A freedom-oriented lifestyle blog

Tag: gravid

The second pregnancy part II – it is a boy and choosing a maternity hospital

I left you in the previous post with a ticking heart in week 9 and a loose plan for this pregnancy. I came back to the obgyn clinic the following week to take a blood sample before the KUB test (combined ultrasound and biochemical test) to see the risk of carrying a child with, among other things, trisomy 21.


Jag lämnade er i förra inlägget med ett tickande hjärta i vecka 9 och en lös plan för graviditeten. Jag kom tillbaka till obgyn-kliniken veckan efter för att ta ett blodprov inför KUB-testet för att se risken för att bära ett barn med bland annat trisomi 21.

Week 12 ultrasound

The week 12 ultrasound went very well and I had an obgyn doctor who was very knowledgeable and thorough. It was also at this ultrasound that we clearly saw that it was a little boy lying in there growing. Let’s just say that we were not able to avoid seeing what gender our baby had.

As I’m 37 years old when I’m expecting child number 2, I had plans to do the Panorama test, an extended genetic test, if the week 12 ultrasound did not look excellent. The calculated risk of trisomy 21 in this case was 1:10 000 (it is 1:190 for my age) and I was also told by my obgyn that he rarely met pregnant women my age who had such good values ​​on all the markers they look at. I felt that the Panorama test was unnecessary after hearing all that. Instead, I would agree to do the triple test through my obgyn clinic to investigate the risks of the other two trisomies (13 and 18), among a few other genetic defects, a few weeks later.

Now that everything looked good, we could also go public with the happy news that we were expecting a little brother to join our family in the spring of 2021.

Little brother at week 12!

Vecka 12 ultraljudet gick väldigt bra och jag hade en obgyn-läkare som var väldigt kunnig och noggrann. Det var även vid detta ultraljud som vi klart och tydligt såg att det var en liten pojke som låg där inne och växte. Låt oss bara säga att vi inte kunde undvika att se vilket kön vår bebis hade.

Då jag är 37 år nu när jag väntar barn nummer 2 så hade jag planer på att göra Panoramatestet, ett utökat genetiskt test, om vecka 12 ultraljudet inte såg utmärkt ut. Jag kände dock att det inte behövdes efter att få reda på att den uppmätta risken för trisomi 21 i detta fall var 1:10 000 (ligger på 1:190 för min ålder) och att jag från min obgyn fick höra att det var sällan han träffade gravida kvinnor i min ålder som hade så bra värden på alla markörer de tittar på. Istället skulle jag acceptera att göra trippeltestet via min obgyn-klinik för att undersöka riskerna för de två andra trisomierna (13 och 18), samt några andra genetiska defekter, några veckor senare. 

Nu när allt såg bra ut så kunde vi även gå ut med den glada nyheten att vi till våren 2021 väntade en liten bror till familjen.

Ulrika’s family came to visit us in late September and Othilia got the honor of telling them that she would become a big sister! Thank you Rebecca for this lovely photo!

My status during the first trimester

Between week 6 and week 12/13 I felt very low. I experienced another type of nausea and aversion that I didn’t experience with my previous pregnancy. With Othilia, I vomited every day and was triggered by many odors, but the nausea was not constant. After vomiting, I usually felt pretty good. This time I didn’t vomit once, but had nausea that was far up my throat all the time. This time I didn’t have a problem with the smell of coffee, however, I could not stand either the smell or taste of red meat. I have had more aversions this time around, but the strongest was the one towards red meat.

The fatigue was not of this world this time either. But now I had a two-year-old as well, so I want to say that I was much more tired this time than when I carried Othilia.
I started to feel better after week 12/13 and I got a few weeks of well-being before the nausea struck again. More about that in the next blog post.

Othilia turned two during those days of nausea and fatigue. We managed to create a lovely birthday party for her even though I wasn’t feeling well. Thank you Caroline for such a lovely photo of our daughter.

Mellan vecka 6 och vecka 12/13 mådde jag väldigt dåligt. Jag upplevde en annan typ av illamående och aversion som jag inte upplevde med förra graviditeten. Med Othilia kräktes jag varje dag och triggades av många lukter, men illamåendet var inte konstant. Efter en kräkning mådde jag rätt så bra. Denna gång kräktes jag inte en enda gång, men hade ett illamående som satt långt upp halsen hela tiden. Denna gång hade jag inte problem med kaffedoften, däremot klarade jag inte av varken lukt eller smak av rött kött. Jag har betydligt fler aversioner denna gång, men den starkaste var den mot rött kött.  

