Ankor på vift

A freedom-oriented travel blog

Category: Project Family

In the Swedish “”

We had to enter the Swedish bubbla, but fortunately for us we have our own “” with family and friends that we like to be inside when we are in Sweden. The big day for us is coming closer so we want to spend this last time with family and friends before we will go and welcome our child. This time around it was going to be all about bubbles with a name giving ceremony, meet up with Boris and a wonderful wedding. 

Vi var tvungna att åka in i den svenska bubblan, men lyckligtvis har vi vår egen “” med familj och vänner som vi tycker om att vara inne i när vi är i Sverige. Den stora dagen för oss kommer allt närmare så vi vill spendera denna sista tid tillsammans med familj och vänner innan vi ska åka och välkomna vårt barn. Den här gången skulle det handla om bubblor med en namngivningsceremoni,äff med Boris och ett underbart bröllop.

Back on Swedish soil and we realized that we were close to the most Southern point in Sweden – Smygehuk. Also, Ulrika is showing off her week 29 belly.
We visited Smygehuk in the early morning before we headed North, it was going to be a long day on the road for us.

We had lunch in Kalmar and decided to tick another thing off the bucket list. Ulrika has never seen Ölandsbron, the 6 kilometer long bridge that connects the island Öland to the mainland.

We came back to Sweden for Ulrika’s nephew Filip’s name giving ceremony, the secular version of baptism, and to spend time with our families before we need to focus on welcoming our girl to this world.

We celebrated Midsummer, the Swedish feast that is the closest to a national day Sweden has. Here we danced to classical Swedish ballads around a leaf- and flower-covered Phallus.

We got the opportunity to meet and speak with Boris, one half of the podcast “radio”. Here he is with Ulrika’s nephew Filip. We also bought a signed copy of his book ” Inte mitt krig” about the death of the Swedish leftist movement during the 70’s and how they instead infiltrated the institutions causing the Swedish state to swell into an enormous bureaucratic and socialist apparatus, which is the main reason why today’s Sweden is collapsing.

You can find the book here at Cultura Aetatis,  the publishing house under the umbrella.

We also got the opportunity to dress up to celebrate the union of our friends Martin and Sofia, the founders of project and radio Ulrika found a dress that she could wear at 30 weeks of pregnancy.

It was a lovely ceremony in Stockholm and Boris was the marriage officiant. Thank you Martin and Sofia for letting us be part of your special day.

the first dance as a married couple!

We headed back to Ulrika’s family to spend more time with them. Filip loves water so we took him to Högbosjön one day.

He didn’t hesitate to get in the water even though the water temperature was far from the indoor baby pool he is used to.

We also spent one day at Furuvik, an amusement park and zoo, near Gävle and we chose a nice day to be here, Sweden played against South Korea at the World Soccer Championship, so we were almost alone in the park.

We had a barbecue party with a few of Ulrika’s cousins.

and “det lilla livet” got her first pair of shoes from Linnéa, one of Ulrika’s cousins. Thank you Linnéa!

” Det lilla livet” has gotten a lot of things from both mormor (maternal grandmother), moster (maternal auntie) and friends, so it was time to organize our girl’s things.

It was time for our girl to get her own back pack and for us to gather all her things. It is only two month left before she will be here, so from now on her back pack will travel with us.

Technical Windecksattel and entering the third trimester

Windecksattel was our main goal before we left Austria for this time. Sandra and Markus had told us to leave this, more technical, hiking trail until the end of our stay, so the snow cover would have a chance to disappear before we hiked up to this part of the Alps.
 We felt that it was time to try it just before Pontus birthday  – the weather was a major factor and the weather forecast said that more unstable weather was to come during the following days. We packed food and water, which Pontus were responsible for carrying up the mountain and Ulrika, who just entered the third trimester, were responsible for carrying “det lilla livet” up the mountain. It was going to be a long day out in nature.

Windecksattel var vårt huvudsakliga mål innan vi lämnade Österrike för den här gången. Sandra och Markus hade berättat att vi skulle lämna den här, mer tekniska, vandringsleden till slutet av vår vistelse, så att snötäcket skulle ha en chans att försvinna innan vi vandrade upp till denna del av Alperna.
Vi kände att det var dags att försöka oss på denna led precis före Pontus födelsedag – vädret var en viktig faktor och väderprognosen hade sagt att mer ostabilt väder skulle rulla in under de kommande dagarna. Vi packade mat och vatten, vilket Pontus var ansvarig för att bära upp på berget och Ulrika, som just gick in i tredje trimestern, var ansvarig för att bära “det lilla livet” upp på berget. Det skulle bli en lång dag ute i naturen.

