I never anticipated how difficult it would be to start breastfeeding after birthing. I think it was mostly because I lost a lot of blood during the labour and that I never got to bond with Othilia the first hours after she came to us. My Hb-value was very low after the labour and it continued to fall after the bleeding had stopped. On day two, my Hb-value was down to 78 g/L (it should be over 120 g/L for women) and it was then that I received two blood transfusions.

My milk production really got going 6 days after Othilia came out and a lot of effort and hard work was required to make sure that Othilia got enough food without having to give her baby formula at that time. When we left the hospital on Friday after birth (Othilia was born on a Wednesday), she had already lost 10% of her body weight and before we managed to turn it around, she had lost about 15% of her body weight.


Jag anade aldrig hur svårt det skulle bli att få igång amningen efter förlossningen och jag tror att det till största del berodde på att jag förlorade en hel del blod under förlossningen och att jag aldrig fick bonda till Othilia de första timmarna efter att hon kommit ut. Mitt Hb-värde var väldigt lågt efter förlossningen och det fortsatte att sjunka efter att blödningen hade stoppats. Dag två var mitt Hb-värde nere på 78 g/L (normalt är över 120 g/L) och det var då som jag fick två blodtransfusioner.

Min mjölkproduktion kom igång ordentligt först 6 dagar efter förlossningen och det krävdes en hel del för att Othilia skulle få tillräckligt med mat utan att behöva ge ersättning under den tiden. När vi åkte hem från sjukhuset på fredagen efter förlossningen (Othilia föddes på en onsdag) så hade hon redan tappat 10% av sin kroppsvikt och innan vi lyckades få det att vända så hon hade tappat ca 15% av sin kroppsvikt.

Me with Othilia at my breast for the first time, four hours after birthing her. I felt like I had been ran over by a truck and my face was so pale after loosing almost a liter of blood.

I only had colostrum to give her, which meant that during the first five days of her life I had to breastfeed Othilia around the clock, 1-1.5 hours between each breastfeeding occasion.
On Sunday, our amazing midwife came to our home and that’s when we learned that Othilia had lost 15% of her body weight and I didn’t have any milk production. We now had to set up a strategy to start my milk production, which meant that I breastfeed Othilia for 10 minutes on each breast, then Pontus took over and rocked Othilia for 30 minutes (she was still hungry) while I managed to squeeze out a few more milliliters of colostrum by using a breast pump. We then gave Othilia the precious milliliters with a tube, which I taped on my little finger, and a syringe. Then Othilia slept for about 1-1.5 hours before repeating the procedure.


Jag hade bara lite råmjölk att ge henne så det betydde att de 5 första dagarna av Othilias liv ammade jag henne dygnet runt ca 1-1.5 timme mellan varje amningstillfälle.
På söndagen kom vår fantastiska barnmorska på hembesök och det var då Othilia hade tappat 15% av sin kroppsvikt och vi satte upp en strategi för att få min mjölkproduktion att komma igång. Det betydde att jag ammade Othilia i 10 minuter på varje bröst, sedan fick Pontus ta över och vagga henne i 30 minuter (hon var fortfarande hungrig) tills jag med hjälp av en bröstpump lyckats klämma ut några milliliter till som vi sedan gav Othilia med hjälp av en slang, som jag satte fast på mitt lillfinger, och spruta. Sedan sov Othilia i ca 1-1.5 timme innan vi upprepade proceduren.

Our midwife helping us with the breastfeeding strategy, here showing us how we could rock Othilia, comforting her, while I was pumping out breast milk.

On Monday, our friend Caroline came over to us and helped me with the breastfeeding, and she kindly donated milk to Othilia so we would not have to use baby formula. That milk helped me and Othilia a lot.


Under måndagen kom vår vän Caroline över till oss och hjälpte mig med amningen och hon var så snäll och donerade mjölk till Othilia, så att vi skulle slippa ta till ersättning. Den mjölken hjälpte mig och Othilia jättemycket.

There was a lot of sterilization going on during those first days at home.

We continued the breastfeeding/pumping strategy until Tuesday (6 days after the birthing of Othilia) when we finally began to see that the milk was now more white than yellow and the volume that I could pump out now had quadrupled. On Sunday (day 4), 30 minutes of pumping both breasts generated about 9 ml of yellow colostrum and on Tuesday I managed to pump out 20 ml of a white yellowish milk in only 15 minutes. We also noticed that the time between each breastfeeding started to increase during Tuesday. Now it could take two hours between each breastfeeding and Othilia seemed to be satisfied after just the breastfeeding, so we tried not to pump anymore and it turned out we did no longer have to pump. My milk production was sufficient.


