in our family team. Just before we left the island Ulrika started bleeding just a little, so we wanted to do a check up to see what was causing the bleeding. It is nice being in countries with easy health care systems, here in Cyprus we went to a  private hospital and got an emergency appointment just one hour after our arrival.

Vi fick ett positivt graviditetstest efter jul medan vi fortfarande var i Paphos (Cypern) och vi var glada över att kunna fira in det nya året som tre människor i vår familj. Strax innan vi lämnade ön började Ulrika blöda lite så vi ville göra en kontroll för att se vad som orsakade blödningen. Det är trevligt att vara i länder med bra vårdsystem, här på Cypern åkte vi till ett privat sjukhus och fick en akuttid bara en timme efter vår ankomst.

We got to see a tiny “worm” with one pixel blinking, confirming that we did have a heart beating inside Ulrika’s uterus, in week 7. The bleeding came from a rupture in the endometrium (black area above the amniotic sac). The doctor prescribed rest and two shots of progesterone, two days apart, and we could move on if no more bleeding occurred. The cost was 84 Euro for everything (emergency-visit, ultrasound, examination and two progesterone shot appointments).

Vi fick se en liten “mask” med en pixel som blinkande, vilket bekräftade att vi hade ett hjärta som slog i Ulrikas livmoder, i vecka 7. Blödningen kom från en bristning i endometriet (svart område ovanför fosterhinnan). Läkaren ordinerade vila och två sprutor progesteron, två dagar mellan sprutorna, och vi kunde resa vidare om ingen mer blödning inträffade. Kostnaden för allt blev 84 Euro (akut-besök, ultraljud, undersökning och progesteron administrerat vid två tillfällen).

Ulrika started feeling nauseous just before we left Cyprus, but the full storm of  nauseousness and vomiting came when we had arrived to Athens (Greece). The first week in Athens was so bad that Ulrika barely could leave the apartment. We had a lovely park with pine trees next door that we could visit those hours when Ulrika felt a little bit better. Most smells of food and drinks were repulsive to Ulrika and Pontus had to be in another room if he wanted to drink coffee. The only things Ulrika could eat were choco pops or strawberries with milk, and raw carrots.

Ulrika började känna sig illamående strax innan vi lämnade Cypern, men den fulla stormen av illamående och kräkningar kom när vi anlänt till Aten (Grekland). Den första veckan i Aten var Ulrika så dålig att hon knappt kunde lämna lägenheten. Vi hade en härlig park med tallar bredvid som vi kunde besöka de timmar när Ulrika kände sig lite bättre. De flesta lukter av mat och drycker var  motbjudande för Ulrika och Pontus var tvungen att vara i ett annat rum om han ville dricka kaffe. Det enda som Ulrika kunde äta var choco pops eller jordgubbar med mjölk, samt råa morötter.

Our great airbnb-hosts in Athens could recommend a gynecologist, so we could do a follow up in week 9 to see if we could actually hear a heart beating this time. The Greek health care system is as dysfunctional as the Swedish health care system, but in one way the Greek system is better. A lot of the Greek doctors have a private practice after the state working hours, where they see patients during evenings and weekends. So if you pay privately, it is quite easy to see a doctor in Athens. The cost was 30 Euro for ultrasound, examination and pictures.

Våra härliga airbnb-värdar i Aten kunde rekommendera en gynekolog, så att vi kunde göra en uppföljning i vecka 9 för att se om vi faktiskt kunde höra ett hjärta som slog den här gången. Det grekiska hälsovårdssystemet är lika dysfunktionellt som det svenska hälsovårdssystemet, men på ett sätt är det grekiska systemet bättre. Många av de grekiska läkarna har en privat mottagning efter de statliga arbetstimmarna där de träffar patienter på kvällar och helger. Om du betalar privat, så är det ganska lätt att träffa en läkare i Aten. Kostnaden var 30 Euro för ultraljud, undersökning och bilder.