Tröttheten var inte av denna värld heller denna gång. Nu hade jag dock en tvååring också, så jag vill säga att jag var mycket tröttare denna gång än när jag bar på Othilia. 
Jag började må bättre efter vecka 12/13 och jag fick några veckor av välmående innan illamåendet slog till igen. Mer om det i nästa blogginlägg.

Register at a maternity hospital

Depending on where in the Czech Republic the maternity hospital is located, the rules for registration may be different. For all maternity hospitals in Prague, registration opens on the day you enter week 14+0. You can not register earlier. For hospitals outside the Prague area, later registrations apply and I had to make a choice before week 14+0 which hospital I want to give birth to little brother in. I have so far counted 7 maternity hospitals located in or near Prague so I had research to do.

With Othilia, I had chosen Rakovnik, a hospital about an hour from where we live in Prague. Rakovnik is the maternity hospital with the absolute best reputation for what I was looking for. This time Rakovnik must be my second choice as I want to stay at home as long as possible before we go in as we now also have a little Othilia at home. Rakovnik also has a later registration, so depending on what the Corona situation looks like in April, I can always fall back on Rakovnik as a maternity hospital.

What I’m looking for is a place to give birth to a child that feels like a home birth, but that is located in a hospital area. I got that feeling at Rakovnik, but this time I needed to find a place closer to our home to welcome our little brother.

My first choice this time has fallen on Bulovka and their birthing center. There is a newly opened ward in the hospital area where midwives are responsible for the birth. At the same time, you are only a short way from the maternity ward at the hospital, where doctors are responsible for the birth and where you go if your birth suffers from complications. At the maternity center you can rent a maternity apartment and this is where I hope to go if no complications arise. I hope to have as good an experience here as I had at Othilia’s birth at Rakovnik.


Beroende på var i Tjeckien förlossningssjukhuset ligger så kan reglerna för inskrivning vara olika. För alla förlossningssjukhus i Prag så öppnar registreringen den dag du går in i vecka 14+0. Du kan inte skriva in dig tidigare. För sjukhus utanför Pragområdet gäller senare registreringar och jag behövde innan vecka 14+0 göra ett val för vilket sjukhus jag vill föda lillebror i. Jag har hittills räknat till 7 förlossningssjukhus som finns i eller i närheten av Prag så jag hade lite att göra. 

Med Othilia hade jag valt Rakovnik, ett sjukhus cirka en timme från Prag. Rakovnik är det förlossningssjukhus med absolut bäst rykte för vad jag letade efter. Denna gång får Rakovnik vara mitt andrahandsval då jag vill stanna så länge som möjligt hemma innan vi åker in då vi nu även har en liten Othilia hemma. Rakovnik har även en senare registrering så beroende på hur Corona-situationen ser ut i April så kan jag alltid falla tillbaka på Rakovnik som förlossningssjukhus

Det jag letar efter är en plats att föda barn på som känns som en hemförlossning, men som är på ett sjukhusområde. Den känslan fick jag på Rakovnik, men denna gång behövde jag finna en plats närmare vårt hem att välkomna vår lillebror.

Mitt försthandsval denna gång har fallit på Bulovka och deras förlossningscenter (birthing center). Det är en nyöppnad avdelning på sjukhusområdet där det är barnmorskor som är ansvariga för förlossningen. Samtidigt som du är ett stenkast från förlossningsavdelningen på sjukhuset där läkare är ansvariga för förlossningen och dit du kommer om din förlossning drabbas av komplikationer. På förlossningscentret kan man hyra en förlossningslägenhet och det är dit jag hoppas på att få komma om inga komplikationer uppstår. Jag hoppas på att få lika bra upplevelse här som jag hade vid Othilias födelse vid Rakovnik.

Bye for now! During a few weeks in October and beginnning of November I felt good and we could be outdoors exploring rural parts of the Czech Republic.

In order not to make the texts too long, I say goodbye for this post and welcome you to continue reading in part III a little later.


För att inte göra texterna för långa så säger jag hejdå för detta inlägg och välkomnar er att lite senare läsa fortsättningen i del III. 

