Ankor på vift

A freedom-oriented travel blog

Tag: Kommunism

Cu Chi-tunnlarna

I torsdags åkte vi ut till Cu Chi-tunnlarna som är ett stort nätverk av underjordiska tunnlar i Cu Chi-distriktet i utkanten av Ho Chi Minh. Namnet Co Chi kommer av namnet på de giftiga träd som växer i området. Tunnlarna användes av kommunistiska gerillan och var gömställen för att undkomma strider, gömma vapen och människor, samt bedriva sjukvård och föra krig. Det var en väldigt intressant och interaktiv utflykt. Väldigt imponerande hur människorna kunde klara sig med så små medel mot en överlägsen militär övermakt. Vi fick krypa i de underjordiska tunnlarma (turistanpassade men ändå väldigt trånga!) och se replikor av de olika sorters fällor som de riggade i skogen och i tunnlarna med mestadels tillspetsade bambupinnar indränkta i gift från Cu Chi trädet, kungskobra och skorpion. De tog även till vara odetonerade bomber för att göra olika former av improviserade vapen och minor. Vietkongsoldaternas kännetecken var en rutig skarf och skor gjorda från bildäck. Vi filmade mest så här är en länk till en annan blogg som har desto mer bilder från området (och har samma guide som oss!).

Här är två videos till er som är intresserade av hur tunnlarna ser ut (lång video!) och hur fällorna är designade.

This thursday we went out to the Cu Chi Tunnels. A large network of underground tunnels of Cu Chi district in the outskirts of Ho Chi Minh. The name Co Chi comes from the name of the poisonous tree that grows in the area. The tunnels were used by Communist guerrillas to escape the fighting, hiding weapons and people, conduct medical operations and wage war. It was a very interesting and interactive excursion. Very impressive how people could get by with small means against a superior military force. We crawled in the underground tunnels (tourist adapted but still very tight!) and got to see replicas of the different kinds of traps that they rigged in the woods and in the tunnels with mostly sharpened bamboo sticks soaked in poison of Cu Chi tree, king cobras and scorpions. They also took advantage of undetonated bombs to make various forms of improvised weapons and landmines. The guerilla soldiers wore characteristic a checkered scarf and shoes made from car tires.We filmed most of the time, so here is a link to another blog that has more pictures from the area (and has the same guide as us!).

Here are two videos for you who are interested in how the tunnels looks (long video!) And how traps are designed.

Första dagarna i Vietnam

Vi bor på Ms Yangs homestay i distrikt 3 (i närheten av War Remnants Museum) och det är två systrar som driver ett litet homestay ihop (de bor här själva och har 2 rum som de hyr ut)! Vi har en jättemysig balkong och det är ett stort rum som vi har för oss själva.  De hjälper till med allt möjligt och man känner sig väldigt välkommen och omhändertagen!IMG_7337

Vi har varit på den lokala marknaden “Benh Thanh market” och man får räkna med att pruta 2-8 gånger av första budet och detta gäller nästan överallt i Vietnam. Sydvietnam är mer kapitalistiskt än nordvietnam, som är mer kommunisktiskt, men det betyder inte att det finns en fri marknad här. Många “företag” här i sydvietnam är fortfarande statligt ägda. I och med kommunismen så finns det mer korruption och “ scams” här och det får man var uppmärksam på (tex. riggade taxameter i taxin etc.!).

Vi kan också meddela att det är rätt lätt att komma runt blockeringarna av sociala medier i Vietnam. Gå in på det wifi-nätverk som du är uppkopplad mot och ändra DNS-inställningarna till googles namnservrar (för smartphone så ska IP-inställningen vara på statiskt). DNS 1 är 8.8.8.8 och DNS 2 är  8.8.4.4.

IMG_7336

Vägarna här är mycket bättre än Kambodja och mer skatt har gått till att smycka vägar och parker med blommor. Vietnameser är fattiga så de flesta tar sig runt med moped. Bil har man endast om man är rik, det vill säga håller sig väl med kommunistpartiet.

Vår plan är att åka uppåt i landet och det ska bli intressant att jämföra det mer “kapitalistiska” sydvietnam med det mer kommunistiska nordvietnam.

We live at Ms. Yang’s homestay in District 3 (near War Remnants Museum) and there are two sisters who is running this small homestay together (they live here themselves and have two rooms they rent out)! We have a very cozy balcony and there is a large room that we have for ourselves. They are so helpfull with everything and you feel very welcome and taken care of!

