Tag: Kerala

En omväg i Indien / A detour in India

March 21, 2016 / Ulrika / 2 Comments

(Please scroll down to the orange text for the English version)

Vår vän Sandra skrev en kommentar som handlade om att se på “ny lokaltrafik som ett potentiellt litet äventyr” och det påminde oss om en fantastisk resa med lokaltrafiken i Indien som vi gjorde förra året och som vi inte berättat om tidigare på bloggen. Det var meningen att vi skulle ta direktbussen mellan Munnar och Kumily med avgångstiden klockan sex på morgonen, men 15 minuter efter planerad avgång så ställdes turen in och vi blev hänvisade till en annan buss. Trots den stora språkbarriären så förstod vi att vi skulle behöva byta buss någonstans på vägen och det gjorde oss lite oroliga, men det skulle senare visa sig var en helt onödig känsla.
En sak vi alltid gör när vi ska åka från en punkt till en annan är följa vår resa med hjälp av google maps i offlineläge, så vi alltid vet var vi är även om vi inte vet vart vi hamnar. Vi satte oss på bussen och förmedlade att vi skulle till Kumily till konduktören och hoppades på det bästa. Efter några timmars bussfärd visade konduktören med en gest var vi skulle hoppa av och det visade sig att att vi nu kommit till liten stad vid namn Cheruthoni. Alla informationstavlor är skrivna på sanskrit, troligtvis Malayalam som är det officiella språket i det här området, så vi fick helt enkelt fråga lokalbefolkningen om hjälp för att komma på rätt buss. Med fler handgester så förstod vi att vår buss skulle komma om cirka 15 minuter, så det enda vi kunde göra var att stå där på busstationen i Cheruthoni och vänta. Minuterna tickade på och flera bussar hann både anlända och åka vidare innan den snälla mannen, som vi tidigare frågat om hjälp, med en handgest visade oss till en buss som svängde in till busstationen. Konduktören bekräftade med en nickning att vi kommit på rätt buss och vi trodde nu att nästa stopp för oss skulle bli Kumily.
Det visade sig inte stämma och vi fick hoppa av i Kattapana göra om samma procedur och ta hjälp av lokalbefolkningen igen, men vid det här laget hade oron gått över och vi gjorde om resan till en äventyrlig omväg. Lokalbefolkningen var lika hjälpsamma här och visade oss till en buss som tog oss till Kumily, dock med flera timmars försening. Vår färd hade förvandlats till en omväg där vi fick uppleva fantastisk natur, hjälpsamma människor och flera samtal med våra medresenärer som oftast bestod mer av teckenspråk än verbal kommunikation. Det kallar vi ett äventyr!

För övrigt borde ni spana Sandras blogg där hon publicerar fantastiska bilder från hennes och Marcus hem bland bergen i Österrike, men också bilder från andra resor de gör!

Our friend Sandra wrote a comment about “seeing a new public transport as a potential little adventure” and it reminded us of a fantastic journey we did last year involving public transportation in India. The idea was that we would take a direct bus between Munnar and Kumily, with a departure time at 6 am in the morning. But the bus was canceled 15 minutes after the scheduled departure and we were referred to another bus. Despite the big language barrier, we understood that we would have to change bus somewhere along the way and this made us a little worried, which would later prove to be completely unnecessary. We took a seat on the bus and told the conductor that we wanted to go to Kumily and hoped for the best. One thing we always do when we go from one point to another is to follow our journey with the help of Google Maps in the offline mode, so we always know where we are, even though we do not know where we will end up. It turned out that we had come to a very small town, called Cheruthoni, when the conductor showed with a gesture that this is where we should jump off. All information signs are written in Sanskrit, probably Malayalam, which is the official language in this area, so we had to ask locals for help to get on the right bus. We understood with more hand gestures, that our bus would arrive within 15 minutes, so all we could do was stand in the bus station in Cheruthoni and wait. The minutes were passing, and several buses both arrived and departed before the nice man, who we previously asked for help, showed with a hand gesture towards a bus that were pulling up to the bus station. The conductor confirmed with a nod that we jumped on to the right bus and now we thought that the next stop for us would be Kumily. This assumption was proven wrong and we had to jump of in Kattapana and follow the same procedure as in Cheruthoni, which meant asking for help by the locals again. By this time our concerns were gone and we had made the detour into an adventure. The locals were just as helpful here and showed us to a bus that finally took us to Kumily, with several hours of delay. Our journey had turned into a fantastic detour where we got to experience a fantastic scenery, helpful people and several conversations with our fellow passengers that often consisted more of sign language than verbal communication. We call that an adventure!

Moreover, you should check out Sandra’s blog where she publishes amazing pictures from her and Marcus home in the mountains in Austria, and also images from trips they make!

