(Please scroll down to the orange text for the English version)
Flygplanet från Colombo tog oss till Madurai i södra Indien och anledningen till att vi hamnade där var för att vi hittade billiga flygbiljetter dit med Spice Jet (Indiens näst största lågprisbolag) och för att Madurai har bra förbindelser (både tåg och buss) till andra delar av Indien. Första intrycket av Indien är komplext. Å ena sidan så är maten, människorna och naturen fantastisk, men å andra sidan är Indiska staten oerhört byråkratisk och har liknande moralpanik som USA, vilket är oerhört tragiskt.
Människor här har hittills varit väldigt snälla och hjälpsamma och vi äter så att vi nästan spricker för det är så gott. Vi undrar också vad det är med indiska män och mustacher? 9/10 män har mustacher här och vi undrar om det är någon kulturell grej. Moralpaniken visar sig speciellt på tv-kanalerna. Så fort någon röker i en film dyker en text upp där det står “smoking kills” och ljudet försvinner när svordomar kommer över skådespelarnas läppar, undertexten blir censurerad och om svordomen visas som skrift i själva filmen så blurras den. Våld och blod går bra, men har du något klagomål på det så rullar en text under hela slagsmålet som upplyser dig om vart du kan vända dig om du har några synpunkter på det som visas. Innan varje reklamavbrott avslutas (vilket är 4-5 gånger i timmen) så visas en text som strängt berättar att skådespelarna i filmen tar starkt avstånd från alkohol och tobak, samt att rökning ger upphov till cancer och rökning dödar.
Madurai är inte en stad som vi utforskade närmare och de tre dagarna vi vi var där spenderades med att fixa indiska simkort och datapaket som är en omfattande byråkratisk process att gå igenom innan man har ett indiskt mobilnummer och 4g. Processen liknar ansökan om visum till Indien och här kommer en kort beskrivning om stegen i simkorts-förskaffandet. Vi valde Airtel som är indiens största mobiloperatör och de ska ha bra täckning enligt de vi frågade. Det du behöver när du besöker en mobilopperatörs kontor är följande: 1 passfoto med indisk standard (5×5 cm), 1 fotokopia på ditt pass, 1 fotokopia på ditt indiska visum och (mycket viktigt) kontaktuppgifter till en indisk referens som har ett mobilnummer (vi fick hjälp av en mycket snäll person i personalen på hotellet vi bodde på). Du ska också fylla i och signera ett formulär som du lämnar in tillsammans med ovanstående saker. Sedan får du vänta cirka 24 timmar tills din indiska referens får ett aktiverings-sms och då får du sätta i ditt indiska simkort i mobiltelefonen och ringa ett nummer som du fått samtidigt som du mottog simkortet och tydligen är det rätt vanligt att du då får till svar att du ska ringa upp 4h senare för de har inte mottagit alla dina uppgifter än från kontoret där du lämnade in ansökan (spelar ingen roll vilken tid på dygnet det är). När du ringer upp igen så ska du svara på en kontrollfråga och det kan vara allt från passnummer, till din pappas namn eller din hemadress och svarar du rätt så kommer ditt simkort aktiveras efter att du väntat 15 minuter och startat om telefonen. När detta är gjort så är det bara att bege dig ut på stan igen och köpa ett datapaket som du laddar ditt simkort med. Detta tog enbart 2 dagar för oss och det är bara att lära sig att fylla i väldigt ingående formulär här i Indien för du kommer få göra det ofta (statlig byråkrati i sitt esse!).
Efter den erfarenheten så ville vi lämna hettan och storstaden, och därför tog vi lokalbussen upp i bergen för att komma till Munnar som ligger i provinsen Kerala. Det var en helt fantastisk färd med serpentinvägar, underbar grönska och en stark doft av te som fyllde bussen då bergsluttningarna är täckta av teplantage. Efter fem timmar och en stigning på 1700 meter hade vi kommit till Munnar och vi är oerhört glada för att vi bestämde oss att åka hit efter att fått tips om stället av en indisk man som vi pratade med i Madurai. Den statliga byråkratin visade sitt fula tryne igen när vi skulle checka in på vårt boende. Vi fick fylla i formulär med detaljerade uppgifter om vår resrutt, pass, visum etc. samt kopior skulle tas på våra pass, visumstämplar och digitalfoton på oss som ska skickas till indiska staten. Han vi bor hos berättade att denna administration tar upp större delen av hans arbetsdag. Boendet är iallafall väldigt mysigt med en trevlig ägare så vi kan verkligen rekommendera det här stället. Munnar är en oerhört vacker plats, men mer om det i nästa inlägg.
The plane from Colombo took us to Madurai in southern India, and the reason we ended up there was because we found cheap flight tickets with Spice Jet (India’s second largest low-cost airlines) and that Madurai is well connected with both train and bus to other parts of India. Our first impression of India is complex. On the one hand, the food, the people and the scenery is fantastic, but on the other hand, the Indian government is extremely bureaucratic and has similar moral panic that the US government has which is extremely tragic.