 

The second pregnancy part I – Finding out and the first weeks of pregnancy

I want to try to document little brother’s pregnancy in the same way I did for Othilia, so I’m going to try my best to dust off our old blog. I’m now in the last days of the second trimester so it is time to write down what has happened in the last 27 weeks. Not easy, but I’ll give it a try.

With Othilia, it was pretty quick to get pregnant once we started trying and the nice plus on the stick came during the Christmas weekend in 2017 when we were in Cyprus and an expectant time began. With little brother it has taken a bit longer to get pregnant. Unfortunately, I had to stop breastfeeding Othilia when she was 19 months in the hope that my monthly cycle would return to normal. This time around, both ovulation tests and temperature measurements were used and they showed that I was on the verge of a too short luteal phase for a pregnancy to start (it was usually only 9 days for me). Even after I stopped breastfeeding, it did not get better, but the same cycle that I decided to support my luteal phase with a progesterone cream, what we wanted to happen would happened.

We were starting to wonder when a sibling would show up during the summer of 2020.

Jag vill försöka dokumentera lillebrors graviditet på samma sätt som jag gjorde för Othilia, så jag ska försöka damma av vår gamla blogg. Jag är nu i de sista dagarna av andra trimestern så det är dags nu att skriva ned vad som har hänt de senaste 27 veckorna. Inte lätt, men jag ska göra ett försök.

Med Othilia gick det rätt så snabbt att bli gravid när vi väl började försöka och det fina plusset på stickan kom under julhelgen 2017 när vi befann oss på Cypern och en förväntansfull tid började. Med lillebror har det tagit lite längre tid, vi fick tyvärr avsluta amningen för Othilia när hon var 19 månader i hopp att min cykel därefter skulle återgå till det normala. Denna gång användes både ägglossningstest och temperaturmätningar och de visade att jag hade på gränsen till för kort lutealfas (den var oftast bara 9 dagar) för att en graviditet skulle ske. Även efter avslutad amning så blev det inte bättre och samma cykel som jag bestämt mig för att hjälpa lutealfasen på traven med progesteronkräm så hände det vi ville skulle hända.

Finding out – August 1st

I had, by mistake, purchased a larger amount of extra sensitive pregnancy tests, so I started testing this cycle already at 8 days after ovulation. I wanted to see if it was the case that I became pregnant, but that it resulted in early miscarriages when my luteal phase was so short that a fertilized egg never had time to attach before it was flushed out with the endometrium (i.e menstruation).

Already in the morning of August 1 and day 9 after ovulation, we saw a faint positive pregnancy test and we were cautiously happy. Now we waited a few hours and then days to see if the “lilla fröet” (little seed) would be able to stay. The days went by and the pregnancy tests became more and more positive. We could breathe out for the moment, we had at least overcome the first obstacle in our way to a baby.

So hopeful, but also so cautious.

Jag hade råkat införskaffa en större mängd extra känsliga graviditetstest och jag började denna cykel testa redan från 8 dagar efter ägglossning. Jag ville se om det var så att jag blev gravid, men att det resulterade i tidiga missfall då min lutealfas var så kort så att ett befruktat ägg aldrig hann fästa innan det spolades ut med endometriet (dvs mens). 

Redan morgonen den 1 augusti och dag 9 efter ägglossning så fick vi se ett mycket svagt positivt graviditetstest och vi blev försiktigt glada. Nu väntade några timmar och sedan dagar för att se om det lilla fröet skulle klara av att stanna kvar. Dagarna gick och graviditetstesten blev bara mer och mer positiva. Vi kunde för tillfället andas ut, vi hade åtminstone klarat det första hindret i vår väg till ett litet barn.

First weeks of pregnancy with “ Lilla fröet” (the little seed)

With Othilia we had a spontaneity when we lived as nomads and we did the week 9 appointment in Athens (Greece) and the week 12 ultrasound in Torrevieja (Spain), but now we live in the Czech Republic so this time I will partly follow the Czech system.
Othilia was born in the Czech Republic and with her I had a wonderful private midwife who helped me through the end of pregnancy, birth and even afterwards with breastfeeding.
This time I wanted her by my side again so the first thing I did, when we could be sure that a pregnancy had started, was to contact and book her.

My first pregnancy-related meeting was with my midwife Marketá and she did go through and tell us what the Czech system looked like and how it worked. With that information, I was then able to make a loose plan on how I wanted the pregnancy to proceed.

Discussing the Czech system and planning my second pregnancy with my midwife.