IMG_7295

Ben Thanh market

We have been in the local market “Benh Thanh market” and you should be expected to haggle 2-8 times of first offer and this applies to almost anywhere in Vietnam. South Vietnam is more “capitalistic” than North Vietnam, which is more communistic, but that does not mean it is a “free” market here. Many “business” here in South Vietnam are still state-owned. With communism, there is more corruption and “scams” here to  watch out for (eg. rigged meter in the taxi etc!).

IMG_7301

Tao Dan Park

We can also tell you that it’s pretty easy to get around the blockage of social medias in Vietnam. Go to the wifi network you are connected to and change the DNS settings to the Google name servers (for smartphones, the IP-setting should be on static). DNS 1, 8.8.8.8  and DNS 2, 8.8.4.4.

The roads here are much better than in Cambodia and more tax have gone to adorn roads and parks with flowers. Vietnamese people are poor so most people get around by scooter. Car is only owned by rich people and you can only be rich if you are a good friend to the Communist Party.

Our plan is to travel up north in the country and it will be interesting to compare the more “capitalist” South Vietnam with the more communist North Vietnam.

 

War Remnants Museum

Igår utforskade vi vi delar av distrikt 1 innan vi gick till krigsminnesmuseet till minne av vietnamkriget (det amerikanska kriget som det kallas här!).IMG_7310 Vi fick ta del av nästan 20 år av våld, död, terror och förtvivlan som sträcker sig ända till nutid här i Vietnam. Konflikten fick sin början 1955 strax efter att Frankrike besegrades militärt och deras imperialistiska erövringskrig  i indokina krossades med resultat i att Vietnam delades i kommunistiska Nordvietnam stödda av Sovjetunionen och Kina, samt Sydvietnam stödda av USA. Nordvietnam ledd av kommunistledaren Ho Chi Minh ville befria hela Vietnam från imperialisterna. Det var planerat för demokratiska val i Vietnam 1956 med stöd av det internationella samfundet men Sydvietnams USA-stödda ledare Ngo Dinh Diem vägrade demokratiska val då opinionen var för kommunistledaren Ho Chi Minh (demokrati tillåts endast då det passar!).IMG_7334

I Nordvietnam beslagtogs tillgångar från köpmän och privata företag och de startade även en beväpnad motståndsrörelse (befrielserörelse, kallad FNL) i Sydvietnam (Men detta stod det ingenting om på museet). Efter flera års truppuppbyggnad och den utlösande incidenten i Tonkinbukten 1965 så började USA med massiva IMG_7311bombningar av Nordvietnam.

Så två onda ting (Kommunism och agression utifrån) och däremellan en befolkning i kläm som fått utstå oerhört mycket. Det är skamligt att inte ledarna för USA blivit åtalade för det oerhörda lidande de orsakat den vietnamesiska befolkningen. Dioxinet (“agent orange”) som de sprutade ut i mängder finns forfarande kvar här i landet och ännu idag föds det barn med nedsatta kognitiva funktioner och yttre missbildningar för att deras föräldrar blivit utsatta för agent orange. Krigsveteranerna i USA har fått kompensation från Monsanto och Dow Chemical, men inga vietnameser! Genom gerillakrig med små medel och befolkningens stöd segrade slutligen Nordvietnam 1975.IMG_7315

Museet var väldigt bra och hemskt men gav också en väldigt ensidig bild av kriget. De påpekar mycket bra hur oerhört orättfärdigt USAs attack på Vietnam var och visar tydligt vilket oerhört lidande folket fått utstå. De visar vad USA gjort mot landet och folket men väldigt lite om hur Nordvietnameserna och Sydvietnams nationella befrielsefront (gerillarörelsen) var organiserad och hur de krigade.

Yesterday we explored District 1 before we went to the War Remnants Museum commemorating the Vietnam War (the American war as it is called here). We got to experience nearly 20 years of violence, death, terror and despair that extends to the present day here in Vietnam. IMG_7307The conflict was started in 1955 shortly after France was defeated militarily and their imperialist wars of conquest in Indochina was crushed with the result that Vietnam was divided into communist North Vietnam, supported by the Soviet Union and China, and South Vietnam, supported by the United States. North Vietnam led by communist leader Ho Chi Minh wanted to liberate all of Vietnam from the imperialists. It was planned for democratic elections in Vietnam in 1956 with the support of the international community, but South Vietnam’s US-backed leader Ngo Dinh Diem refused democratic elections when public opinion was for communist leader Ho Chi Minh (democracy is allowed only when it fits!).