People here have been very kind and helpful so far, and we eat so much food that we almost burst because it’s so good. We also wonder what it is with Indian men and mustaches? 9 out of 10 men have mustaches here and we wonder if it is a cultural thing. The moral panic can bee seen especially on TV channels. As soon as someone is smoking in a movie, a text pops up that says “smoking kills”, and the sound disappears when ever a profanity comes over the lips of an actor, the subtitles will be censored and if the profanity appears as writing in the movie it will be blurred. Violence and blood is okey, but if you do have any complaints about the scene, a text scrolls throughout the violent scene to inform where you can send any complaints. Before each commercial break ends (which is 4-5 times in an hour), a text is displayed which strictly tells you that the actors in the movie dissassociate themselves from alcohol and tobacco, and that smoking causes cancer and smoking kills!
Madurai is a city that we did not explore in more detail, and the three days we were there was spent to fix Indian SIM cards and data packages. It is an extensive bureaucratic process to go through before you have an Indian mobile phone number and 4g. The process is similar to applying for visa to India and here comes a short description of the steps on how to fix an Indian sim card. We chose Airtel, the largest in the country and with good coverage according to the people we asked. You need the following things when you visit a mobile operator’s office: 1 photo photo with Indian standard (5×5 cm), 1 photocopy of your passport, 1 photocopy of your Indian visa and (this is very important) contact information to an Indian reference that has a mobile number (we got help from a very kind person that worked in the hotel we stayed in). You must also complete and sign a form that you submit along with the above things. Then you have to wait approximately 24 hours until your Indian reference receive a activation sms and now you can put in your Indian SIM card in the mobile phone and dial a number you received while you received the sim card. Apparently, it is quite common that you will get the answer that you must call them again 4h later (doesn’t matter what time it is), because they have not received all your information from the office where you submitted the application. When you call back, you must answer a security question correctly and the security question can be anything from passport number, your dad’s name or your home address. Then your SIM card is activated after waiting 15 minutes and after restarting your phone. Once this is done, you can head out again and buy a data package that you load your SIM card with. This took only two days for us and you just have to learn that you need to fill in these very detailed forms here in India, you’ll get to do it often here (state bureaucracy in all its glory).
We wanted to escape the heat and the big city after that experience, so we took a local bus up in the mountains to get to Munnar in the province of Kerala. It was an absolutely fantastic journey with winding roads, gorgeous greenery and a strong aroma of tea that filled the bus, because the hills are covered with tea plantations. After five hours and a vertical climb of 1700 meters, we had arrived in Munnar and we are extremely pleased that we decided to come here after receiving recommendation of the place from an Indian man whom we talked with in Madurai. The state bureaucracy showed its ugly face again when we checked in at our accommodation. We had to fill out forms with detailed information on our travel routes, passport, visa, etc., and copies of our passports, visa stamps and a digital photo of us was taken that will be sent to the Indian government. The owner told us that this administration takes up most of his working day. The accommodation is very cozy and the owner is really nice so we can really recommend this place. Munnar is an incredibly beautiful place, but more about Munnar will come in the next blog post.
Vårt lilla plan som skulle ta oss från Sri Lanka till Indien! The small plane that would take us from Sri Lanka to India!
Flygbolagets slogan är inte vad man förväntar sig. Låter mer som ett matföretag! The Airline slogan is not what you expect. Sounds more like a food company!
Väldigt snäll Airtel-försäljare som hjälpte oss skaffa simkort här i Indien! Very kind Airtel saleswoman who helped us acquire SIM cards here in India!
Madurai tidig morgon! Madurai early morning!
Köper kaffe på busstationen, då vi gick upp kvart i sex för att åka vidare mot Munnar. We went up five forty-five to go to Munnar, so we had to buy coffee at the bus station.
Busstationen Arappalayam i Madurai! The bus station, Arappalayam, in Madurai!
Bussen tog oss upp i bergen och vår destination låg inne bland molnen! The bus took us up on the mountain and our destination was covered by the cloud!
Fantastisk natur! Fantastic nature!
Serpentinvägen upp på berget skördade några åksjukeoffer på vår buss! The winding road up the mountain harvested some victims of motion sickness on our bus!
Vi åkte in i molnet! We went into the cloud!
Vi lämnade provinsen Tamil Nadu och hamnade i ett te-hav i provinsen Kerala! We left the province of Tamil Nadu and ended up in a sea of tea in the province of Kerala!
Massor med teodlingar som gör att berget luktar te! Lots of tea plantations that make the mountain smell of tea!
Här bor vi nu (i det rosa huset)! We live here now (in the pink house)!
Vårt boende i Munnar som är jättemysigt! Our accommodation in Munnar which is really cozy!