Med Othilia så hade vi en spontanitet då vi levde som nomader och vi gjorde vecka 9 undersökningen i Athen (Grekland) och vecka 12-undersökningen i Torrevieja (Spanien), men nu bor vi i Tjeckien så denna gång kommer jag delvis följa Tjeckiens system. 
Othilia är född i Tjeckien och med henne så hade jag en underbar privat barnmorska som hjälpte mig igenom hela slutet av graviditeten, förlossningen och även efteråt med amningen.
Denna gång ville jag ha henne vid min sida igen så det första jag gjorde, när vi kunde vara säkra på att en graviditet hade startat, var att kontakta och boka henne.

Mitt första graviditetsrelaterade möte var med min barnmorska Marketá och hon fick gå igenom och berätta för oss hur det tjeckiska systemet såg ut och fungerade. Med den informationen kunde jag sedan göra upp en lös plan för hur jag ville att graviditeten skulle fortskrida. 

Private self-check up

In connection with the meeting with my midwife, I had also gone to a private lab to take an arsenal of tests, where especially vitamin d and thyroid status was most interesting at this point in the pregnancy. I carry a mutation that makes me need extra vitamin D supplement to get optimal blood levels of this vitamin, so it is extra important to review my vitamin D levels now during pregnancy and not just for protection against Corona or general aging.

When you come from Sweden, you appreciate the simplicity here in Prague when it comes to taking blood tests that you can do by yourself. Just print out the price list at the Prevedig website, mark the tests you want to order and then visit one of their blood test facilites during blood collecting hours and take a queue note. No appointment required (required though for Corona tests), it is cheap and you will receive your test result the same day. Some tests require you to be fasting beforehand so that is what you need to keep in mind before going there.

Corona times and blood samples are taken outdoors during the summer months.

I samband med mitt möte med barnmorskan så hade jag även tagit mig till ett privat labb för att ta en arsenal av prover, där speciellt vitamin d och tyreoidea (sköldkörtel) status var intressantast. Jag bär på en mutation som gör att jag behöver extra vitamin d för att få optimala blodnivåer av denna vitamin, så det är extra viktigt att se över mina vitamin d nivåer nu under graviditeten och inte bara för skydd mot corona eller allmänt åldrande. 

När man kommer från Sverige så uppskattar man enkelheten i att ta blodprover som man kan göra här i Prag. Det är bara att skriva ut prislistan hos Prevedig, pricka för de tester du vill beställa och sedan åka dit under deras provtagningstider och ta en kölapp. Ingen tidsbokning krävs (gäller dock ej för Corona-tester), det är billigt och du får ditt provsvar samma dag. Vissa prover kräver att man är fastande så det är det man måste tänka på. 

First Obgyn appointment – week 9

My midwife Marketá could recommend an Obgyn clinic in Prague 1 that had a good reputation and was known for knowing English so I turned to them to book a first meeting in pregnancy week 9 for enrollment and ultrasound to ensure a ticking heart in the right place in the abdomen. It was very quick and easy and since then I have booked one visit at a time with them.

It is normal in the Czech Republic that you have booked examinations every four weeks after pregnancy week 8 until it is time for the birth, then the hospital you have chosen takes over. Below is a chart of how a pregnancy is monitored here in the Czech Republic. However, I have chosen to have some of my check ups with my private midwife instead of my obgyn.

The first look at “lilla fröet” (the little seed) as we started to call our growing life.

Min barnmorska Marketá kunde rekommendera en Obgyn-klinik i Prag 1 som hade gott rykte och var kända för att kunna bra engelska så det var dit jag vände mig för att boka i mig för ett första möte i graviditetsvecka 9 för inskrivning och ultraljud för att säkerställa ett tickande hjärta på rätt plats i buken. Det gick väldigt snabbt och enkelt och därefter har jag bokat in ett besök i taget. 

Normalt i Tjeckien är att man har inbokade undersökningar var fjärde vecka efter graviditetsvecka 8 fram till att det är dags för förlossningen och då tar det sjukhus man har valt över. Nedan finns ett schema över hur en graviditet monitoreras här i Tjeckien. Jag har dock valt att lägga vissa undersökningar med min privata barnmorska istället för min obgyn.