Direktbussen mellan Munnar och Kumily ställdes in 15 min efter annonserad avgång och istället fick vi byta buss både i Cheruthoni och Kattapana innan vi äntligen anlände till Kumily! The direct bus between Munnar and Kumily was canceled 15 minutes after the advertised departure. Instead, we had to change buses in both Cheruthoni and Kattapana before we finally got to Kumily!

VI fick se en skymt av en jättedamm uppe bland bergen i Kerala! We got a glimpse of a giant dam in the mountains of Kerala!

Vi var vana vid att se hur teplantagen sträcker ut sig i dalgångarna, men nu fick vi se en helt annan växtlighet. We were used to see how the tea plantation stretched out in the valleys around Munnar, but now we got to see a completely different vegetation.

Serpentinvägarna gjorde att mötande trafik blev en intressant upplevelse, men chaufförerna rattade skickligt bussarna runt varandra! The serpentine roads made oncoming traffic into an interesting experience, but the drivers were skillful in driving the busses around each other!

Omvägen blev tillslut en helt fantastisk upplevelse! The detour eventually became an absolutely amazing experience!

Vi har bara positiva erfarenheter av att åka med lokaltrafiken i södra Indien! We only have positive experiences of travelling with the public transports in South India!

Vilda djur på nära håll! / Wildlife up close!

October 10, 2015 / Ulrika / 2 Comments

(Please scroll down to the orange text for the English version)

Efter att ha fått tips från lokalbefolkningen så bestämde vi att nästa destination i Indien skulle bli Kumily, som ligger cirka 10 mil söder om Munnar. Kumily ligger vid en stor nationalpark och tigerreservat (Periyar nationalpark), som var vad vi ville besöka. Morgonen började dåligt, vi gick upp 5.15 för att åka med direktbussen mellan Munnar och Kumily, men det visade sig att den bussen var inställd. Men det löste sig genom att vi istället fick göra en jättefin bussresa på 5.5 timmar på slingriga vägar, genom många småbyar och där vi fick byta buss i Cherutoni och Kattapanna. Även om denna resa tog längre tid än vad det skulle ha gjort med direktbussen, så var det värt det med tanke på allt vi fick se på vägen. Det är så lätt att åka med lokalbussarna här, då det finns många vänliga människor som är hjälpsamma och visar oss till rätt buss.

Vi hade fått tips om ett homestay i Kumily när vi var i Munnar, så vi mötte upp med ägaren, Ajamal, på busstationen och det visade sig vara ett perfekt rum att bo i under vår vistelse här. Huset ligger vid skogen, utanför stadskärnan och turistområdet, men det går ändå snabbt att promenera in till centrum. Ajamal och hans familj är jättetrevliga och hjälpsamma, så vi kan verkligen rekommendera att bo med dem om man planerar att besöka Kumily.

Vår plan var att besöka nationalparken här och vi valde att göra en tur som innehöll både vandring och paddling med bambuflottar på Periyarsjön just för att det skulle vara störst chans att få se en vild elefant från bambuflotten. Trots en del planering så valde vi nog den sämsta dagen vädermässigt att gå på vandring och paddla på vattnet i en nationalpark. Regnskurarna avslöste varandra och åskmullret kom och gick under hela dagen, men det gjorde absolut inget då vi hade en fantastisk dag där vi fick se väldigt många djur! Vi såg 20 elefanter (varav 3 unga elefanter) och vi råkade komma riktigt nära 3 stycken elefanter då vi rundade en liten kulle. Det var verkligen inte med mening så vi fick skynda oss in i skogen för att inte bli attackerade och vara tvungna att använda oss av den beväpnade vakt som vi hade med oss (det hade varit riktigt tråkigt). Vi fick även se en liten elefantunge bada i sjön och spruta ned sin mamma med vatten på ett oerhört lekfullt sätt. Tydligen är det väldigt ovanligt att se så många elefanter på samma gång (detta var första gången på 5 dagar som elefanterna visade sig överhuvudtaget) och än mindre att få se de skygga bisonoxarna som lever i naturreservatet. Bisonoxarna är till och med ovanligare att se än de få tigrar som lever i nationalparken och vi såg 20-30 stycken i olika omgångar under vår vandring. Vi räknade även in ett rådjur, fem vildsvin (varav en som blev uppretad av ett gäng småfåglar), vilda höns, en blå skorpion, giftiga spindlar, apor och en massa fåglar. Vi tittade också på kanelträd, samt ingefära plantor och stora gurkmejaplantor som växte vilt i djungeln och det var riktigt gott att få smaka på färsk gurkmeja. Vi besökte även en liten ö som lokalbefolkningen använde som fiskeläger och vi fick se hur de tog till vara på den infångade fisken.

Nöjda, trötta, blöta och en timme försenade kom vi tillbaka till ingången av nationalparken och tackade våra guider och vandringskamrater för en väldigt speciell dag. Vi är väldigt medvetna om vilken fantastisk tur vi hade med djurlivet under dagens vandring så de gjorde inget att tigrarna inte valde att visa sig denna gång ;). Det är precis så här vi vill uppleva djur; i det vilda och på deras villkor!

