Tag: gravid

A lot of things happened during the last week before our due date and we wanted to make a blog post about how grief can affect an unborn child. This is what went on during week 40 of pregnancy for Ulrika and “Det lilla livet”.

Flera saker hände under den sista veckan före vårt beräknade förlossningsdatum och vi ville göra ett blogginlägg om hur sorg kan påverka ett ofött barn. Detta var det som hände för Ulrika och “Det lilla livet” under vecka 40 av graviditeten.

We have weekly appointments with our midwife to check the status of both Ulrika and “Det lilla livet”. Ulrika’s diastolic pressure has been on the rise the last couple of weeks, so when she entered week 40 the disastolic pressure hit 90, which puts Ulrika in the risk zone of getting preeclampsia. Ulrika had also started to feel pain in her hands in the morning, probably because of increased edema, so now Ulrika wanted to decrease her blood pressure. No protein in her urine was present so that was a good sign. Ulrika’s midwife recommended nettle tea, lots of fluid and rest before a second blood pressure would be taken a few days later at the week 40 appointment at the hospital.

Vi har veckovisa besök med vår barnmorska för att kontrollera statusen för både Ulrika och “Det lilla livet”. Ulrikas diastoliska tryck har stigit de senaste veckorna, så när vi kom in i vecka 40 så var det disastoliska trycket 90, vilket sätter Ulrika i riskzonen för att få preeklampsi (havandeskapsförgiftning). Ulrika hade också börjat känna smärta i händerna på morgonen, förmodligen på grund av ökat ödem, så nu ville Ulrika minska på blodtrycket. Inget protein i hennes urin var närvarande så det var ett gott tecken. Ulrikas barnmorska rekommenderade nässelte, massor av vätska och vila innan ett andra blodtryck skulle tas några dagar senare vid vecka 40 besöket på sjukhuset.

The same day Ulrika’s mother called and told us that the day we have been waiting and dreading for probably had come. We have known for a few months that Charlie was sick and the vet couldn’t say how long time he had left, but she told us that we would know when it was time for him to go. Ulrika has been preparing for this day, but she did not realize how hard the grief would hit her. Here is Charlie with Filip in “Stugan”, his favorite place in the world.

Samma dag ringde Ulrikas mor och berättade för oss att den dag vi har väntat och fruktade för förmodligen hade kommit. Vi har i några månader vetat att Charlie var sjuk och veterinären inte kunde säga hur länge han hade kvar, men hon berättade för oss att vi skulle veta när det var dags för honom att gå. Ulrika har förberett sig för denna dag, men hon insåg inte hur svår sorg som skulle drabba henne. Här är Charlie med Filip i “Stugan”, hans favoritplats i världen.

Our friends Rebecca, Daniel and Tova surprised every one by coming to Prague for a day, so Ulrika didn’t have to think about what was to come the same day. Interestingly, we have met and gotten to know both the King family and Rebecca, Daniel and Tova in Bali, so it was nice that they got to meet each other. We had a lovely day with them before they continued their journey. In the evening, Ulrika got the word that Charlie had fallen in to his last sleep without pain with the help of a vet.  It was now that the grief really hit her.

Våra vänner Rebecca, Daniel och Tova överraskade alla genom att komma till Prag för en dag, så Ulrika behövde inte tänka på vad som skulle komma samma dag. Intressant är att vi träffat och lärt känna både Kingfamiljen och Rebecca, Daniel och Tova på Bali, så det var trevligt att de träffade varandra. Vi hade en härlig dag med dem innan de fortsatte sin resa.
På kvällen fick Ulrika meddelandet att Charlie nu hade fallit in i sin sista sömn utan smärta med hjälp av en veterinär. Det var också nu som sorgen kom.

The next day we had an appointment with a pediatrician to enrol “Det lilla livet”. It was the final thing we had to fix before we were completely prepared to welcome her in to this world. Not all hospitals in Prague require you to have a pediatrician, but ours do. We found a really good pediatrician that was totally supportive and understanding about our way of life, so “det lilla livet” now has a pediatrician for every time we will be visiting Prague in the future. Here in Prague, a lot of doctor’s have their own private practices and they often sit in doctor’s houses (läkarhus).

Nästa dag hade vi en tid med en barnläkare för att skriva in “Det lilla livet” hos den personen. Det var det sista vi behövde fixa innan vi var helt beredda på att välkomna henne till denna värld. Inte alla sjukhus i Prag kräver att du har barnläkare, men vårt sjukhus gör det. Vi hittade en riktigt bra barnläkare som var väldigt stödjande och förstående för vår livsstil, så “det lilla livet” har nu en barnläkare för varje gång vi kommer att besöka Prag i framtiden. Här i Prag har många läkare sina egna privata mottagningar och de sitter ofta i så kallade läkarhus.

We celebrated the finalization of the documents needed for the birth with a carrot cake at our favorite café in Prague 1. Ulrika was happy but also really sad and she finally understood how hard the grief was hitting her in the evening when a long-time companion came back, stress-induced gastritis.