The Czech pregnancy schedule

Week 8/9 Ultrasound, enrollment obgyn
Week 10 Blood test for NIPT-test (trisomy 21 etc)
Week 12 Big routine ultrasound
Week 16 blood test, extended genetic test (trisomy 13, 18, cleft palate, neural tube defect etc)
Week 20 Big anatomy scan, ultrasound
Week 24 Regular standard examination (blood pressure, urine test etc)
Week 28 Glucose challenge test etc
Week 32 Ultrasound appointment, including placenta and umbilical cord examination
Week 36 Enrollment and examination at the maternity hospital. Then check up every week until birth.

Registering at the Obgyn in September 2020

This is part I of my pregnancy follow-up story for 2020/2021. More about how I’ve been feeling, pregnancy insurance, maternity hospital choice, Corona lock-downs and the end of the first trimester will be in part II and other future blog posts.

Detta får bli del I av min graviditetsföljetång anno 2020/2021. Mer om mitt mående, graviditetsförsäkring, sjukhusval, Coronanedstängningar och slutet av första trimestern kommer i del II och andra framtida blogginlägg. 

Week 40 of pregnancy and how grief can affect an unborn child

A lot of things happened during the last week before our due date and we wanted to make a blog post about how grief can affect an unborn child. This is what went on during week 40 of pregnancy for Ulrika and “Det lilla livet”.


Flera saker hände under den sista veckan före vårt beräknade förlossningsdatum och vi ville göra ett blogginlägg om hur sorg kan påverka ett ofött barn. Detta var det som hände för Ulrika och “Det lilla livet” under vecka 40 av graviditeten.

We have weekly appointments with our midwife to check the status of both Ulrika and “Det lilla livet”. Ulrika’s diastolic pressure has been on the rise the last couple of weeks, so when she entered week 40 the disastolic pressure hit 90, which puts Ulrika in the risk zone of getting preeclampsia. Ulrika had also started to feel pain in her hands in the morning, probably because of increased edema, so now Ulrika wanted to decrease her blood pressure. No protein in her urine was present so that was a good sign. Ulrika’s midwife recommended nettle tea, lots of fluid and rest before a second blood pressure would be taken a few days later at the week 40 appointment at the hospital.


Vi har veckovisa besök med vår barnmorska för att kontrollera statusen för både Ulrika och “Det lilla livet”. Ulrikas diastoliska tryck har stigit de senaste veckorna, så när vi kom in i vecka 40 så var det disastoliska trycket 90, vilket sätter Ulrika i riskzonen för att få preeklampsi (havandeskapsförgiftning). Ulrika hade också börjat känna smärta i händerna på morgonen, förmodligen på grund av ökat ödem, så nu ville Ulrika minska på blodtrycket. Inget protein i hennes urin var närvarande så det var ett gott tecken. Ulrikas barnmorska rekommenderade nässelte, massor av vätska och vila innan ett andra blodtryck skulle tas några dagar senare vid vecka 40 besöket på sjukhuset.

The same day Ulrika’s mother called and told us that the day we have been waiting and dreading for probably had come. We have known for a few months that Charlie was sick and the vet couldn’t say how long time he had left, but she told us that we would know when it was time for him to go. Ulrika has been preparing for this day, but she did not realize how hard the grief would hit her. Here is Charlie with Filip in “Stugan”, his favorite place in the world.


Samma dag ringde Ulrikas mor och berättade för oss att den dag vi har väntat och fruktade för förmodligen hade kommit. Vi har i några månader vetat att Charlie var sjuk och veterinären inte kunde säga hur länge han hade kvar, men hon berättade för oss att vi skulle veta när det var dags för honom att gå. Ulrika har förberett sig för denna dag, men hon insåg inte hur svår sorg som skulle drabba henne. Här är Charlie med Filip i “Stugan”, hans favoritplats i världen.

Our friends Rebecca, Daniel and Tova surprised every one by coming to Prague for a day, so Ulrika didn’t have to think about what was to come the same day. Interestingly, we have met and gotten to know both the King family and Rebecca, Daniel and Tova in Bali, so it was nice that they got to meet each other. We had a lovely day with them before they continued their journey. In the evening, Ulrika got the word that Charlie had fallen in to his last sleep without pain with the help of a vet.  It was now that the grief really hit her.