After receiving advice from locals, we decided that our next destination in India would be Kumily, located about 100 kilometer south of Munnar. Kumily is located near a large National Park and Tiger Reserve (Periyar National Park), which was what we wanted to visit in this area. The morning started badly when we went up 5:15 to take a direct bus between Munnar and Kumily and the bus was cancelled. Instead, we got the opportunity to do a really nice 5.5 hour bus ride on winding roads through many small villages and where we had to change bus ‘both in Cherutoni and Kattapanna. Even though the bus ride took longer time than the direct bus it was worth it considering all things we got to see during the ride. It is so easy to use public buses here, there are so many friendly people that helps us on our way and who show us to the right bus.

We had received a tip about a homestay in Kumily before we left Munnar, so we met up with the owner, Ajamal, at the bus station and it proved to be a perfect place to stay during our stay here. The house is located next to the forest outside the town center and tourist area, but it is only a short walk into the city center. Ajamal and his family are very nice and helpful, so we can really recommend to stay with them if you are planning to visit Kumily.

Our plan was to visit the National Park here and we chose to do a tour that included both hiking and bamboo rafting on lake Periyar, because rafting on the lake would increase our chances to see a wild elephant. Despite some planning, we probably chose the worst day weather wise to go hiking and rafting on the waters. Rain showers came after each other and the thunder noise came and went during the day, but it did absolutely nothing because we had an absolutely amazing day, where we got to see so many wild animals! We saw 20 elephants (including three young elephants) and we happened to get close to three elephants when we rounded a small hill. This was not intentional so we had to hurry into the forest to avoid being attacked by the elephants and having to make use of the armed guard that we had with us (that would have been unfortunate). We also got to see a young elephant bathing in the lake and spray down his mother with water in a very playful way. Apparently, it is very rare to see so many elephants at the same time (this was the first time in five days that the elephants showed themselves at all), and the chance is even less to see the shy bison that live in the national park. The bison is even rarer to see than the few tigers that live in the National Park and we got to see 20-30 bisons at different locations during our hike. We also counted in one deer, five wild boars (including one who was mocked by a gang of small birds), wild chickens, a blue scorpion, poisonous spiders, monkeys and lots of birds. We also looked at a cinnamon tree, ginger plants and large turmeric plants that grew in the wild jungle, and it was really good to get to taste fresh turmeric. We also visited a small island that the local villagers use as a fishing camp in the National Park and we saw how they took care of the caught fish.

Happy, tired, wet and one hour late we came back to the entrance of the National Park and thanked our guides and trekking mates for a very special day. We are very aware of the amazing luck we had with the wildlife during the day’s trekking so it did nothing that the tigers chose not to show up this time ;). This is exactly how we want to experience animals; in the wild and on their terms!

Det är superenkelt att åka med lokaltrafiken i Indien! It's super easy to go with public transport in India!

Det är superenkelt att åka med lokaltrafiken i Indien! It’s super easy to use public transport in India!

Inte lätt att passera mötande bussar på sträckan Munnar-Kumily! Not easy to pass oncoming buses on the route between Munnar and Kumily!

Vårt härliga homestay i Kumily! Our lovely homestay in Kumily!

Aporna som levde i skogen vid vårt homestay! The monkeys that lived in the forest next to our home stay!

Ulrika dansade happydance för en av aporna som blev förtjust, förvånad och förskräckt på samma gång! Ulrika did a happy dance for one of the monkeys who was delighted, amazed and was horrified at the same time!

Ulrika och hennes vän apan! Ulrika and her friend the monkey!

Ulrika och hennes vän apan! Det var vi som var djuren i bur den här gången! Ulrika and her friend the monkey! It was us who were the animals in the cage this time!

Snygga strumpor som skyddade mot det vanligaste djuret i nationalparken, blodiglarna… Stylish socks that protected against the most common animal in the national park, the leeches …

Addera lite tobakspulver på det, så håller sig de flesta iglarna borta! Add a little tobacco powder and most of the leeches will stay away!

Tydligen gillar inte elefanter rött, rosa eller lila färger, så Ketakira och jag fick låa t-shirtar av Pontus för att inte öka risken för att elefanter skulle attackera oss! Apparently, elephants do notlike red, pink or purple colors, so Ketakira and Ulrika had to borrow t-shirts from Pontus to decrease the risk that the elephants would attack us!

Tydligen gillar inte elefanter rött, rosa eller lila färger, så Ketakira och jag fick låna t-shirtar av Pontus för att inte öka risken för att elefanter skulle attackera oss! Apparently, elephants do notlike red, pink or purple colors, so Ketakira and Ulrika had to borrow t-shirts from Pontus to decrease the risk that the elephants would attack us!

Vår beväpnade vakt för dagen. Han berättade dock att han aldrig behövt använda vapnet, inte ens för att skjuta ett varningsskott! Our armed guard for the day. However, He told us that he never had to use the weapon, not even to fire a warning shot!