Last hike for us in Riezlern and it was going to be an epic one – incredible landscape and Ulrika entering the last trimester (28 weeks pregnant). We chose to head up to Windecksattel and crossing the border to Germany .

This time we would have this view over RIezlern. It was going to be a 750 meter ascent with more or less trail to to follow. Our total distance hiked would be 15 km.

First part was through a fir forest, but we would soon leave the conifers and the easy hiking trail behind us.

Parts of the trail were more technical than others, but it was no problem to hike the trail while being pregnant.

We soon found a sign that should be followed, especially during the winter months when snow hides the terrain.

There are an extensive cave system underneath the mountains in the valley and one of the entry points can be found on this trail. It is a 90 meter deep hole and you don’t want to fall down there while skiing down the trail.

First mission was to reach Mahdtal and eat lunch there before taking on the last part up to Windecksattel.

We did a pregnancy photo shoot in Mahdtal, capturing Ulrika during week 28 on her way to reach her goal at the Windecksattel.

Mahdtal during spring.

Just south of Windecksattel is the Torkopf peak (1930 meters). It is a reachable peak, but we felt that it was better to save this adventure for another time when Ulrika is not pregnant.

We reached the part of the trail where snow still was present. We saw a mountain goat coming down the mountain to lay down on the snow, probably to cool down.

More snow was present the higher up we went and we had to walk over snow covers during the last part of the trail. It became quite steep as well.

We finally reached Windecksattel and got a nice view of the landscape on the other side of the mountain.

Our original plan was to follow the trail through Obere Gottesackerwände, but it was to much snow left on the ground. We decided to turn back here, but we were still impressed with ourselves, hiking 7.5 km and ascending 750 meters. In the end, we kept a pace of 18:04 min per kilometer and maximum altitude was 1840 meters.

We celebrated Pontus 36th birthday while we were in Riezlern. We had a few days of unstable weather before we left this place, so it was a quiet and peaceful celebration this year. After the birthday we had to leave Austria for another central European country – the Czech Republic.

Trying altitudes – Schöntal and above

Our next goal was to see how Ulrika’s pregnant body handled altitudes so Schöntal was our option when we wanted to hike an easy trail and reach higher altitudes. Schöntal is a peak that we have seen from Sandra and Markus place every time we’ve visited them, so we felt it was time see how the valley looked from that part of the Alps. Ulrika was in week 27 so we were also curious how she could handle the ascent and the long trail – it was going to be a 18 km hike in the end of the day.

Vårt nästa mål var att se hur Ulrikas gravida kropp hanterade höjder så Schöntal var vårt alternativ när vi ville ha en lättare vandringsväg, samt nå högre höjder. Schöntal är ett ställe som vi har sett från Sandra och Markus plats varje gång vi har besökt dem, så vi kände att det var dags att se hur dalen såg ut från den delen av Alperna. Ulrika var i vecka 27 så vi var också nyfiken på hur hon kunde hantera stigningen och den långa leden – det skulle bli en 18 km vandring i slutet av dagen.

Pontus and the meadow. We started easy and we have to say that coming here during late spring is wonderful. The flowers fills the valley and the weather is great.

The first part of our 18 km hike was through the valley and not so much increasing in altitudes. Our mission was the green peak right in front of us.

We took a few breaks, because we knew that we had a long hike to manage, and waterfalls are always a reason to stop for.

Soon there were altitudes to climb and it went quite well.

We reached Schöntal and Ulrika still felt good to go so we continued and soon we had a nice view over Riezlern.

Finally, we reached a satisfying altitude at 1500 meter above sea level, a 500 meter ascent compared to our starting level at 1000 meters. The total ascent during the hike was 1000 meter.

Ulrika was very proud of herself. The pace during the whole 18 km trail was 14:50 min/km – it was not the best, but it didn’t matter. 27 weeks pregnant and still going strong! “Det lilla livet”  seems to like being carried up on mountain tops.

The view was incredible and we could see the snow still on Hoher Ifen, a peak/plateau we reached last year with Sandra and Markus.

Our adventure on Ifen!

Our way back was on trafficked roads, it was in case Ulrika should start having pains or cramps, so our back up option was to jump on a bus back to our place.

But the landscape was still absolutely stunning.

The roads around Schöntal are steep and narrow.