Here is the first real picture of “det lilla livet”, 1.4 cm from crown to rump and now we heard a beating heart.
Another thing that we love and that you can’t find in Sweden is private labs where you can go to get your body fluids analysed without having to go through a doctor. Most countries we’ve traveled to has this kind of system. In Athens, the labs have a drop-in system in the morning when they draw your blood and for most analysis you come back in the afternoon to get your result. Ulrika’s gynecologist wanted Ulrika to see how her thyroidea was working, so the morning after we went to one of the labs nearby and got the results back a few hours later. This kind of easy system is what we like. The lab analysis of TSH-levels costed 15 Euro.

Här är den första riktiga bilden av det lilla livet, 1,4 cm från huvud till rumpa och nu hörde vi ett slående hjärta.
En annan sak som vi älskar, och som du inte kan hitta i Sverige, är privata labb dit du kan gå för att få dina kroppsvätskor analyserade utan att behöva träffa en läkare först. De flesta länder som vi har rest till har den typen av system. I Aten har laboratorierna drop-in på morgonen när de drar ditt blod och för de flesta analyser kommer du tillbaka på eftermiddagen för att få ditt resultat. Ulrikas gynekolog ville att Ulrika skulle kolla hur hennes tyroidea (sköldkörtel) fungerade, så morgonen efter åkte vi till ett av laboratorierna i närheten och fick resultatet några timmar senare. Sådana smidiga system gillar vi. Labbanalysen av TSH-nivåer kostade 15 Euro.

The routine check-up around 12 weeks where done in Torrevieja (Spain). Ulrika had been feeling nauseous up to this point, but around week 12 it finally stopped and Ulrika’s “vomiting in restaurant toilets”-tour, which where especially bad in Torremolinos (Spain), went away.
The Quiron Salud private Hospital in Torrevieja is an internationally known hospital and people come here from all over Europe for surgery, cancer treatments, IVF’s etc. It was really easy to get an appointment here and we got to experience a modern, service-minded and customer-centered health care.

Den rutinmässiga vecka 12-kontrollen gjorde vi i Torrevieja (Spanien). Ulrika var illamående fram till denna punkt och omkring vecka 12 slutade det äntligen och Ulrikas “kräkas i restaurangtoaletter”-turné, som var särskilt intensiv i Torremolinos (Spanien), försvann.
Det privata sjukhuset Quiron Salud i Torrevieja är ett internationellt erkänt sjukhus och människor kommer hit från hela Europa för kirurgiska ingrepp, cancerbehandlingar, IVF etc. Det var väldigt enkelt att få en tid här och vi fick uppleva en modern, serviceinriktad och kundcentrerad hälsovård.

We were even asked if we wanted a Swedish or English interpreter with us and we heard Dutch and Norwegian interpreters in the waiting room, so the language barrier isn’t a problem here. We wanted to do a number of different tests, including the NIP-Test where you get to know the risk for a trisomy pregnancy, and it was possible to do here.

Vi blev även tillfrågade om vi ville ha en svensk eller engelsk tolk med oss och vi hörde även holländska och norska tolkar i väntrummet, så språkbarriären är inte ett problem här. Vi ville göra ett antal olika tester, inklusive KUB-testet där man får veta risken för en trisomigraviditet, och det var möjligt att göra här.

They had just gotten a new ultrasound machine, so the details we could see was incredible. Here is “det lilla livet” in week 12 of the pregnancy about 5 cm from rump to crown. She was quite active during this ultrasound so we got to see her ninja skills, her sucking her thumb and some waving of arms.  It was after this ultrasound we could announce to the world that our family now consists of three humans.

De hade precis fått en ny ultraljudsmaskin, så detaljerna vi kunde se var otroliga. Här är “det lilla livet” i vecka 12 av graviditeten, ca 5 cm från huvud till rumpa. Hon var ganska aktiv under detta ultraljud så vi fick se hennes ninjafärdigheter, se henne suga på tummen och lite vevande med armarna. Det var efter detta ultraljud som vi kunde tillkännage för världen att vår familj nu består av tre människor.

In addition to the NIP-Test, Ulrika also got a full body analysis: hematology, microbiology, biochemistry, serology etc. We had to wait for the results so we extended our stay in Torrevieja.