North Vietnam seized assets from merchants and private companies and they also started an armed resistance movement (Liberation Movement) in South Vietnam (But this was not mentioned in the museum). After several years of troop build-up and the triggering incident in the Gulf of Tonkin in 1965, the USA began with a massive bombardment of North Vietnam.IMG_7319

So two evils (Communism and foreign aggression) and in between a population who suffered immensely. It is shameful that the leaders of the United States has not been indicted for the tremendous suffering they caused the Vietnamese population. The USA sprayed large parts of the country with Dioxin (Agent Orange) and even today children are born with with impaired cognitive functions and external malformations because their parents have been exposed to Agent Orange. War veterans in the United States have received compensation from Monsanto and Dow Chemical but no Vietnamese people! By guerrilla warfare with small means and the support of the people, North Vietnam won in 1975.

The museum was very good and terrible but also gave a very one-sided picture of the war. They point out very well how terribly unjust the US attack on Vietnam was and clearly shows the immense suffering people endured. They show what the US did to the country and people but very little about how the North Vietnamese and South Vietnam National Liberation Front (guerrilla) was organized and how they fought.

IMG_7303

Socialist republic of Vietnam

Det har blivit mycket resande med buss de senaste dagarna. I förrgår lämnade vi Siem Reap för att bege oss ned till Phnom Penh och fixa visum till Vietnam och igår lämnade vi huvudstaden och åkte mot gränskontrollen till VietnamIMG_7287. Det hela gick smidigt och vi anlände till Ho Chi Minh kl 16 på eftermiddagen.  Vi hittade ett jättebra blogginlägg om själva resan och vi länkar till den här istället för att skriva om det själva!

Nu bor vi i distrikt 3, vilket är ett område som bebos av vietnameser och ligger i närheten av turistdistriktet (distrikt 1).

Lite nämnvärda saker om Vietnam. Det första är att detta är en kommunistisk stat och med det följer en del obehagliga saker, såsom att diverse sociala medier, exempelvis facebook och twitter, är blockade för att inte regimkritiska strömmar ska kunna sprida sig. Regimkritiker fängslas i detta land! Det ironiska är att kommunistpartiet har övergett planekonomi (varje kommunists dröm) till förmån för en “kapitalistisk” marknad för att förhindra kollaps och svält. De har bara ett parti och inte haft några val.IMG_7279

Det positiva är att invånarna är väldigt trevliga och maten är supergod!

There has been a lot of traveling by bus in recent days. The day before yesterday we left Siem Reap to head down to Phnom Penh and fix our visa to Vietnam and yesterday we left the Cambodian capital and went towards the border control to Vietnam. It all went smoothly and we arrived in Ho Chi Minh at 4 pm in the afternoon. We found a great blog post about this trip and we recommend this page instead of writing it ourself!IMG_7290

We have accommodation in District 3, which is an area inhabited by Vietnamese and it is located near the tourist district (District 1).IMG_7292

Here comes some notable things about Vietnam. First of all, this is a communist state, and with that comes some unpleasant things, like blockage of various social media such as Facebook and Twitter to inhibit the spread of criticism towards the regime, and dissidents are imprisoned in this country. The irony is that the Communist Party has abandoned the planned economy (every Communists dream) in favor of a “capitalist” market to prevent collapse and starvation. Second, they just have one party and have no elections.20150303_185937

The positive is that the people are very nice and the food is tasty!

S-21

 

IMG_6987

En av byggnaderna vid S-21 och framför byggnaden syns några av tortyrmetoderna. One of the buildings of S-21. Some of the torture methods are seen in front of the builiding.

Efter lunchen åkte vi till fånglägret/fängelset S-21 (Tuol Sleng museum), som fått sitt namn efter att vaktchefen hade walkie-talkie nummer 21. Innan röda khemererna tog över Kambodja så var dessa byggnader en skola, men vid kommunisternas övertagande så blev klassrummmen tortyrkammare och fånghålor. Precis som Nazisterna, så var kommunisterna mycket noga med att dokumentera varje fånge. Varje individ som kom till S-21 fotograferades och mättes och nogranna anteckningar gjordes från alla förhör. Fångarna blev tvingade genom olika utstuderade tortyrmetoder att erkänna att de var CIA eller KGB agent eller motarbetade kommunismen och domen blev alltid avrättning vid Choeung Ek (dödens fält) efter att all information uttömts.