Ulrika still felt awesome so we abandoned the trafficked roads for more nature walk for the last part of our hike.

Soon back home, we just had a small ascent left.

Our last waterfall on our hike, so we had to capture it on camera. After this successful hike we decided it was time to try a more technical trail.

Road trip to Riezlern and hiking while being pregnant

Riezlern, we have been here before to visit Sandra and Markus, friends to us who have taken us on adventures on mountain bikes, hiking, climbing Aggenstein and doing klettersteig on mountain ridges.
This time around Ulrika was going to be a bit bigger and be less fit, so we had to find a pace comfortable for her. Ulrika has noticed that her walking pace slowly has declined from around 8.5-9 min/km to around 11-11.5 min/km on a flat surface, near sea level, and now we would be on 1000 meters above sea level and higher, hiking up on mountain tops. Pregnant in week 26 and fortunately enough Ulrika hasn’t experienced any negative pregnancy symptoms during the second trimester that would keep her away from being active.

Vi har varit i Riezlern förut för att besöka Sandra och Markus, våra vänner som har tagit oss på äventyr på  bl.a. moutainbikes, vandring, klättra Aggenstein och klettersteig på bergskam. Den här gången skulle Ulrika vara lite större och ha mindre kondition, så vi var tvungna att hitta en takt som var bekväm för henne. Ulrika har märkt att hennes gånghastighet sakta har minskat från ca 8,5-9 min/km till omkring 11-11,5 min/km på plan yta, nära havsnivå, och nu skulle vi vara på 1000 meter över havet och högre för att vandra upp på bergstoppar. Graviditetsvecka 26 och lyckligtvis har hon ännu inte upplevt några negativa graviditetssymptom under andra trimestern som kunde hålla henne borta från att vara aktiv.


After some intensive weeks, we were really longing for nature and mountains, so we hit the road down to Austria to once again have this view at the door step.

On our way south, we took the opportunity to pass Bamberg and visit our friend Michi! We had time to eat franconian food and catch up on each other’s lifes.

Finally in Riezlern and our friends Markus and Sandra have gotten a ping pong table. Pontus and Markus played well into the dark and had to use headlamps.

Sandra and Markus are going on their own adventures, so we said goodbye to them and we will do our best to keep their plants alive and the squirrels away from the bird feeding table.

Ulrika loves the overflow of non-alcoholic beer in southern Germany. Weissbeer, pils, lager etc can be found in a non-alcoholic variant and many of them actually tastes like beer. We stocked up and then returned to Riezlern.

There are so many hiking tracks to explore in Kleinwalsertal where Riezlern is situated, and we wanted to be out in nature and relax after a couple of busy weeks.

First we took borrowed bikes and biked through the center of Riezlern.

The main road through the town that continues further in to the valley.

Riezlern, a tiny Alp village, even has their own casino.

We were soon in between villages and the view is magnificent.

Ulrika’s stamina is not what it is used to be, but we managed to go for a 15 km bike ride in our new “Ulrika is pregnant”-pace.

The thunder and lightning are often rolling in during the evenings and nights, creating an amazing light show. This picture was taken one of the nights here and it felt like watching the”war of the worlds”. We wouldn’t be surprised if a silhouette of a tripod fighting machine would show up on the horizon.

The breakfast view is a favorite.

We didn’t want to go out to strong, because we didn’t know how Ulrika’s body would respond to longer and more technical hiking trails. Therefore, our first mission was to hike through the valley and reach Oberwäldele. It is a nice and easy trail through the Kleinwalsertal landscape and it was no problem for Ulrika to handle.

Spring is one of the best periods of the year to come here for hiking. The flowers bloom and most of the snow is gone.

We found a glade covered in freshly bloomed cow parsley.

The houses in the area look like traditional Alp houses and they are often nicely decorated.

The trail takes you through open landscapes and forests. There are a few waterfalls hiding in the forest, so we took a few breaks along the way.

The trail was easy and Ulrika had no problem hiking 10 km, so  next up was to try to hike up on one of the mountain tops surrounding the valley. This adventure will be covered in our next blog post.

Hitting the halfway mark – week 20 ultrasound in Tallinn

One of the reasons we went to Tallinn was to get the week 20 ultrasound done, where you can scan the organs of your fetus etc., for any anomalies. We found a private company, specialized in ultrasounds during pregnancy, in Tallinn and we called them and got an appointment within a week for half the price (100 Euro) we would have paid if we had done it in Sweden.

