(please scroll down to the orange text for the English version)
För att helt förstå del II i denna serie om mitt anarkokapitalistiska synsätt, så rekommenderas att du först läst del I i denna serie innan du ger dig i kast med nästa stycke.
Det jag vill ta upp i denna del är att i människors iver att tvinga andra människor att leva under deras egna moraliska principer skapas polariseringar i samhället och en “vi mot dem”-mentalitet som inte är bra för någon. Det finns massor av olika livsåskådningar och sätt som människor väljer att leva sitt liv på och problem uppstår när människor tvingas ge bort sin makt över sina egna liv till ett våldsmonopol i utbyte mot en rösträtt och jag ska förklara varför.
Alla har sin vision av vad som är det perfekta samhället och du som fortfarande tror på politiken och demokratin, drömmer om hur bra samhället skulle vara om bara socialdemokraterna, sverigedemokraterna, moderaterna, kyrkan eller kommunisterna fick bestämma allt. Det du kanske inte tänker på är att du ger bort din makt över dig själv till staten. Missnöjet gror sedan när din röst inte visar sig vara värd så mycket som du trodde. Det kan vara att du hamnade i minoritetsgruppen och en annan grupp fick fler röster, eller så röstade du på ett parti som senare visar sig bryta de vallöften som du ansåg vara viktiga. Eller så röstade du på ett parti som inte ens klarade spärren för att få en av de åtråvärda platserna i riksdagen (hur demokratiskt är det egentligen?). Sedan ser du hur andras moraliska värderingar blir till lagförslag och policys, vilka du inte alls håller med om, och du börjar leta efter anledningen till att samhället går emot dig. I en demokrati är det väldigt få som blir nöjda när valresultatet har presenterats. De som inte har dina värderingar blir plötsligt grupper som du tar ut din frustration på för att du inte får som du vill ha det och det är i detta ögonblick som ett samhälle polariseras. Det är “de” som inte röstade som du gjorde eller som vill ha ett annat system som blir dina motståndare och istället för att tillåta att vi har olika livsåskådningar så kommer ännu mer krav på att inskränka andras livsval. I och med att det demokratiska systemet innebär att andra får makten över ditt liv så skapas murar mellan individer som tycker olika. I din frustration missleds du att tro att det är invandrare, männen, kvinnorna, borgarna, kommunisterna, socialisterna, kapitalisterna eller de som bor i storstädernas fel (listan kan göras lång), att du inte får leva ditt liv som du vill.
Du kanske också tänker hur bra världen skulle vara om bara alla förstod att det bästa vore om du eller ditt favoritparti fick bestämma. Men oavsett om du vill lösa världsfattigdomen, skydda de svaga eller ge alla människor tak över huvudet, så kommer varken du eller staten att lyckas oavsett hur goda intentionerna är. För varken du eller en stat kan själva betala för att nå ert mål, utan pengarna måste i så fall tas från andra som faktiskt producerar dem. Om de inte håller med att ditt eller statens system är det bästa för att lösa dessa problem och vägrar ge sina resurser till er kommer du och staten behöva använda våld och tvång för att få de resurser ni kräver och då är varken du eller staten bättre än en tjuv eller slavägare.
Så medan du kämpar för alla ska tvingas in i din utopi, så växer gapet mellan dig och dina medmänniskor och det kommer visa sig att när du med tvång försöker styra över andra människor så leder det till konflikter och en “vi mot dem”-mentalitet.
Istället för att behandla människor som en kollektiv massa där olika grupper tvingas ställa sig mot varandra i rädsla för att förlora makten över sina egna liv så anser jag med mitt anarkokapitalistiska synsätt att människor bör ses som fria individer som frivilligt ska kunna välja det system de vill leva med och där det är viktigt att individen när som helst kan byta system om man inte trivs med det. Sköter sig ett system dåligt så är det ingen som kommer vilja använda sig av det och då kommer det systemet att försvinna. För detta krävs det att man kan ha flera system i ett och samma geografiska område. Det är endast då som människor kan få tillbaka makten över sina egna liv och du behöver inte längre bry dig om att grannen har annorlunda värderingar än dig, för grannens val påverkar inte längre dina valmöjligheter och friheten för hur du väljer att leva ditt liv. Det är enbart i ett anarkokapitalistiskt civilsamhälle som detta är möjligt. Det bästa exemplet som verkligen belyser detta är att det vore omöjligt för anarkokapitalister, socialliberaler, kristna, muslimer, socialister och andra livsåskådningar att få ha sitt eget system i ett kommunistiskt civilsamhälle. I värsta fall blir man torterad och mördad bara för att man har andra åsikter och värderingar. Däremot skulle kommunister och alla andra kunna ha sina egna system i ett anarkokapitalistiskt civilsamhälle under förutsättning att de inte tvingar någon att delta mot sin vilja.