En häftig växt som växte på träden! A cool plant that grew on the trees!

VI hittade ett träd som elefanthonorna änvänder som medicin efter en förlossning. Mot vad var lite oklart! We found a tree that female elephants uses as medicine after giving birth. For what was a little unclear!

VI hittade ett träd som elefanthonorna änvänder som medicin efter en förlossning. För vad var lite oklart! We found a tree that female elephants uses as medicine after giving birth. For what was a little unclear!

Kanelträd! Cinnamon tree!

Vi hittade flera spår efter tigrarna som lever i reservatet! We found several traces after the tigers that live in the reserve!

En blå skorpion korsade vår väg! A blue scorpion crossed our path!!

Vi satte oss på bambuflotten och paddlade vidare längre in i nationalparken! We sat on the bamboo raft and paddled further into the national park!

Vi satte oss på bambuflotten och paddlade vidare längre in i nationalparken! We got on the bamboo raft and paddled further into the national park!

Vi kom till fiskestationen och där fick vi se hur de tog tillvara på dagens fångst! We came to the fish station and there we got to see how they took care of the day's catch!

Vi kom till fiskelägret och där fick vi se hur de tog tillvara på dagens fångst! We came to the fishing camp and there we got to see how they took care of the day’s catch!

Vi fick även se en lustig ål med näbb! We also got to see a funny eel with beak!

Översvämmad bambuflotte, regn och åskskurar. Härlig dag för att leta efter elefanter! Flooded bamboo raft, rain and thunderstorms. Beautiful day to look for elephants!

Vi hittade massor med bison. De är svårfångade på bild då de flyr så fort de upptäcker en. We found lots of bison. They are hard to catch in a photo, because they flee as soon as they discover you.

Vi hittade massor av gurkmejeplantor. Färsk gurkmeja är supergott! We found lots of turmeric plants. Fresh turmeric is super good!

Vi hittade elefanterna tillslut! We finally found elephants!

Elefanter som blöter ned maten innan de stoppar det i munnen! Elephants who wet their food before they put it in their mouth!

Elefanthonan med sin lekfulla unge! The female elephant with her playful kid!

Tack till våra guider och vandringskamrater för en fantastisk dag tillsammans i Periyar nationalpark! Thanks to our guides and hiking companions for a fantastic day together in the Periyar National Park!

Munnar och middag med en underbar tamilsk familj! / Munnar and dinner with a wonderful Tamil family!

October 6, 2015 / Ulrika / 2 Comments

Vi gjorde flera små turer runtomkring Munnar, både genom att promenera själva och tillsammans med Sami (vår guide upp på berget) som tog med oss på en guidad tur med hans rickshaw. Det var molnigare och disigare den dagen som vi åkte med Sami, så det var ingen idé att åka upp till toppstationen här i Munnar på grund av för dålig sikt, så istället åkte vi ut på elefantspaning och den här dagen hade vi bättre lycka då vi fick se en flock vilda elefanter! Tyvärr var det på så långt avstånd (de var på en bergssluttning mittemot oss), så det enda vi såg var 11 stycken svarta prickar som rörde på sig, men vi tycker ändå att det räknas :). Sami var en jättebra guide som lät oss utforska mycket på egen hand. Han släppte av oss flera gånger vid någon liten sidoväg och förklarade hur vi skulle gå och sedan mötte han upp oss på andra sidan. Vi fick därför se flera små byar och fina landskap som finns runt omkring Munnar.

Vi begav oss även ut på egen hand och utforskade Munnars teplantage och det var här som vi träffade Mohindran när han arbetade med att fälla träd. Vi började samtala och det slutade med att vi blev inbjudna på middag till hans hem samma kväll. På kvällen fick vi träffa Mohindrans fru Selvarani, deras 4 åriga dotter Sreeja och Mohindrans pensionerade pappa som alla bodde ihop på cirka 20 kvm. Vi fick även träffa brorsbarn, fastrar och svägerska, som vi tyvärr inte kommer ihåg namnen på, och alla släktingar bodde i samma huslänga i den lilla byn. Familjen är tamiler, så tamil är deras första språk vilket är ett annat språk än vad som talas av majoriteten i det här området (vilket är Malayalam). Tamilerna är också hinduer och de är en minoritet här tillskillnad mot den stora mängd kristna som finns i detta område.
Både Mohindran och Selvarani arbetar på teplantagen för det stora företaget (TATA) och Mohindrans far tar hand om barnen när föräldrarna arbetar. Sreeja började skolan när hon var 3.5 år och hon visade oss sina skolböcker och vad hon hittills hade lärt sig. Lilla Sreeja går i en helengelsk skola så förutom att lära sig räkna och skriva så lär hon sig ett tredje språk på samma gång. Hon kunde skriva sitt eget och våra namn, samt addera små tal och säga en hel del engelska ord. Skolavgiften är rätt så dyr, men i och med att hennes föräldrar arbetar för TATA (pappan som trädfällare och mamman med att plocka teblad), så får de en kraftig rabatt på skolavgiften. Mohindran och Selvarani visade oss sina lönespecifikationer vilket var 500 (65 SEK) respektive 230 rupees (28 kr) per dag och det pågår en stor strejk just nu där teplantagearbetarna kämpar för högre löner (en höjning från 230 till 500 rupee per dag), samtidigt som efterfrågan på te är lågt. Strejken har pågått i mer än två veckor och löneförhandlingarna pågår i direktsänd tv, så alla kan följa argumenten som läggs fram från respektive sidor (det skulle väl aldrig hända i Sverige).
Vi fick även se massor med bilder från deras bröllop och vi visade en hel del bilder från Sverige, våra familjer och vänner och vi pratade även om skillnaderna mellan skolsystemen. Tiden gick jättefort och vi fick en stående inbjudan att komma tillbaka och hälsa på nästa gång vi är i Munnar innan vi var tvungna att gå tillbaka till vårt boende (de stängde och låste vid 22.30).