En av anledningarna till att vi åkte till Tallinn var att få vecka 20 ultraljud gjort, där de scannar fostrets organ m.m för eventuella anomalier. Vi hittade ett privat företag, som specialiserat sig på ultraljud under graviditeten, i Tallinn och vi ringde dem och fick tid inom en vecka till halva priset (100 Euro) jämfört med vad vi skulle ha betalat om vi hade gjort det i Sverige.

This is Ulrika with “det lilla livet” at twenty full weeks in to the pregnancy.  We got a new date of birth and it is now set to 5th of September. This is a correction of six days since the last ultrasound in Torrevieja, but only a two day correction if we calculate the birth date from the first day of the last menstruation cycle Ulrika had.

Detta är Ulrika med “det lilla livet” vid tjugo hela veckor in i graviditeten. Vi har ett nytt födelsedatum och det är nu satt till 5:e september. Detta är en korrigering med sex dagar sedan det sista ultraljudet i Torrevieja, men bara en tvådagarskorrigering om vi beräknar födelsedatumet från den första dagen i den sista menstruationscykel som Ulrika hade.

Loote Ultraheliskriining OÜ is where we did the ultrasound and the company can be found in a large glass building here.  The entrance can be seen in the right corner of the picture and inside their is an information desk where you can ask for directions. It is really easy to get here from old town in Tallinn (buses 5, 17 and 23 are recommended) and the journey takes around 30 minutes and tickets can be bought from the driver (2 Euro per ride) or buy a QR-code ticket here (1 Euro per ride).

Loote Ultraheliskriining OÜ är stället vi gjorde ultraljudet och företaget hittade vi i en stor glasbyggnad här. Ingången kan ses i bildens högra hörn och innanför dörrarna finns en informationsdisk där du kan be om vägbeskrivning till entrén. Det är väldigt lätt att komma hit från Gamla stan i Tallinn (busslinjerna 5, 17 och 23 rekommenderas) och resan tar cirka 30 minuter. Biljetter kan köpas från föraren (2 Euro per tur) eller köpa en QR-kod biljett här (1 Euro per tur).

Loote Ultraheliskriining OÜ are situated at the fourth floor in the same corridor as Nova Vita (an IVF-treatment company) and other companies. Dr. Marek Šois, who is the gynaecologist here, is excellent and very professional, and he is fluent in English, which is exactly what we were looking for here in Tallinn. His receptionist speaks poor to none English, so we did all of our communications through e-mail and it worked really well.

Loote Ultraheliskriining OÜ ligger på den fjärde våningen i samma korridor som Nova Vita (ett IVF-behandlingsföretag) och andra företag. Dr Marek Šois, som är gynekologen här, är utmärkt och mycket professionell, och han talar flytande engelska, vilket är exakt det vi letade efter här i Tallinn. Hans receptionist talar dålig till ingen engelska, så vi skötte all vår kommunikation via e-post och det fungerade väldigt bra.

The waiting room where we could relax after the ultrasound. We are really pleased with all the information we got during the 45-minute long ultrasound and organ screening. Here is a list of the things our doctor examined during the ultrasound:

  • Finger, toes and all the organs in the right place.
  • Measurements of I) the brain: Cerebellum, Falx Cerebri, the Ventricles, Corpus Callossum, the Optic Nerve, Plexus Choroideus, II) the head: Nose bone, distance between the eyes together with checking the lenses and the pupils, and looking for cleft lip and cleft palate, III) The spine and all its segments IV) the heart (the axis, septum, chambers and heart valves), V) other organs: diaphragm, lungs, kidneys, liver, spleen and the femur bone.
  • Blood flow in Willis circle, common carotid arteries, heart, aortic arch with branches, lungs, abdominal aorta, liver, spleen, kidneys and vena cava.
  • Filtration rates in the kidneys, the lung capacity and breathing
  • Esophagus and swallowing function.

Also, the volume of the amniotic sack and fluid, the placenta, the umbilical cord (the blood flow), cervix length and distance between the cervix and placenta were measured.