Så det du bör ta fasta på är att det är möjligt att du kan få leva i din egen utopi, men du kommer aldrig kunna göra det om du vill tvinga människor in i vad du anser är det rätta.
Jag vill avsluta med att tipsa om ett YouTube-klipp som är väl värt att titta på som givit mig inspiration till att skriva denna del, samt rekommendera en av de bättre böckerna jag har läst om demokrati.
Demokratins baksida av Frank Karsten
Om jag var kung av Larken Rose (lätt engelska):
Dela gärna artikeln om du tyckte detta var intressant och kommentera gärna om du tycker att något som var svårt att förstå eller har synpunkter!
Signerat: Ulrika
English version
To fully understand Part II of this series on my anarcho-capitalistic view, I advice you to first read Part I of this series.
What I want to address in this part is that people’s eagerness to force other people to live under their moral principles creates polarisation in society and an “us against them”-mentality that is harmful for everyone. There are a lot of different philosophies and ways how people choose to live their lives, and problems arise when they are forced to give away their power over their own lives to a monopoly of violence in exchange for a vote, and I will explain why.
Everyone has a vision of what the perfect society look like, and you, who still believe in politics and democracy, are dreaming about how good the society would be if only the Social Democrats, the Swedish Democrats, the Moderates, the Church or the Communists could decide everything. What you may not realize is that you give away your power over yourself to the state. The discontent grows when your vote doesn’t prove to be worth as much as you think. It may be that you ended up in the minority group and another group received more votes, or you voted for a party that later turns out to break the promises they gave before the election that you considered to be important. Perhaps you voted for a party that did not even pass the threshold to get one of the seats in parliament (how democratic is that?). Then you see how other people’s moral values are put as legislations and policies, which you do not agree with at all. You start looking for the reasons why society goes against you. In a democracy, there are very few who are satisfied when the election results has been presented. Those who do not share your values suddenly become groups that you take out your frustration on when you do not get to live as you want, and it is at this moment that a society becomes polarised. It is “they” who did not vote as you did or who want a different system that becomes your opponents, and even more demands to curtail other people’s life choices are pushed forward instead of allowing that we have different views of life. Since the democratic system means that you no longer have power over your life, it creates barriers between friendly people who just think differently. Your frustration mislead you to believe that it is the immigrants, the men, the women, the communists, the socialists, the capitalists or those who live in big cities fault (the list grows long), that you can not live your life as you want.
You may also think how good the world would be if only everyone understood that it would be best if you or your favorite party could be the ruler over everyone. However, whether you want to solve world poverty, protect the weak or give all people a roof over their head, neither you nor the state can succeed in doing that no matter how good your intentions are. For, neither you nor the government have the resources to succeed with your goals and the resources must in that case be taken from others who actually produce them. If they don’t agree that you or the state have the best system to solve these problems and refuse to give their resources to you, then you and the state must use force and coercion to obtain the resources you require, and this means that neither you nor the state are better than a thief or a slave owner.
So while you’re fighting to force everyone into your utopia the gap between you and your fellow human beings grows when you forcibly try to control other people and this leads only to conflicts and an “us against them”-mentality .
Instead of treating people as a collective where different groups are forced to take stands against one another in the fear of losing control over their own lives, my anarcho-capitalistic view is rather that people should be treated as free individuals who voluntarily choose the system they want to live with and where it is important that the individual at any time can change system if they no longer feel comfortable with it. If a system is managed badly no one would want use that system any longer and the system would disappear. This requires that there are several systems in the same geographical area. It is only then that people can regain control over their own lives and they no longer need to bother the neighbors who have different values than themselves, because their neighbors moral compass no longer affects your choices and the freedom of how you choose to live your life. This is only possible in an anarcho-capitalistic civil society. The best example that really highlight this is that it would be impossible for anarcho-capitalists, social liberals, Christians, Muslims, socialists and other philosophies of life to have their own system in a communist society. In the worst case, people are tortured and murdered simply because they have different opinions and values. However, the communists and all other ideologies can have their own system in a anarcho-capitalistisc civil society, provided that they do not force anyone to participate against their own will.
So the take home message is that it is possible for you to live in your own utopia, but you will never be able to do so if you want to force other people into the system that you see as the right system.
I want to conclude by recommending a youtube-clip that is well worth watching that gave me the inspiration to write this part, as well as one of the better books I have read about democracy.
Beyond Democracy by Frank Karsten
If I were king by Larken Rose (English):
Please share this article if you thought this was interesting and feel free to comment if you think that something was difficult to understand or have comments!
Signed: Ulrika
