Please scroll down to the orange text for the English version!
Jag, Ulrika, kom i kontakt med idéerna kring anarkokapitalism när jag försökte få grepp om vad det moraliskt mest korrekta sättet är att förhålla sig till andra människor om man ser alla människor som individer med lika värde och lika rättigheter, samtidigt som det finns lika många moraliska kompasser och politiska ideologier som människor vill leva efter som det finns människor på denna jord. Dessa funderingar gjorde att jag till slut sorterade ut ett förhållningssätt till alla andra människor som jag fann mest logiskt om man utgår från att alla människor är lika mycket värda och alla har rätt till sina åsikter och livsåskådningar. Detta förhållningssätt kallas icke-aggressionsprincipen och är ett av fundamenten i den anarkokapitalistiska ideologin.
Nästa sak som är viktig att veta är att både jag och Pontus är vad man slarvigt kan kalla “sökare”. Med det vill jag vill jag säga att vi vill förstå de vetenskapliga drivkrafterna bakom naturen, människan och samhällets utveckling. I och med detta förhållningssätt till världen så letar vi ständigt efter att komma så nära den sanna beskrivningen av människan, världen och universum som är möjligt. Det här betyder också att vi gillar att utforska våra ståndpunkter och utmana våra egna argument genom att testa hur långt man kan driva dem innan ett motargument dyker upp som överbevisar den ståndpunkt som vi för tillfället försöker utveckla. Det här betyder att inget är för oss mer än en sanning för stunden, för vi vet att den ståndpunkt vi för tillfället håller för sann kan i nästa stund omkullkastas om nya bevis och argument läggs framför oss. Vi strävar efter att hela tiden omvärdera vår uppfattning av verkligheten för att komma närmare sanningen och förkasta argument om de inte längre håller för motargumenten. Detta förhållningssätt till omvärlden delar vi med många andra människor som hittat till anarkokapitalismen och jag skulle med denna serie av bloggposter vilja förmedla mina tankar om anarkokapitalismen och förklara varför jag nu definierar mig som anarkokapitalist.
Del I. Vad innebär det att ha åsikter som överensstämmer med anarkokapitalismen och varför jag inte röstar?
Det var genom icke-aggressionsprincipen som jag först kom i kontakt med anarkokapitalismen så därför vill jag börja med att förklara vad den innebär.
Icke-aggressionsprincipen betyder att ingen människa har rätt att med våld eller tvång fysiskt skada någon annan och ej heller att med våld eller tvång tvinga på sin moraliska kompass om hur man ska vara som människa på någon annan individ. Det betyder att du har rätt att ha just din moraliska kompass och förhållningssätt till eventuella religiösa, kulturella eller ideologiska ståndpunkter utan att någon annan tvingar på dig deras synsätt. Det betyder också att du inte har någon som helst rätt att använda tvång och våld för att tvinga ditt synsätt på någon annan (barn är individer också, så detta gäller även dem!). Icke-aggressionsprincipen betyder också att du har rätt att använda våld för att försvara dig, men du har aldrig rätt att initiera våld eller tvång på någon annan.
Den andra grundstenen i anarkokapitalismen handlar om den privata äganderätten. Den privata äganderätten grundas i att varje människa äger sin egen kropp och produkten av sitt arbete och alla sina handlingar. Detta betyder att din kropp och vad du producerar är din enskilda egendom som du har rätt att försvara om de utsätts för hot. Det betyder också att du även äger alla negativa konsekvenser av ditt arbete och handlingar och att du är fullständigt ansvarig för vad du gör mot andra och du får därför ta alla konsekvenser av dina handlingar. Anarkokapitalismen innebär alltså att ingen människa har rätt att initiera våld eller tvång mot en annan människas egendom, tankar, åsikter eller livsåskådning och du har rätt att försvara dig om så ändå är fallet. Detta är en mycket viktig slutsats som jag vill att du behåller när vi kommer till vissa moraliska dilemman i denna del och i nästkommande delar.
När jag väl fann dessa insikter om att alla former av våld och tvång är moraliskt förkastliga så innebar det att jag var tvungen att omvärdera många saker som i dagens läge anses vara normen och rådande sanning i samhället och jag fick upp ögonen för att det finns ett bättre och mer konsekvent sätt att leva med andra människor än det system som vi har idag. Jag tänker ge exempel på hur jag resonerar genom att beskriva olika frågor genom min anarkokapitaliska syn och jämföra den med svenska partipolitiska uppfattningarna och rådande normer. Det första jag vill göra är att visa upp hur det svenska politiska systemet ser ut med en anarkokapitalistisk infallsvinkel och jag har därför tagit mig friheten att rita om den politiska skalan för att passa bättre in i det anarkokapitalistiska synsättet och göra er medvetna om att det finns andra dimensioner än vänster-högerskalan.