We made several treekings around Munnar, both by ourselves, and with Sami (our guide up the mountain). He took us on a guided tour with his rickshaw around Munnar one day. It was cloudier and more mist that day, so we didn’t go up to the top station here in Munnar because of the poor visibility. Instead, we went out to look for elephants, and this day we had better luck so we got see a herd of wild elephants! Unfortunately, it very far away (they were on the hillside opposite us), so the only thing we saw was 11 black dots that moved, but we still think it counts :). Sami was a great guide that allowed us to explore much on our own. He dropped us off several times at small side roads and explained how we should walk, and then he met up with us on the other side. Therefore, we got to see several small villages and beautiful scenery that can be found around Munnar.

We also went out on our own and explored the tea plantations in Munnar and it was here that we met Mohindran when he was cutting trees. We started talking and we ended up being invited to dinner at his home the same evening. In the evening we met Mohindran’s wife Selvarani, their 4 year old daughter Sreeja and Mohindrans retired father who all lived together on about 20 sqm. We even got to meet his nephews, aunts and sister-in-law, which we unfortunately do not remember the names of, and all the relatives lived in the same row of houses in the small village. The family are Tamils, so Tamil is their first language which is different language than what spoken by the majority of this area (which is Malayalam). The Tamils are also Hindus and they are a minority here in contrast to the large amount of Christians found in this area.
Both Mohindran and Selvarani works on the tea plantations owned by the big company (TATA) in the area and Mohindrans father takes care of their children when they are working. Sreeja started school when she was 3.5 years old and she showed us her school books and what she had learned so far. Little Sreeja goes in a all-English school so besides learning to count and write, she also learns a third language at the same time. She was able to write her own name, and our names, and adding small numbers and say a lot of English words. The school fee is quite expensive, but with her parents working for TATA (her father as a tree cutter and her mother picking the tea leafs), they receive a substantial discount on the school fee. Mohindran and Selvarani showed us their payslips which was 500 (€7) and 230 Rupees (€3) per day and there is a big strike right now where the tea plantation workers are fighting for higher wages (an increase from 230 to 500 rupees per day), while the demand for tea is low. The strike has lasted more than two weeks and the negotiations are broadcasted live on TV, so everyone can follow the arguments presented by the respective sides (this would never happen in Sweden).
We also got to see a lot of pictures from their wedding and we showed a lot of pictures from Sweden, our families and friends and we also talked about the differences between the school systems. Time went by very quickly and we got a standing invitation to come back and visit next time we are in Munnar, before we had to go back to our accommodation (which closed and locked at 22.30).

Staden Munnar! Munnar town!

Beautiful scenery! Vacker natur!

Färgglada hus! Colorful houses!

En liten by omringad av skog och berg! A small village surrounded by forest and mountains!

Vi fick tyvärr inte se nägra på nära håll! Unfortunately we did not see any elephants up close!

“Kerala meals” med massor med små rätter! “Kerala meals” with lots of small dishes!

Vandra i teplantagen! Walking in the tea plantation!

Vandring i teplantagen! Walk in the tea plantations!

Fikapaus med goda muffins! Coffee break with delicious muffins!

Mötte Mohindran som vi började prata med och det slutade med en inbjudan till middag! Met Mohindran that we started talking with and it ended up with an invitation for dinner!

Familjen kollar på bilder från Sverige! The family is looking at pictures from Sweden!

Selvarani, Sreeja och Ulrika! Selvarani, Sreeja and Ulrika!

Sreeja visade oss att hon kunde skriva sitt namn med latinska bokstäver! Sreeja showed us that she could write her name with Latin letters!

Sreejas engelskabok! Sreejas English book!

Strejkdemontrationer i Munnar (alla röda flaggor) och tv-kanaler var här och bevakade! Strike demonstrations in Munnar (the red flags) and TV-channels were here to document it!