Vi firade slutförandet av de dokument som behövs inför födelsen med en morotskaka på vårt favoritkafé i Prag 1. Ulrika var glad, men också väldigt ledsen och hon förstod till slut hur svårt sorgen drabbade henne på kvällen när en gammal följeslagare kom tillbaka, stressinducerad magkatarr.

The following day was Ulrika’s week 40 appointment at the hospital and now the diastolic pressure was down to 80, which is a really good thing. However, Ulrika was not surprised. She had been monitoring her protein in the urea every day, still no trace of it, and she had felt that the pain in her hands and swelling had gone down. She had searched the scientific literature about nettle tea and blood pressure after her midwife’s recommendation and had found interesting articles, which made her want to at least try it. So for the 2.5 days between the two blood pressure measurements, she had been consuming a lot of nettle tea (5-6 big cups a day). If this helped we don’t know, but we do now that her blood pressure is no longer in the risk zone of developing preeclampsia.

Följande dag var det dags för Ulrikas vecka 40 besök på sjukhuset och nu var det diastoliska trycket nere på 80, vilket är en riktigt bra grej. Ulrika var dock inte förvånad. Hon hade övervakat hennes protein i urin varje dag, fortfarande inget spår av det, och hon hade känt att smärtan och svullnaden i händerna hade gått ner. Hon hade sökt igenom den vetenskapliga litteraturen om nässelte och blodtryck efter hennes barnmorskas rekommendation och hade hittat intressanta artiklar vilket gjorde att hon vill åtminstone prova det. Så de 2.5 dagarna mellan de två blodtrycksmätningarna hade hon konsumerat väldigt mycket nässelte (5-6 stora koppar om dagen).  Om detta hjälpte vet vi inte, men nu är  hennes blodtryck inte längre i riskzonen för att utveckla preeklampsi.

It was when we attached the CTG-equipment we learned about how grief can affect an unborn child. Ulrika had been really sad since Charlie’s passing and driving out to the hospital thinking about  how one life ends while another life begins was terrible. Charlie fell just before the finish line and there will forever be no period of time where both Charlie and “Det lilla livet” both inhaled the same air on this planet. There will only be a Charlie time and “Det lilla livet” time, separated by only a few days in eternity. The grief was in every part of Ulrika’s body, she could feel it and so could apparently “det lilla livet”.
Our daughter’s irregular baseline heart rate was 180 and everything above 160 is classified as tachycardia (heart beats excessively), so unless Ulrika couldn’t calm down, we would be admitted to the hospital. Grief is a stress mode where you release a lot of adrenaline in to your system and Ulrika’s increased production of adrenline made “det lilla livets” heart rate increase. This is why it is so important not to be stressed during a pregnancy.
Ulrika’s doctor was very understanding and we got two hours to drink lots of fluid, eat lunch and calm down before a second CTG would be performed.

Det var när vi satte på CTG-utrustningen som vi lärde oss om hur sorg kan påverka ett ofött barn. Ulrika hade varit väldigt ledsen sedan Charlie somnade in och när vi körde ut till sjukhuset så tänkte hon på hur ett liv slutar medan ett annat liv börjar, vilket var hemskt. Charlie föll strax före målsnöret och det kommer för alltid inte finnas någon tid där både Charlie och “Det lilla livet” andades samma luft på denna planet. Det kommer bara at finnas en Charlie-tid och “Det lilla livet” -tid, åtskilda av bara några dagar i evigheten. Sorgen fanns i hela Ulrikas kropp, hon kunde känna det och så kunde tydligen “det lilla livet”.
Vår dotters oregelbundna hjärtrytms-baslinje var 180 och allt över 160 klassificeras som takykardi (onormalt hög hjärtfrekvens), så om inte Ulrika kunde lugna ned sig, så skulle vi bli inlagda på sjukhuset. Sorg är ett stressläge där man släpper ut mycket adrenalin i systemet och Ulrikas ökade produktion av adrenalin resulterade i att “det lilla livets” hjärtfrekvens ökade. Det är därför det är så viktigt att inte stressa under en graviditet.
Ulrikas doktor var mycket förstående och vi fick två timmar på oss att dricka mycket vätska, äta lunch och lugna ner sig innan ett andra CTG skulle utföras.

The two hour away from the hospital and the realization of what Ulrika’s grief was doing to “Det lilla livet” had a positive effect. The baseline was back to a regular heartbeat of 140 and we could now go home.
Today (September 5th) is the calculated due date for “Det lilla livet” and we will not update the blog before our daughter is here.

De två timmarna utanför sjukhuset och insikten av vad Ulrikas sorg hade för effekt på “Det lilla livet” hade en positiv effekt. Baslinjen för hjärtfrekvensen var tillbaka på en stabil 140 och vi kunde nu åka hem.
Idag (5 September) är det beräknade förlossningsdatumet för “Det lilla livet” och vi kommer inte uppdatera bloggen något mer innan vår dotter är här.

In memory of Charlie pälsklingen Englund, 20061119-20180829.