De svenska politiska partierna ur en anarkokapitalistisk synvinkel. Det finns endast små skillnader mellan partierna när man grupperar dem utifrån hur mycket tvång och våld de alla förespråkar mot fredliga människor som inte vill leva efter deras ideal. Skillnaderna är bara vilka delar av människors liv som de vill påtvinga sina åsikter mer eller mindre inom. Exempelvis så hamnar Feministisk Initiativ, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna nära varandra på denna skala för att understryka att det inte är någon skillnad mellan dessa partier annat än i vilka frågor de vill utöva våld och tvång i. Inget av partierna hamnar på den övre halvan (ovanför den streckade linjen) då de alla är för att använda ett våldsmonopol för att begränsa människors frihet.
I min anarkokapitalistiska värld finns det bara en viktig måttstock och det är den vertikala frihetliga-auktoritära skalan (se bild). Som ni ser så hamnar alla partier (jag har valt att ta med Feministiskt Initativ och Piratpartiet som i dagsläget inte sitter i den svenska riksdagen) i en klump på nedre halvan av denna skala med små skillnader mellan varandra. Det finns skillnader mellan partierna, men bara gällande inom vilka områden som de vill använda mer tvång och våld för att begränsa människors frihet. Vissa vill hindra migrering, andra vill införa tvångskvotering och förbjuda frivilligt sexuellt utbyte mellan människor etc. Från en anarkokapitalistisk synvinkel så spelar dessa skillnader ingen roll då alla partier i grunden vill använda en statsapparat, det vill säga ett våldsmonopol, för att finansiera sin verksamhet genom att stjäla från människor och sedan använda våldsmonopolet för att tvinga på sin moral och ideologi på de med annan livsåskådning och moralisk kompass. Jag kommer ta upp fler exempel på detta i kommande delar, men för tillfället hoppar jag över det. Låt oss istället prata mer om stater.
Stater har idag ett monopol på våld och tvång. För att förstå det lite bättre så kommer här ett exempel. De flesta människor tycker inte att det är okej att en person riktar ett vapen mot någon annan i syfte att beröva en annan människa på dennes frihet, pengar, egendom eller vad den människan anser är livskvalité. Detta kallas för stöld och slaveri och är för det flesta människor moraliskt förkastligt. Många kan se att detta händer i olika diktaturer idag, men det få inser är att detta är precis vad en demokratisk stat också gör. Istället för att en person riktar ett vapen mot sin granne för att tvinga in denne i sin egna livsåskådning, så kan personen “utnyttja sin rösträtt” för att genom våldsmonopolet beröva sin granne på frihet, pengar, egendom och livskvalité. Detta leder till en slutsats som man enkelt kan korta ned till att demokrati betyder bara att det är majoriteten som förtrycker minoriteten och det är därför jag kommit till slutsatsen att det är moraliskt förkastligt att legitimera detta våldsmonopol genom att rösta. Utnyttjar jag min rösträtt och hamnar i den grupp som blir minoritet så har jag gett legitimitet att det är okej att förtrycka mig och alla andra i den gruppen. Röstar jag med majoriteten så är jag istället förtryckare av människorna som röstade för minoritetsförslag och människor som av olika anledningar valde att inte rösta. Detta är något som jag inte vill göra då jag aldrig tycker det är okej att förtrycka någon annan människa. Det andra argumentet för att inte rösta är att jag inte anser det vara min rätt att tvinga på min moraliska kompass, åsikter och politiska ideologi på någon annan, även fast andra vill göra det mot mig.
Jag skulle vilja avsluta med ett citat av en stark och kontroversiell kvinna:
“Den minsta minoriteten i världen är individen. De som förnekar individens rättigheter kan samtidigt inte hävda att de är försvarare av minoriteter!” – Ayn Rand
Signerat: Ulrika
Du kommer kunna hitta alla delar i denna bloggpost-serie i menyn under vår omslagsbild!
English version
I, Ulrika, came in contact with the anarcho-capitalist ideas when I tried to get a grip on what the most morally correct way is to relate to other humans if you see all people as individuals of equal worth and with equal rights, while taking into account that there are as many moral compasses and political ideologies that people want to live according to as there are people on this earth. These thoughts lead me to a philosophy that I found most logical regarding how to relate to other people, when assuming that all people are equals and everyone has a right to their opinions and moral philosophies. The philosophy that I found is called the non-aggression principle and it is one of the foundations of the ideology called anarcho-capitalism.
Another important thing to know is that both me and Pontus are what could be called “seekers”. By this I mean that we want to understand the scientific driving forces of nature, man and society. With our approach to the world, we are all the time looking to get as close as possible to the true description of man, human society, the world and the universe. This also means that we like to explore our positions and challenge our own arguments by testing how far we can push them before we meet a counter-argument that is able to reject the argument that we are trying to develop. This means that nothing is for us more than a truth of the moment, because we know that our current position can in the next moment be overturned if new evidence and arguments are put before us. We share this approach to the world with many other people who found their way to anarcho-capitalism, and with this series of blog posts I would like to share my thoughts on anarcho-capitalism, and explain why I now define myself as an anarcho-capitalist.