Väntrummet där vi kunde slappna av efter ultraljudet. Vi är väldigt nöjda med all information vi fick under detta 45-minuters ultraljud och organscreening. Här är en lista över de saker som vår läkare undersökte under ultraljudet:

  • Fingrar, tår och att alla organ är på rätt ställe.
  • Mätningar av I) hjärnan: Cerebellum, Falx Cerebri, Ventriklarna, Corpus Callossum, Optiska nerven, Plexus Choroideus, II) Huvudet: näsbenet, avståndet mellan ögonen och kontroll av linserna och pupillerna, samt tittade efter gom- och läppspalt, III) Ryggraden och alla dess delar IV) Hjärtat (axeln, septum, kamrar och hjärtklaffarna), V) Övriga organ: diafragman, lungor, njurar, lever, mjälte och lårbenet.
  • Blodflöden i Willis cirkel, karotisblodkärlen, hjärta, aortabågen med dess grenar, lungor, aortan, lever, mjälte, njurar och vena cava.
  • Filtreringshastigheter i njurarna, lungkapaciteten och andningen
  • Esofagus och sväljningsfunktion.

Läkaren gjorde även mätningar på volymen på fostersäcken och fostervattnet, placentan, navelsträngen (samt blodflödet), längden på livmoderhalsen och avståndet mellan livmoderhalsen och placentan.

The best things were that everything looked good and that we got to see a 3D picture of our little girl! We paid an extra 15 Euro to get a photo copy of this picture.
She was sleeping and didn’t really want to wake up and change position (she seems to like to snuggle her face in towards Ulrika’s spine), even though the doctor was shaking her. Ulrika had to lie on her side to get “det lilla livet” to turn towards the stomach. She was laying really deep down in the pelvis so the measurements on certain structures in the brain had to be performed using the vaginal ultrasound.

Det bästa var att allt såg bra ut och att vi fick se en 3D-bild av vår lilla tjej! Vi betalade en extra 15 Euro för att få en fotokopia av denna bild.
Hon sov och ville verkligen inte vakna och byta position (hon verkar gilla att gosa in hennes ansikte mot Ulrikas ryggrad), även fast doktorn skakade henne. Ulrika var tvungen att ligga på hennes sida för att få “det lilla livet” att vända sig mot magen. Hon låg riktigt djupt ner i bäckenet så måttet på vissa strukturer i hjärnan behövde utföras med hjälp av ett vaginalt ultraljud.

We can really see whose mouth our girl has inherited when comparing child pictures (Pontus top left and Ulrika bottom right) 🙂

Vi kan verkligen se vems mun vår flicka har ärvt när vi jämför barnbilder (Pontus uppe till vänster och Ulrika längst ner till höger) 🙂

So how is Ulrika feeling? I’m feeling much better comparing to my vomiting and nauseous weeks between week 6-7 and 12, but now I’ve gotten to experience how it feels like when you have low blood pressure. My symptoms now are dizziness, bad head aches, fatigue and feeling weak and like I’m about to faint.
Interestingly, I now have lower blood pressure than when I got dengue fever and had to have two IV-bags of saline to get my blood pressure up. Apparently this is completely normal during the second trimester, so I rest, drink water and take my supplements and add extra magnesium. The lowest point of blood pressure is in the middle of the second trimester, so I’m waiting for the blood pressure to naturally rise during the second half of the pregnancy.

This was the second report of our pregnancy journey, which just hit the halfway mark. The pregnancy feels more real now after this ultrasound, while before it just felt artificial and unreal. It also helps that I’ve started to feel more real kicks than before. So we are just waiting for the autumn and to have her here with us.

Så hur känner sig Ulrika? Jag känner mig mycket bättre jämfört med mina kräknings- och illamåendeveckor mellan vecka 6-7 och 12, men nu har jag fått uppleva hur det känns när man har lågt blodtryck. Mina symtom är nu yrsel, tråkig huvudvärk, trötthet och känsla av svaghet och att jag är på väg att svimma (ser stjärnor).
Intressant är att jag nu har lägre blodtryck än när jag drog på mig denguefeber och var tvungen att ha två IV-påsar saltlösning för att få upp mitt blodtryck. Tydligen är detta helt normalt under andra trimestern, så jag vilar, dricker vatten och tar mina tillskott och lägger till extra magnesium. Den lägsta punkten i blodtrycket är i mitten av andra trimestern, så jag väntar på att blodtrycket kommer att öka naturligt under den andra halvan av graviditeten.

Detta var den andra rapporten från vår graviditetsresa som just träffade halvvägsmilstolpen. Graviditeten känns mer verklig nu efter detta ultraljud, innan kändes det bara artificiellt och overkligt. Det hjälper också att jag nu har börjat känna mer riktiga sparkar än tidigare. Så nu väntar vi bara på hösten och att ha henne här hos oss.