Vacker natur! Beautiful scenery!

Vi hängde med två israeliska bröder, Yahel och Yishai, som var supertrevliga. De är också ute på resa (fast på varsitt håll) och så bestämde de sig för att möta upp varandra i Indien! We hung out with two Israeli brothers, Yahel and Yishai, who was super friendly. They are also on a journey (not together though) and they decided to meet each other in India!

Besök i molnens hemvist / Visiting the clouds nesting place

October 1, 2015 / Ulrika / 4 Comments

(Please scroll down to the orange text for the English version)

Med trötta ögon kröp vi ur sängen kl 05.10 och 20 minuter senare klev in i vår guides rickshaw som tog oss längs slingriga vägar längs med teplantagen i den mörka svala morgonluften. Vi parkerade nedanför berget som vi skulle bestiga och såg solen gå upp över bergen innan vi började vår vandring uppåt på berget. Dagens etapp var en vandring på cirka 1000 höjdmeter till toppen av berget som ligger 2400 meter över havet. Det fanns en chans att få se vilda elefanter som bor i skogarna bland bergen, men tyvärr såg vi inga elefanter denna dag. Däremot fick vi se flera bergsgetter på lite närmare håll, de är ganska skygga och vissa människor jagar dem tyvärr. Vår guide Sami berättade att getterna inte är lika skygga för turister med färgglada kläder och ryggsäckar som för jägarna utan ryggsäckar och klädda i traditionell sarong. Dagens vandring bjöd på en spektakulär utsikt över bergskedjan i Kerala och det var gröna bergstoppar så längt ögat kunde nå. På höger sida om berget fanns bergstoppar som var täckta av teplantage och på vänster sida bredde skog och djungel ut sig över bergen. Frukosten dukades upp på 2400 meter och vi satt bara och njöt av utsikten. Det fanns en hel del moln som var fast i dalarna mellan bergen och det såg ut som om vi hade hittat molnens boplats i världen. Det blev en underbar dagstur på 6 timmar med magnifik utsikt, fina blommor och ett strålande, vackert väder och vi låter bilderna från vandringen tala för sig själva :)!

We crawled out of bed with tired eyes at 5:10 in the morning, and 20 minutes later we sat in our guide’s rickshaw that took us along winding roads between the tea plantations in the dark and cool morning air. We parked beneath the mountain that we would climb and saw the sun rise over the mountains before we started our hike up the mountain. Today’s stage was a hike of about 1000 vertical meters to the summit of the mountain which is 2400 meters above the sea level. There was a chance to see wild elephants that live in the forests of the mountains, but unfortunately we saw no elephants on this day. However, we saw several mountain goats at a distance, they are quite shy and some people are hunting them, unfortunately. Our guide Sami told us that the goats are less shy for tourists with colorful clothes and backpacks compared to the hunters without backpacks and dressed in traditional sarong. Today’s walk offered a spectacular view of the mountain chain in Kerala and it was green mountain peaks as far as the eye could reach. On the right side of the mountain the mountain peaks were covered with tea plantations and on the left side forest and jungle spread out over the mountains. The breakfast was served at 2400 meters and we just sat and enjoyed the view. There were a lot of clouds that was stuck in the valleys between the mountains and it looked as if we had found the clouds nesting place in the world. It was a wonderful day trip of 6 hours with a magnificent view, nice flowers and a brilliant, beautiful weather. We let the pictures from the hike speak for themselves :)!

God morgon Indien! Good morning India!

Vår snälla guide Sami! Our kind guide Sami!

Molnen sover här! The clouds are sleeping here!

Det fanns en del växtlighet att forcera! There was some vegetation to force ourselves through!

Bergsgetterna! The mountain goats!

En halo! A halo!

Ensamma och njuter av utsikten! Alone and enjoying the view!

På väg hemåt! On our way home!

Kollage med blommorna vi hittade på berget! Collage of the flowers we found on the mountain!

Kollage med blommorna vi hittade på berget! Collection of the flowers we found on the mountain!

Vi är i Indien med statlig byråkrati ad absurdum! We are now in India with state bureaucracy ad absurdum!

September 28, 2015 / Ulrika / 0 Comments

(Please scroll down to the orange text for the English version)

Flygplanet från Colombo tog oss till Madurai i södra Indien och anledningen till att vi hamnade där var för att vi hittade billiga flygbiljetter dit med Spice Jet (Indiens näst största lågprisbolag) och för att Madurai har bra förbindelser (både tåg och buss) till andra delar av Indien. Första intrycket av Indien är komplext. Å ena sidan så är maten, människorna och naturen fantastisk, men å andra sidan är Indiska staten oerhört byråkratisk och har liknande moralpanik som USA, vilket är oerhört tragiskt.