Våra vänner Rebecca, Daniel och Tova överraskade alla genom att komma till Prag för en dag, så Ulrika behövde inte tänka på vad som skulle komma samma dag. Intressant är att vi träffat och lärt känna både Kingfamiljen och Rebecca, Daniel och Tova på Bali, så det var trevligt att de träffade varandra. Vi hade en härlig dag med dem innan de fortsatte sin resa.
På kvällen fick Ulrika meddelandet att Charlie nu hade fallit in i sin sista sömn utan smärta med hjälp av en veterinär. Det var också nu som sorgen kom.

The next day we had an appointment with a pediatrician to enrol “Det lilla livet”. It was the final thing we had to fix before we were completely prepared to welcome her in to this world. Not all hospitals in Prague require you to have a pediatrician, but ours do. We found a really good pediatrician that was totally supportive and understanding about our way of life, so “det lilla livet” now has a pediatrician for every time we will be visiting Prague in the future. Here in Prague, a lot of doctor’s have their own private practices and they often sit in doctor’s houses (läkarhus).


Nästa dag hade vi en tid med en barnläkare för att skriva in “Det lilla livet” hos den personen. Det var det sista vi behövde fixa innan vi var helt beredda på att välkomna henne till denna värld. Inte alla sjukhus i Prag kräver att du har barnläkare, men vårt sjukhus gör det. Vi hittade en riktigt bra barnläkare som var väldigt stödjande och förstående för vår livsstil, så “det lilla livet” har nu en barnläkare för varje gång vi kommer att besöka Prag i framtiden. Här i Prag har många läkare sina egna privata mottagningar och de sitter ofta i så kallade läkarhus.

We celebrated the finalization of the documents needed for the birth with a carrot cake at our favorite café in Prague 1. Ulrika was happy but also really sad and she finally understood how hard the grief was hitting her in the evening when a long-time companion came back, stress-induced gastritis.


Vi firade slutförandet av de dokument som behövs inför födelsen med en morotskaka på vårt favoritkafé i Prag 1. Ulrika var glad, men också väldigt ledsen och hon förstod till slut hur svårt sorgen drabbade henne på kvällen när en gammal följeslagare kom tillbaka, stressinducerad magkatarr.

The following day was Ulrika’s week 40 appointment at the hospital and now the diastolic pressure was down to 80, which is a really good thing. However, Ulrika was not surprised. She had been monitoring her protein in the urea every day, still no trace of it, and she had felt that the pain in her hands and swelling had gone down. She had searched the scientific literature about nettle tea and blood pressure after her midwife’s recommendation and had found interesting articles, which made her want to at least try it. So for the 2.5 days between the two blood pressure measurements, she had been consuming a lot of nettle tea (5-6 big cups a day). If this helped we don’t know, but we do now that her blood pressure is no longer in the risk zone of developing preeclampsia.


Följande dag var det dags för Ulrikas vecka 40 besök på sjukhuset och nu var det diastoliska trycket nere på 80, vilket är en riktigt bra grej. Ulrika var dock inte förvånad. Hon hade övervakat hennes protein i urin varje dag, fortfarande inget spår av det, och hon hade känt att smärtan och svullnaden i händerna hade gått ner. Hon hade sökt igenom den vetenskapliga litteraturen om nässelte och blodtryck efter hennes barnmorskas rekommendation och hade hittat intressanta artiklar vilket gjorde att hon vill åtminstone prova det. Så de 2.5 dagarna mellan de två blodtrycksmätningarna hade hon konsumerat väldigt mycket nässelte (5-6 stora koppar om dagen).  Om detta hjälpte vet vi inte, men nu är  hennes blodtryck inte längre i riskzonen för att utveckla preeklampsi.

It was when we attached the CTG-equipment we learned about how grief can affect an unborn child. Ulrika had been really sad since Charlie’s passing and driving out to the hospital thinking about  how one life ends while another life begins was terrible. Charlie fell just before the finish line and there will forever be no period of time where both Charlie and “Det lilla livet” both inhaled the same air on this planet. There will only be a Charlie time and “Det lilla livet” time, separated by only a few days in eternity. The grief was in every part of Ulrika’s body, she could feel it and so could apparently “det lilla livet”.
Our daughter’s irregular baseline heart rate was 180 and everything above 160 is classified as tachycardia (heart beats excessively), so unless Ulrika couldn’t calm down, we would be admitted to the hospital. Grief is a stress mode where you release a lot of adrenaline in to your system and Ulrika’s increased production of adrenline made “det lilla livets” heart rate increase. This is why it is so important not to be stressed during a pregnancy.
Ulrika’s doctor was very understanding and we got two hours to drink lots of fluid, eat lunch and calm down before a second CTG would be performed.