Being a pregnant traveler – first 15 weeks

We thought it would be interesting to write a blog post about our experiences being pregnant and nomads traveling the world. We are not doing this pregnancy the traditional way, so at least we can tell you about our pregnancy journey so far.
We are still in the planning stage for the rest of the pregnancy so we will update you about the future when we know more. For now, here is how the first 15 weeks have been for us.

Vi tänkte att det vore intressant att skriva ett blogginlägg om våra erfarenheter av att vara gravid och nomader som reser runt i världen. Vi gör inte denna graviditet på det traditionella sättet, så vi kan åtminstone berätta om vår graviditetsresa hittills.
Vi är fortfarande i planeringsstadiet för resten av graviditeten, så vi kommer att uppdatera er om framtiden när vi vet mer. Just nu kan vi berätta hur de första 15 veckorna har varit för oss.

Ulrika’s belly appeared last week and some days it is bigger than other days (like this day).  The picture is taken around week 15 in sunny Barcelona.

Ulrikas mage visade sig förra veckan och vissa dagar är den större än andra dagar (som denna dag). Bilden är tagen runt vecka 15 i soliga Barcelona.

We got a positive pregnancy test after Christmas while we still where in Paphos (Cyprus) and we were excited to celebrate the new year being three humans in our family team. Just before we left the island Ulrika started bleeding just a little, so we wanted to do a check up to see what was causing the bleeding. It is nice being in countries with easy health care systems, here in Cyprus we went to a  private hospital and got an emergency appointment just one hour after our arrival.

Vi fick ett positivt graviditetstest efter jul medan vi fortfarande var i Paphos (Cypern) och vi var glada över att kunna fira in det nya året som tre människor i vår familj. Strax innan vi lämnade ön började Ulrika blöda lite så vi ville göra en kontroll för att se vad som orsakade blödningen. Det är trevligt att vara i länder med bra vårdsystem, här på Cypern åkte vi till ett privat sjukhus och fick en akuttid bara en timme efter vår ankomst.

We got to see a tiny “worm” with one pixel blinking, confirming that we did have a heart beating inside Ulrika’s uterus, in week 7. The bleeding came from a rupture in the endometrium (black area above the amniotic sac). The doctor prescribed rest and two shots of progesterone, two days apart, and we could move on if no more bleeding occurred. The cost was 84 Euro for everything (emergency-visit, ultrasound, examination and two progesterone shot appointments).

Vi fick se en liten “mask” med en pixel som blinkande, vilket bekräftade att vi hade ett hjärta som slog i Ulrikas livmoder, i vecka 7. Blödningen kom från en bristning i endometriet (svart område ovanför fosterhinnan). Läkaren ordinerade vila och två sprutor progesteron, två dagar mellan sprutorna, och vi kunde resa vidare om ingen mer blödning inträffade. Kostnaden för allt blev 84 Euro (akut-besök, ultraljud, undersökning och progesteron administrerat vid två tillfällen).

Ulrika started feeling nauseous just before we left Cyprus, but the full storm of  nauseousness and vomiting came when we had arrived to Athens (Greece). The first week in Athens was so bad that Ulrika barely could leave the apartment. We had a lovely park with pine trees next door that we could visit those hours when Ulrika felt a little bit better. Most smells of food and drinks were repulsive to Ulrika and Pontus had to be in another room if he wanted to drink coffee. The only things Ulrika could eat were choco pops or strawberries with milk, and raw carrots.

Ulrika började känna sig illamående strax innan vi lämnade Cypern, men den fulla stormen av illamående och kräkningar kom när vi anlänt till Aten (Grekland). Den första veckan i Aten var Ulrika så dålig att hon knappt kunde lämna lägenheten. Vi hade en härlig park med tallar bredvid som vi kunde besöka de timmar när Ulrika kände sig lite bättre. De flesta lukter av mat och drycker var  motbjudande för Ulrika och Pontus var tvungen att vara i ett annat rum om han ville dricka kaffe. Det enda som Ulrika kunde äta var choco pops eller jordgubbar med mjölk, samt råa morötter.

Our great airbnb-hosts in Athens could recommend a gynecologist, so we could do a follow up in week 9 to see if we could actually hear a heart beating this time. The Greek health care system is as dysfunctional as the Swedish health care system, but in one way the Greek system is better. A lot of the Greek doctors have a private practice after the state working hours, where they see patients during evenings and weekends. So if you pay privately, it is quite easy to see a doctor in Athens. The cost was 30 Euro for ultrasound, examination and pictures.