Människor här har hittills varit väldigt snälla och hjälpsamma och vi äter så att vi nästan spricker för det är så gott. Vi undrar också vad det är med indiska män och mustacher? 9/10 män har mustacher här och vi undrar om det är någon kulturell grej. Moralpaniken visar sig speciellt på tv-kanalerna. Så fort någon röker i en film dyker en text upp där det står “smoking kills” och ljudet försvinner när svordomar kommer över skådespelarnas läppar, undertexten blir censurerad och om svordomen visas som skrift i själva filmen så blurras den. Våld och blod går bra, men har du något klagomål på det så rullar en text under hela slagsmålet som upplyser dig om vart du kan vända dig om du har några synpunkter på det som visas. Innan varje reklamavbrott avslutas (vilket är 4-5 gånger i timmen) så visas en text som strängt berättar att skådespelarna i filmen tar starkt avstånd från alkohol och tobak, samt att rökning ger upphov till cancer och rökning dödar.

Madurai är inte en stad som vi utforskade närmare och de tre dagarna vi vi var där spenderades med att fixa indiska simkort och datapaket som är en omfattande byråkratisk process att gå igenom innan man har ett indiskt mobilnummer och 4g. Processen liknar ansökan om visum till Indien och här kommer en kort beskrivning om stegen i simkorts-förskaffandet. Vi valde Airtel som är indiens största mobiloperatör och de ska ha bra täckning enligt de vi frågade. Det du behöver när du besöker en mobilopperatörs kontor är följande: 1 passfoto med indisk standard (5×5 cm), 1 fotokopia på ditt pass, 1 fotokopia på ditt indiska visum och (mycket viktigt) kontaktuppgifter till en indisk referens som har ett mobilnummer (vi fick hjälp av en mycket snäll person i personalen på hotellet vi bodde på). Du ska också fylla i och signera ett formulär som du lämnar in tillsammans med ovanstående saker. Sedan får du vänta cirka 24 timmar tills din indiska referens får ett aktiverings-sms och då får du sätta i ditt indiska simkort i mobiltelefonen och ringa ett nummer som du fått samtidigt som du mottog simkortet och tydligen är det rätt vanligt att du då får till svar att du ska ringa upp 4h senare för de har inte mottagit alla dina uppgifter än från kontoret där du lämnade in ansökan (spelar ingen roll vilken tid på dygnet det är). När du ringer upp igen så ska du svara på en kontrollfråga och det kan vara allt från passnummer, till din pappas namn eller din hemadress och svarar du rätt så kommer ditt simkort aktiveras efter att du väntat 15 minuter och startat om telefonen. När detta är gjort så är det bara att bege dig ut på stan igen och köpa ett datapaket som du laddar ditt simkort med. Detta tog enbart 2 dagar för oss och det är bara att lära sig att fylla i väldigt ingående formulär här i Indien för du kommer få göra det ofta (statlig byråkrati i sitt esse!).

Efter den erfarenheten så ville vi lämna hettan och storstaden, och därför tog vi lokalbussen upp i bergen för att komma till Munnar som ligger i provinsen Kerala. Det var en helt fantastisk färd med serpentinvägar, underbar grönska och en stark doft av te som fyllde bussen då bergsluttningarna är täckta av teplantage. Efter fem timmar och en stigning på 1700 meter hade vi kommit till Munnar och vi är oerhört glada för att vi bestämde oss att åka hit efter att fått tips om stället av en indisk man som vi pratade med i Madurai. Den statliga byråkratin visade sitt fula tryne igen när vi skulle checka in på vårt boende. Vi fick fylla i formulär med detaljerade uppgifter om vår resrutt, pass, visum etc. samt kopior skulle tas på våra pass, visumstämplar och digitalfoton på oss som ska skickas till indiska staten. Han vi bor hos berättade att denna administration tar upp större delen av hans arbetsdag. Boendet är iallafall väldigt mysigt med en trevlig ägare så vi kan verkligen rekommendera det här stället. Munnar är en oerhört vacker plats, men mer om det i nästa inlägg.

The plane from Colombo took us to Madurai in southern India, and the reason we ended up there was because we found cheap flight tickets with Spice Jet (India’s second largest low-cost airlines) and that Madurai is well connected with both train and bus to other parts of India. Our first impression of India is complex. On the one hand, the food, the people and the scenery is fantastic, but on the other hand, the Indian government is extremely bureaucratic and has similar moral panic that the US government has which is extremely tragic.

People here have been very kind and helpful so far, and we eat so much food that we almost burst because it’s so good. We also wonder what it is with Indian men and mustaches? 9 out of 10 men have mustaches here and we wonder if it is a cultural thing. The moral panic can bee seen especially on TV channels. As soon as someone is smoking in a movie, a text pops up that says “smoking kills”, and the sound disappears when ever a profanity comes over the lips of an actor, the subtitles will be censored and if the profanity appears as writing in the movie it will be blurred. Violence and blood is okey, but if you do have any complaints about the scene, a text scrolls throughout the violent scene to inform where you can send any complaints. Before each commercial break ends (which is 4-5 times in an hour), a text is displayed which strictly tells you that the actors in the movie dissassociate themselves from alcohol and tobacco, and that smoking causes cancer and smoking kills!