I ett av rummen fanns en utställning som handlade om Sveriges vänster-rörelses anmärkningsvärda förhållande till Pol Pot regimen. Sverige var det enda landet som tilläts besöka Kambodja och röda khmererna. En av våra stora frågor som dök upp hos oss efter besöket vid dödens fält var varför Pol Pot sågs som den officiella ledaren av Kambodja i världssamfundets ögon och fick representera Kambodja i FN hela tolv år efter det att kommunisterna störtats av Vietnam. En stor anledning till detta verkar vara Sveriges (bl.a. Jan Myrdal och Gunnar Bergströms) aktiva stöd till Pol Pot (personen som slaktat ⅕ av sin egen befolkning) och det i sin tur har lett till att rättegångarna mot de ledande kommunisterna inte kunde börja förrän 2006, åtta år efter att Pol Pot dog (efter att ha levat fritt fram till 1 år innan hans död) och 30 år efter början på folkmordet.

Även fast den svenska delegationen fick se tillrättalagda platser och människor som hade tvingats att sätta upp sitt bästa leende så hade Jan Myrdal starka misstankar att oppositionella måste ha mördats, men Jan såg det som att målet helgade medlen för att kunna nå den kommunistiska drömmen (härlig kille!).

IMG_6996

Nu och då porträtt av medlem ur röda khmer armén! Now and then portrait on a former member of the Khmer Rouge army!

Det var även intervjuer med personer som frivilligt eller ofrivilligt anslutit sig till röda khmerernas armé. Många fotografier av de som  suttit i S-21 (och senare mördats) finns utställda på muséet och även många förhörsprotokoll som innehåller deras livshistoria, anhöriga och vad de tvingades erkänna finns att läsa. När Phnom Penh befriades 1979 av den vietnamesiska armén så var endast sju vuxna och fem barn levande kvar i fängelset. Historier från några av dessa överlevande fanns också att läsa här.

After lunch we went to the detention center/prison S-21 (Tuol Sleng Museum), named after the prison officer who had walkie-talkie number 21. Before the red khemers took power in Cambodia these buildings were a school, but after the communist takeover these class rooms became torture chambers and prison cells. Just like the Nazis, the communists meticulously documented each prisoner. Every individual who came to S-21 was photographed and measured and lengthy files were kept from all interviews. The prisoners were forced to admit through various elaborate torture methods that they were CIA/KGB agents or opposed to the communist party and the judgement was always execution at Choeung Ek (Killing Fields) after all the information was extracted.

IMG_6992

Fängelseceller uppbyggda i ett föredetta klassrum. Prison cells bulit in a former class room!

In one of the rooms there was an exhibition about the Swedish left-movements remarkable relation to the Pol Pot regime. Sweden was the only country that was allowed to visit Cambodia and the Khmer Rouge. One of our big questions that popped up with us after the visit to the killing fields was why Pol Pot was seen as the official leader of Cambodia in the international community’s eyes and represented Cambodia at the UN twelve years after the communists were overthrown by the Vietnam military. A major reason for this seems to be Sweden’s (Jan Myrdal and Gunnar Bergström’s) active support to Pol Pot (the person who slaughtered ⅕ of the Cambodian population), and this in turn can explain why the trials of the leading Communists could not begin until 2006, eight years after Pol Pot died (after having lived freely until one year before his death), and 30 years after the start of the genocide.
Even though the Swedish delegation was shown highly glorified places and people who had been forced to put up their best smile, Jan Myrdal had strong suspicions that the opposition must have been murdered, but Jan saw it as a prize worth paying to reach the communist dream (lovely guy!).

There were also interviews with individuals who voluntarily or involuntarily joined the Khmer Rouge army. Many photographs of those who sat in the S-21 (and later murdered) are exhibited in the museum and also their interrogation reports containing their life story, family members and what they had to admit under torture. When Phnom Penh was liberated in 1979 by the Vietnamese army, there were only seven adults and five children who were left alive in the prison. Stories by some of these survivors was also available in the museum. 

Bildtext nedan: Svenska vänsterrörelsens inblandning och stödjande av Pol Pot! The Swedish left movement’s involvement and support for Pol Pot!

IMG_6973 IMG_6974 IMG_6975

Dödens fält i Choeung Ek

Vi mötte upp vår tuk tuk-förare kl 9 på morgonen (måndag den 16:e februari) för färd mot dödens fält i Choeung Ek som ligger ca 15 km söder om Phnom Penh. Färden dit blev en upptäcktsfärd av de södra delarna av Phnom Penh, då vi blev tvungna att ta många små bakgator för att komma förbi vägarbeten och hinder på vägen.

Inträdet till dödens fält var 6 dollar för utlänningar och då fick man en audioguide där vi fick höra den hemska historien om hur fångar från fängelset S-21 togs till dödens fält för att avrättas. Fångarna från S-21 var intellektuella, politiska motståndare, misstänkta CIA/KGB-agenter, människor som hade någon någon form av högre utbildning och ej hade valkar på händerna efter hårt fysiskt arbete, samt deras partners och barn. Pol Pots filosofi var att gräset måste dras upp med rötterna, annars kanske de växer upp och kräver hämnd.