Det var när vi satte på CTG-utrustningen som vi lärde oss om hur sorg kan påverka ett ofött barn. Ulrika hade varit väldigt ledsen sedan Charlie somnade in och när vi körde ut till sjukhuset så tänkte hon på hur ett liv slutar medan ett annat liv börjar, vilket var hemskt. Charlie föll strax före målsnöret och det kommer för alltid inte finnas någon tid där både Charlie och “Det lilla livet” andades samma luft på denna planet. Det kommer bara at finnas en Charlie-tid och “Det lilla livet” -tid, åtskilda av bara några dagar i evigheten. Sorgen fanns i hela Ulrikas kropp, hon kunde känna det och så kunde tydligen “det lilla livet”.
Vår dotters oregelbundna hjärtrytms-baslinje var 180 och allt över 160 klassificeras som takykardi (onormalt hög hjärtfrekvens), så om inte Ulrika kunde lugna ned sig, så skulle vi bli inlagda på sjukhuset. Sorg är ett stressläge där man släpper ut mycket adrenalin i systemet och Ulrikas ökade produktion av adrenalin resulterade i att “det lilla livets” hjärtfrekvens ökade. Det är därför det är så viktigt att inte stressa under en graviditet.
Ulrikas doktor var mycket förstående och vi fick två timmar på oss att dricka mycket vätska, äta lunch och lugna ner sig innan ett andra CTG skulle utföras.

The two hour away from the hospital and the realization of what Ulrika’s grief was doing to “Det lilla livet” had a positive effect. The baseline was back to a regular heartbeat of 140 and we could now go home.
Today (September 5th) is the calculated due date for “Det lilla livet” and we will not update the blog before our daughter is here.


De två timmarna utanför sjukhuset och insikten av vad Ulrikas sorg hade för effekt på “Det lilla livet” hade en positiv effekt. Baslinjen för hjärtfrekvensen var tillbaka på en stabil 140 och vi kunde nu åka hem.
Idag (5 September) är det beräknade förlossningsdatumet för “Det lilla livet” och vi kommer inte uppdatera bloggen något mer innan vår dotter är här.

In memory of Charlie pälsklingen Englund, 20061119-20180829.

A delayed Christmas present – the gift of life

We can finally tell you that our life will hopefully change to become even better in 2018. We have been planning this for some time and it is the biggest reason why our 2017 were all about taking steps to become as free as we can be in an unfree world.

2018 couldn’t start better for us, it is the year that we now can say that we are no longer two persons that are traveling the world, but three! We are happy to announce that we are now carrying precious cargo in the form of a new life with us.


Vi kan äntligen berätta för er att vårt liv förhoppningsvis kommer att förändras till att bli ännu bättre under 2018. Vi har planerat det här under en tid och det är en stor anledning till varför vårt 2017 handlade om att vidta åtgärder för att bli så fria som vi kan i en ofri värld.

2018 kunde inte börja bättre för oss, det här är året som vi nu kan säga att vi inte längre är två personer som reser runt i världen, utan tre! Vi är glada att meddela att vi nu bär på dyrbar last i form av ett nytt liv med oss.

The secret we’ve carried for the last months can finally be revealed. We are brewing a new life, ingredients are our DNA and our mission is to grow our next generation to be free in an unfree world.

Ulrika woke up on Boxing day morning and knew that she was pregnant, but didn’t say anything to Pontus. All the pharmacies in Paphos were closed that day, so she sneaked out in the morning the day after to purchase a pregnancy test. Two lines appeared straight away and she put the positive test in a box and wrapped it to give Pontus as a delayed Christmas gift. Pontus reaction when he opened the gift was priceless, his eyes were sparkling and he was a bit shocked. Ulrika had really taken him by surprise, but it was a nice surprise!

So 12 weeks have passed  and “det lilla livet” or “the little life “, our nickname of the human inside of Ulrika, was 5.1 centimeters from crown to rump. She(?) was moving and kicking around in the uterus, and we got a glimpse of her(?) sucking the thumb and waving her(?) arms. The lack of detectable male genitalia suggests that we are expecting a daughter, but it is to early to be 100% sure. We’re hoping to welcome “det lilla livet” in the end of the northern hemisphere’s summer of 2018.

© 2021 Ankor på vift

Theme by Anders NorenUp ↑