Madurai is a city that we did not explore in more detail, and the three days we were there was spent to fix Indian SIM cards and data packages. It is an extensive bureaucratic process to go through before you have an Indian mobile phone number and 4g. The process is similar to applying for visa to India and here comes a short description of the steps on how to fix an Indian sim card. We chose Airtel, the largest in the country and with good coverage according to the people we asked. You need the following things when you visit a mobile operator’s office: 1 photo photo with Indian standard (5×5 cm), 1 photocopy of your passport, 1 photocopy of your Indian visa and (this is very important) contact information to an Indian reference that has a mobile number (we got help from a very kind person that worked in the hotel we stayed in). You must also complete and sign a form that you submit along with the above things. Then you have to wait approximately 24 hours until your Indian reference receive a activation sms and now you can put in your Indian SIM card in the mobile phone and dial a number you received while you received the sim card. Apparently, it is quite common that you will get the answer that you must call them again 4h later (doesn’t matter what time it is), because they have not received all your information from the office where you submitted the application. When you call back, you must answer a security question correctly and the security question can be anything from passport number, your dad’s name or your home address. Then your SIM card is activated after waiting 15 minutes and after restarting your phone. Once this is done, you can head out again and buy a data package that you load your SIM card with. This took only two days for us and you just have to learn that you need to fill in these very detailed forms here in India, you’ll get to do it often here (state bureaucracy in all its glory).

We wanted to escape the heat and the big city after that experience, so we took a local bus up in the mountains to get to Munnar in the province of Kerala. It was an absolutely fantastic journey with winding roads, gorgeous greenery and a strong aroma of tea that filled the bus, because the hills are covered with tea plantations. After five hours and a vertical climb of 1700 meters, we had arrived in Munnar and we are extremely pleased that we decided to come here after receiving recommendation of the place from an Indian man whom we talked with in Madurai. The state bureaucracy showed its ugly face again when we checked in at our accommodation. We had to fill out forms with detailed information on our travel routes, passport, visa, etc., and copies of our passports, visa stamps and a digital photo of us was taken that will be sent to the Indian government. The owner told us that this administration takes up most of his working day. The accommodation is very cozy and the owner is really nice so we can really recommend this place. Munnar is an incredibly beautiful place, but more about Munnar will come in the next blog post.

Vårt lilla plan som skulle ta oss från Sri Lanka till Indien! The small plane that would take us from Sri Lanka to India!

Flygbolagets slogan är inte vad man förväntar sig. Låter mer som ett matföretag! The Airline slogan is not what you expect. Sounds more like a food company!

Väldigt snäll airtel-försäljare som hjälpt oss skaffa simkort här i Indien! Very kind airtel saleswoman who helped us acquire SIM cards here in India!

Väldigt snäll Airtel-försäljare som hjälpte oss skaffa simkort här i Indien! Very kind Airtel saleswoman who helped us acquire SIM cards here in India!

Madurai tidig morgon! Madurai early morning!

Köper kaffe på busstationen, då vi gick upp kvart i sex för att åka vidare mot Munnar. We went up five forty-five to go to Munnar, so we had to buy coffee at the bus station.

Busstationen Arappalayam i Madurai! The bus station, Arappalayam, in Madurai!

Bussen tog oss upp i bergen och vår destination låg inne bland molnen! The bus took us up on the mountain and our destination was covered by the cloud!

Fantastisk natur! Fantastic nature!

Serpentinvägen upp på berget skördade några åksjukeoffer på vår buss! The winding road up the mountain harvested some victims of motion sickness on our bus!

Vi åkte in i molnet! We went into the cloud!

Vi lämnade provinsen Tamil Nadu och hamnade i ett te-hav i provinsen Kerala! We left the province of Tamil Nadu and ended up in a of sea tea in the province of Kerala!

Vi lämnade provinsen Tamil Nadu och hamnade i ett te-hav i provinsen Kerala! We left the province of Tamil Nadu and ended up in a sea of tea in the province of Kerala!

Massor med teodlingar som gör att berget luktar te! Lots of tea plantations that make the mountain smell of tea!

Här bor vi nu (i det rosa huset)! We live here now (in the pink house)!

Vårt boende i Munnar som är jättemysigt! Our accommodation in Munnar which is really cozy!

Tag: Kerala

En omväg i Indien / A detour in India

Vilda djur på nära håll! / Wildlife up close!

Munnar och middag med en underbar tamilsk familj! / Munnar and dinner with a wonderful Tamil family!

Besök i molnens hemvist / Visiting the clouds nesting place

Vi är i Indien med statlig byråkrati ad absurdum! We are now in India with state bureaucracy ad absurdum!

Subscribe to our blog via Email

Categories

Start using bitcoin!

Bubbla: nyheter ur ett libertarianskt perspektiv

Follow us with Bloglovin’