Part I. What does it mean to have opinions that go along with anarcho-capitalism and why I don’t Vote?
It was through the non-aggression principle that I first came in contact with anarcho-capitalism, so therefore I would like to start by explaining what it means.
The non-aggression principle means that no person has the right to physically harm anyone else, or use force or coercion to impose their moral compass regarding how to live, upon anyone else. It means that you have the right to your own moral compass and preference of any religious, cultural and ideological positions without anyone having the right of forcing you to abandon it. It also means that you don’t have any right to use force or coercion to push your views on someone else (children are individuals too, so this also applies to them!). Non-aggression principle also means that you have the right to use force to defend yourself, but you never have the right to initiate violence and coercion on anyone.
The non-aggression principle is a logical elongation of the other foundation of anarcho-capitalism, which is private property. The right of private property is based on every human being owning their own body and the product of all their actions. This means that your body and what you produce is your private property and that you have the right to defend your private property if someone threatens it. It also means that you own all the negative consequences of your work and actions and that you are fully responsible for what you do to others. Anarcho-capitalism means that no one has the right to initiate violence or coercion against another person’s property, thoughts, opinions, or beliefs, and you have the right to defend yourself if this is the case. This is a very important conclusion that I want you to retain when we come to certain moral dilemmas in this part and the next parts.
When it had become clear to me that all forms of violence and coercion is morally reprehensible, I had to re-evaluate many things that are considered to be the norm and the prevailing truth in society, and I became aware of the existence of a better and more consistent way to live with other people than the system we have today. I intend to give examples of how I reason by describing various issues through my anarcho-capitalist view and compare it with the perceptions enforced by current Swedish political parties, beliefs and societal norms. The first thing I want to do is to show what the Swedish political system looks like from an anarcho-capitalistic viewpoint, therefore I have taken the liberty to illustrate my own version of the political scale to fit in better with the anarcho-capitalistic viewpoint and make you aware of that there are other dimensions than the left-right scale.
The Swedish political parties from an anarcho-capitalist point of view. There is little difference between the political parties when you consider how willing they all are to initiate violent force against peaceful people who do not act as they would like. The differences are only in which parts of people’s lives that they want to impose their morals. For example, Feminist initiative, the Left Party and the Sweden Democrats are close together on this scale to emphasise that there is no difference between these parties other than the areas in which they wish to practice violence and coercion in people’s lives. None of the parties end up on the top half (above the dashed line), because they are all in favor of using a monopoly of violence to limit people’s freedom.
In my anarcho-capitalist worldview there is only one scale that is important and that is the vertical libertarian-authoritarian scale (see picture). As you can see, all Swedish political parties (I have chosen to include Feminist Initiative and the Pirate Party as well although they are not currently represented in parliament) are in a lump on the bottom half of this scale with only small differences between them. There are differences between the political parties, but only in regards to in which areas of people’s life they want to use force and violence to restrict their freedom. Some parties want to put up barriers for migration, others want to impose coercive quotas and prohibit consensual sexual exchange between people etc. However, from an anarcho-capitalistic viewpoint, these differences doesn’t matter because all of the parties want to use a state apparatus, ie a monopoly of violence, in order to finance their operations by stealing from people and use the state monopoly on violence to impose their morality and ideology on the individuals that have different life philosophies and moral compasses then them.
States currently have a monopoly on violence and coercion. To understand this better I would like to give an example. Most people do not think it’s okay for a person to point a weapon against someone else in order to deprive that person of her freedom, money, property or what that individual considers to be quality of life. This is called theft and slavery, and is for most people morally reprehensible. Many people can see that this happens in countries with dictatorship, but few people realise that this is exactly what a democratic state also does. Instead of a person aiming a weapon against her neighbor to force him into her own philosophy of life, the person can instead use her “right to vote” for the monopoly of force to deprive her neighbor of freedom, money, property and quality of life. This leads to a conclusion that can easily be shortened to one sentence; democracy means that it is the majority who oppresses the minority. This is why I have come to the conclusion that it is morally reprehensible to legitimise this monopoly of violence by voting. If I use my “right” to vote and end up in the minority, I have given legitimacy that it’s okay to oppress me and everyone else in this group of minorities and if I am voting with the majority, then I become an oppressor of the people who voted for the minority proposals and people who for various reasons chose not to vote. This is something that I do not want to do because I think that it is never okay to oppress another human being. My second argument for not voting is that I do not consider it to be my right to impose my moral compass, opinions, and political ideology on someone else even though others want to do that to me.
I would like to conclude with a quote from a strong and controversial woman:
“The smallest minority on earth is the individual. Those who deny individual rights cannot claim to be defenders of minorities.” – Ayn Rand
Signed: Ulrika
You will find all parts of this blog post-serie in the menu under our cover picture!