Förutom KUB-testet fick Ulrika också en fullständig kroppsanalys: hematologi, mikrobiologi, biokemi, serologi etc. Vi fick vänta på resultaten så att vi förlängde vår vistelse i Torrevieja.

The nice nurses at the blood analysis station. Ulrika was happy to give away some blood to find out the status of her pregnant body. The vitamin D-concentration is one of the tests she has wanted to do for a long time.
We’ve paid 568 Euro for two doctors visits with English interpreters, two ultrasounds (one with the 3D ultrasound feature), blood and urine work and the NIP-Test. Ulrika has a maternity add-on insurance coupled to her international medicine and accident insurance,  an insurance we recommend to have if you want to live as a nomad.

De snälla sjuksköterskorna vid blodanalysstationen. Ulrika var glad att ge bort lite blod för att få reda på statusen för hennes gravida kropp. Vitamin D-koncentrationen i blodet är en av de tester som hon har velat göra länge.
Vi betalade 568 euro för två doktorsbesök med engelska tolkar, två ultraljud (ett med 3D-ultraljudsfunktion), blod och urinanalyserna, samt KUB-testet. Ulrika har ett graviditetstillägg kopplad till hennes internationella medicin- och olycksfallsförsäkring, en försäkring som vi rekommenderar att ha om du vill leva som nomad.

We came back a few weeks later for the second visit where we got our results and to see our little Gollum using the 3D-feature on the ultrasound machine. Ulrika was now pregnant in week 15 so “det lilla livet” was now 9 cm from crown to rump. She was sleeping with her face towards Ulrika’s spine so we could only see her back and she didn’t move this time around.  We got confirmation that it is a girl we are expecting and everything looked good for both our girl and Ulrika. 
We carry  Ulrika’s own journal with us wherever we go, because our life style doesn’t permit us to stick to one doctor. So this far Ulrika’s journal consists of Greek and Spanish papers, so we will see which other languages will be included in the journal before “det lilla livet” enters the world. We prefer to be in full control ourselves and we don’t want to be dependent on one doctor or health care system, but we are welcome to contact our Greek doctor any time if we have questions. 

Vi återvände några veckor senare för det andra besöket där vi fick våra resultat och möjligheten att se vår lilla Gollum med hjälp av 3D-funktionen på ultraljudsmaskinen. Ulrika var nu i vecka 15 i graviditeten så “det lilla livet” var 9 cm från huvud till rumpa. Hon sov med ansiktet mot Ulrikas ryggrad, så vi kunde bara se hennes baksida och hon rörde sig inte denna gång. Vi har fått bekräftelse på att det är en tjej som vi väntar på och allt såg bra ut för både vår tjej och Ulrika.
Ulrikas egen journal bär vi med oss vart vi än reser för vår nomadiska livsstil tillåter oss inte att hålla oss till en läkare. Ulrikas journal består så här långt av grekiska och spanska papper och vi får se vilka andra språk som kommer att ingå i journalen innan “det lilla livet” kommer till världen. Vi föredrar att själva ha full kontroll och vi vill inte vara beroende av en läkare/vårdcentral eller vårdsystem, men vi är välkomna att kontakta vår grekiska läkare när som helst om vi skulle ha frågor.

 We traveled to Barcelona and Ulrika’s belly just appeared over night so we went to H&M to buy Ulrika’s first set of maternity jeans in week 15 of the pregnancy. Now we are patiently waiting for our girl to grow big enough to come out and join us. 

If you have any questions about pregnancy and nomad life, please feel free to send us a message on our social media accounts or email.

Vi reste till Barcelona och Ulrikas mage visade sig över en natt så vi gick till H&M för att köpa Ulrikas första uppsättning av graviditetsjeans i vecka 15 av graviditeten. Nu väntar vi tålmodigt på att vår tjej ska bli stor nog att komma ut och slå följe med oss.

Har ni några frågor om hur det är att vara gravid och nomad så får ni gärna skicka ett meddelande till oss på på några av våra sociala medier eller maila.

© 2021 Ankor på vift

Theme by Anders NorenUp ↑