Våra härliga airbnb-värdar i Aten kunde rekommendera en gynekolog, så att vi kunde göra en uppföljning i vecka 9 för att se om vi faktiskt kunde höra ett hjärta som slog den här gången. Det grekiska hälsovårdssystemet är lika dysfunktionellt som det svenska hälsovårdssystemet, men på ett sätt är det grekiska systemet bättre. Många av de grekiska läkarna har en privat mottagning efter de statliga arbetstimmarna där de träffar patienter på kvällar och helger. Om du betalar privat, så är det ganska lätt att träffa en läkare i Aten. Kostnaden var 30 Euro för ultraljud, undersökning och bilder.

Here is the first real picture of “det lilla livet”, 1.4 cm from crown to rump and now we heard a beating heart.
Another thing that we love and that you can’t find in Sweden is private labs where you can go to get your body fluids analysed without having to go through a doctor. Most countries we’ve traveled to has this kind of system. In Athens, the labs have a drop-in system in the morning when they draw your blood and for most analysis you come back in the afternoon to get your result. Ulrika’s gynecologist wanted Ulrika to see how her thyroidea was working, so the morning after we went to one of the labs nearby and got the results back a few hours later. This kind of easy system is what we like. The lab analysis of TSH-levels costed 15 Euro.

Här är den första riktiga bilden av det lilla livet, 1,4 cm från huvud till rumpa och nu hörde vi ett slående hjärta.
En annan sak som vi älskar, och som du inte kan hitta i Sverige, är privata labb dit du kan gå för att få dina kroppsvätskor analyserade utan att behöva träffa en läkare först. De flesta länder som vi har rest till har den typen av system. I Aten har laboratorierna drop-in på morgonen när de drar ditt blod och för de flesta analyser kommer du tillbaka på eftermiddagen för att få ditt resultat. Ulrikas gynekolog ville att Ulrika skulle kolla hur hennes tyroidea (sköldkörtel) fungerade, så morgonen efter åkte vi till ett av laboratorierna i närheten och fick resultatet några timmar senare. Sådana smidiga system gillar vi. Labbanalysen av TSH-nivåer kostade 15 Euro.

The routine check-up around 12 weeks where done in Torrevieja (Spain). Ulrika had been feeling nauseous up to this point, but around week 12 it finally stopped and Ulrika’s “vomiting in restaurant toilets”-tour, which where especially bad in Torremolinos (Spain), went away.
The Quiron Salud private Hospital in Torrevieja is an internationally known hospital and people come here from all over Europe for surgery, cancer treatments, IVF’s etc. It was really easy to get an appointment here and we got to experience a modern, service-minded and customer-centered health care.

Den rutinmässiga vecka 12-kontrollen gjorde vi i Torrevieja (Spanien). Ulrika var illamående fram till denna punkt och omkring vecka 12 slutade det äntligen och Ulrikas “kräkas i restaurangtoaletter”-turné, som var särskilt intensiv i Torremolinos (Spanien), försvann.
Det privata sjukhuset Quiron Salud i Torrevieja är ett internationellt erkänt sjukhus och människor kommer hit från hela Europa för kirurgiska ingrepp, cancerbehandlingar, IVF etc. Det var väldigt enkelt att få en tid här och vi fick uppleva en modern, serviceinriktad och kundcentrerad hälsovård.

We were even asked if we wanted a Swedish or English interpreter with us and we heard Dutch and Norwegian interpreters in the waiting room, so the language barrier isn’t a problem here. We wanted to do a number of different tests, including the NIP-Test where you get to know the risk for a trisomy pregnancy, and it was possible to do here.

Vi blev även tillfrågade om vi ville ha en svensk eller engelsk tolk med oss och vi hörde även holländska och norska tolkar i väntrummet, så språkbarriären är inte ett problem här. Vi ville göra ett antal olika tester, inklusive KUB-testet där man får veta risken för en trisomigraviditet, och det var möjligt att göra här.

They had just gotten a new ultrasound machine, so the details we could see was incredible. Here is “det lilla livet” in week 12 of the pregnancy about 5 cm from rump to crown. She was quite active during this ultrasound so we got to see her ninja skills, her sucking her thumb and some waving of arms.  It was after this ultrasound we could announce to the world that our family now consists of three humans.

De hade precis fått en ny ultraljudsmaskin, så detaljerna vi kunde se var otroliga. Här är “det lilla livet” i vecka 12 av graviditeten, ca 5 cm från huvud till rumpa. Hon var ganska aktiv under detta ultraljud så vi fick se hennes ninjafärdigheter, se henne suga på tummen och lite vevande med armarna. Det var efter detta ultraljud som vi kunde tillkännage för världen att vår familj nu består av tre människor.