Vi höll på med amnings/pumpningsschemat fram till tisdagen (sex dagar efter Othilias födelse) då vi äntligen började se att mjölken nu var mer vit än gul och att volymen som jag nu kunde pumpa ut hade fyrdubblats. På söndagen hade 30 minuters pumpning av båda brösten genererat ca 9 ml gul råmjölk och på tisdagen så lyckades jag pumpa ut hela 20 ml av en vit, gulaktig mjölk på 15 minuter. Vi märkte också att tiden mellan amningarna började öka under tisdag dag. Nu kunde det gå hela två timmar mellan amningstillfällena och Othilia hon började verka mätt redan efter att ha ammat vid bröstet, så vi provade att inte pumpa och det visade sig att vi nu inte behövde pumpa. Min mjölkproduktion var tillräcklig.

Othilia finally satisfied and sleeping for longer periods during the day.

Finally on Tuesday evening, the well-known “day three”-cry came to me, an emotional state which is common to appear about three days after childbirth. This emotional state appeared 6 days after me birthing Othilia, so I felt that my body was three days behind the “normal” course for newly mothers. I’m sure that the trauma of losing so much blood caused the delay for me and that it took about 4 hours after the labour before Othilia could be placed at my breast. However, I am very proud of myself that I endured the struggle and was able to hold out to get breast milk production started.
On Wednesday morning, 7 days after birthing Othilia, I felt for the first time that my breasts started to be tense and I was now sure I could feed my child from now on.


Tisdag kväll kom också äntligen den välkända “tredagarsgråten” som är vanlig att känna av ca tre dagar efter förlossningen. Den dök dock upp 6 dagar efter förlossningen för min del, så jag upplevde att min kropp låg tre dagar efter det “normala” förloppet hos nyblivna mammor. Jag är väldigt säker på att traumat med att förlora så mycket blod ställde till det för mig och att det tog ca 4 timmar efter förlossningen innan Othilia kunde läggas vid mitt bröst. Jag är dock väldigt stolt över mig själv att jag orkade kämpa och hålla ut för att få igång bröstmjölksproduktionen. Onsdag morgon, 7 dagar efter att ha fött Othilia, fick jag för första gången även känna att mina bröst började kännas spända och jag nu kände mig säker på att jag kunde ge mat till mitt barn.

The best feeling in the world having your child sleeping at your breast without having to fall asleep hungry.

We met Othilia’s pediatrician just when her weight loss stopped and we felt confident with our plan, because the doctor was not worried about weight loss and we felt that she thought that our plan for Othilia to start gaining weight was reasonable.
We had an appointment with the pediatrician a week later and by then our beloved Othilia had recovered and was now back to, even a little bit over, her birth weight. She had managed to gain about 400 grams in a week, about 150-200 grams of weight gain per week is the normal, but this was not strange, she had lost so much in weight her first 5 days of life.


Vi träffade Othilias barnläkare precis när hennes viktnedgång stannade av och det kändes betryggande att hon inte var orolig över viktnedgången, samt ansåg att vår plan för att få Othilia att börja öka i vikt var rimlig.
Vi fick tid hos barnläkaren en vecka senare och då hade vår älskade Othilia tagit igen sig med råge och var nu tillbaka, till och med lite över, sin födelsevikt. Hon hade lyckats med konststycket att gå upp ca 400 gram på en vecka, normalt är ca 150-200 gram viktökning per vecka, men det var inte så konstigt då hon tappade så mycket i vikt hennes första 5 dagar i livet.   

Meeting with our pediatrician here in Prague.

Now Othilia is healthy and she has grown in to her size 50 clothes weight-wise. I have also recovered and we are able to do more intense things now, so the next blog post will be about Othilia’s first four weeks in the world.


Nu mår Othilia bra och hon har växt i storlek 50 kläderna viktmässigt. Jag har också återhämtat mig och vi orkar göra lite mer saker nu, så nästa blogginlägg kommer handla om Othilias första fyra veckor i världen utanför.     

Pontus has been amazing during all of this, taking a huge load when I still was weak after the blood loss and sad because of the struggle with getting the breastfeeding to work. He is the best dad in the world!