IMG_6948

“The killing tree” där de minsta barnen dödades genom att deras huvuden svingades mot trädet. The killing tree, where guards murdered the smallest children by swinging their heads against the tree.

 

De flesta som fördes dit dog på grund av slag mot huvudet med machete, hammare, bambupinnar, spadar m.m och de minsta barnen dödades genom att någon vakt svingade dem hårt mot “the killing tree” innan de kastades ned i en massgrav. Eventuella skrik dränktes av ljudet från högtalare som spelade upp kommunistisk propaganda och ljudet av dieselmotorer.

IMG_6947

Trampa ej på ben! Don’t step on bone!

 

 

Fångarna från S-21 fördes dit på kvällen då det var mörkt, där de tio unga killarna som jobbade på lägret redan hade grävt upp 5 meter djupa gravar för att rymma kvällens last med fångar. De som inte dog av slaget mot huvudet, dog av DDT som hälldes över kropparna vilket syftade till att maskera doften av förruttnade kroppar. Gravarna fylldes igen innan det blev morgon för att inte de lokala bönderna skulle bli misstänksamma.  När vi gick omkring på området så såg vi flera skelettdelar på marken som kommer upp till ytan av markens rörelser och regn. Dessa samlas in en gång i månaden av parkvakterna och läggs till skelettsamlingen på området. Man uppskattar att ungefär 17 000 människor ligger begravda vid Choeung Ek och cirka 9 000 av dem grävdes upp vid utgrävningarna 1980. 1988 restes minnesmärket och begravningsplatsen “Stupa” där delarna från de uppgrävda kropparna förvaras.

IMG_6935

Stupan som byggts till minne av offren och den har både element av hinduism och buddishm. I de nedersta våningarna förvaras skallarna av offren (se nästa bild). The Stupa is built in memory of the victims and the building has elements of both Hinduism and Buddishm. In the lower floors of the monument the victims skulls are kept (see next picture).

 

Idag har man hittat 198 sådana här platser med totalt 20 000 massgravar runt om i Kambodja där en stor del av offren för kommunisternas härjningar ligger begravda.

We met up with our tuk tuk driver at 9 in the morning (Monday, 16 February) for our journey to the killing fields of Choeung Ek, which is located about 15 km south of Phnom Penh. We had to take many small back streets to get past all the road works and obstacles along the way, so we had a great opportunity to see the south areas of Phnom Penh

Entrance fee was $ 6 for foreigners and an audioguide was included in the entrance fee. We heard the gruesome stories about the prisoners from S-21 (prison in Phnom Penh) that were taken to the killing fields for execution. The prisoners from S-21 was intellectuals, political opponents, suspected CIA/ KGB agents, people who had some form of higher education and could not show up calluses on their hands caused by hard physical work, as well as their partners and children. Pol Pot’s philosophy was that the grass must be pulled up by the roots, otherwise they will grow up and seek revenge.

IMG_6953

Skallarna som förvaras längst ned i stupan. The skulls on the lowest floor of the stupa!

Most died from blows to the head with machetes, hammers, bamboo sticks, shovels etc. and the smallest children were killed by guards swinging them hard against “The Killing Tree” before they were thrown into a mass grave. Any loud screams were drowned by the sound of the speakers that played communist propaganda and the sounds of diesel engines.

The prisoners from S-21 came to Choeung Ek in the evening when it was dark and where met by ten young men, working at the camp, who already had dug up five meter deep graves to accommodate the evening’s load of prisoners. Those who did not die by the blows to the the head, died of DDT which was poured over the bodies in order to mask the smell of decaying bodies. The graves were filled again before the morning, so the local farmers would not be suspicious. As we walked around the area, we saw several skeletal remains on the ground coming up to the surface because of the soil movements and rain. The remains are collected once a month by the rangers and added to the skeleton collection in the field. It is estimated that approximately 17,000 people are buried at Choeung Ek and about 9000 of them were unearthed during the excavation of 1980. In 1988, the monument and cemetery “Stupa” with parts from the exhumed bodies was erected. 
Today they have found 198 locations with a total of 20,000 mass graves across Cambodia were victims during the communist ravages are still buried. 

IMG_6937

Utgrävda massgravar vid Choeung Ek. Excavated mass graves in Cheoung Ek!

 

© 2019 Ankor på vift

Theme by Anders NorenUp ↑