In addition to the NIP-Test, Ulrika also got a full body analysis: hematology, microbiology, biochemistry, serology etc. We had to wait for the results so we extended our stay in Torrevieja.

Förutom KUB-testet fick Ulrika också en fullständig kroppsanalys: hematologi, mikrobiologi, biokemi, serologi etc. Vi fick vänta på resultaten så att vi förlängde vår vistelse i Torrevieja.

The nice nurses at the blood analysis station. Ulrika was happy to give away some blood to find out the status of her pregnant body. The vitamin D-concentration is one of the tests she has wanted to do for a long time.
We’ve paid 568 Euro for two doctors visits with English interpreters, two ultrasounds (one with the 3D ultrasound feature), blood and urine work and the NIP-Test. Ulrika has a maternity add-on insurance coupled to her international medicine and accident insurance,  an insurance we recommend to have if you want to live as a nomad.

De snälla sjuksköterskorna vid blodanalysstationen. Ulrika var glad att ge bort lite blod för att få reda på statusen för hennes gravida kropp. Vitamin D-koncentrationen i blodet är en av de tester som hon har velat göra länge.
Vi betalade 568 euro för två doktorsbesök med engelska tolkar, två ultraljud (ett med 3D-ultraljudsfunktion), blod och urinanalyserna, samt KUB-testet. Ulrika har ett graviditetstillägg kopplad till hennes internationella medicin- och olycksfallsförsäkring, en försäkring som vi rekommenderar att ha om du vill leva som nomad.

We came back a few weeks later for the second visit where we got our results and to see our little Gollum using the 3D-feature on the ultrasound machine. Ulrika was now pregnant in week 15 so “det lilla livet” was now 9 cm from crown to rump. She was sleeping with her face towards Ulrika’s spine so we could only see her back and she didn’t move this time around.  We got confirmation that it is a girl we are expecting and everything looked good for both our girl and Ulrika. 
We carry  Ulrika’s own journal with us wherever we go, because our life style doesn’t permit us to stick to one doctor. So this far Ulrika’s journal consists of Greek and Spanish papers, so we will see which other languages will be included in the journal before “det lilla livet” enters the world. We prefer to be in full control ourselves and we don’t want to be dependent on one doctor or health care system, but we are welcome to contact our Greek doctor any time if we have questions. 

Vi återvände några veckor senare för det andra besöket där vi fick våra resultat och möjligheten att se vår lilla Gollum med hjälp av 3D-funktionen på ultraljudsmaskinen. Ulrika var nu i vecka 15 i graviditeten så “det lilla livet” var 9 cm från huvud till rumpa. Hon sov med ansiktet mot Ulrikas ryggrad, så vi kunde bara se hennes baksida och hon rörde sig inte denna gång. Vi har fått bekräftelse på att det är en tjej som vi väntar på och allt såg bra ut för både vår tjej och Ulrika.
Ulrikas egen journal bär vi med oss vart vi än reser för vår nomadiska livsstil tillåter oss inte att hålla oss till en läkare. Ulrikas journal består så här långt av grekiska och spanska papper och vi får se vilka andra språk som kommer att ingå i journalen innan “det lilla livet” kommer till världen. Vi föredrar att själva ha full kontroll och vi vill inte vara beroende av en läkare/vårdcentral eller vårdsystem, men vi är välkomna att kontakta vår grekiska läkare när som helst om vi skulle ha frågor.

 We traveled to Barcelona and Ulrika’s belly just appeared over night so we went to H&M to buy Ulrika’s first set of maternity jeans in week 15 of the pregnancy. Now we are patiently waiting for our girl to grow big enough to come out and join us. 

If you have any questions about pregnancy and nomad life, please feel free to send us a message on our social media accounts or email.

Vi reste till Barcelona och Ulrikas mage visade sig över en natt så vi gick till H&M för att köpa Ulrikas första uppsättning av graviditetsjeans i vecka 15 av graviditeten. Nu väntar vi tålmodigt på att vår tjej ska bli stor nog att komma ut och slå följe med oss.

Har ni några frågor om hur det är att vara gravid och nomad så får ni gärna skicka ett meddelande till oss på på några av våra sociala medier eller maila.

© 2018 Ankor på vift

Theme by Anders NorenUp ↑